Kapitel 23
Detta har hänt:
Harrys perspektiv:
- Godnatt! viskade hon och jag sa godnatt tillbaka.
Hon stängde ögonen men jag tittade fortfarande. Av någon anledning tyckte jag om att se henne där, sovandes. Hon var verkligen vacker. Jag skakade av mig tankarna på Alice, det kändes fel... hon gillade Lucas och jag gillade faktiskt Julie även om vi inte träffats så mycket tyckte jag att hon var hur söt som helst. Tankarna växlade mellan Julie och Alice och efter en lång tid somnade jag.
Alices perspektiv:
Jag vaknade av att bussen skumpade till. Jag hade sovit väldigt dåligt och jag kollade på klockan, 03.17. Jag kände att jag var törstig och klättrade ner för sängen för att ta ett glas vatten. Det var kolsvart i bussen, jag såg ingenting och jag gick med trevande händer mot väggen för att hitta en strömbrytare. Plötsligt hörde jag ett knak bakom mig, jag ryckte till och vände mig om mot ljudet och såg en gestalt gå mot mig. Jag kände rädslan växa inom mig. Lampan tändes och till min lättnad var det Harry som stod där och flinade.
- Haha, du skulle se din min! sa han tyst och försökte hålla sig för skratt.
Jag slog honom lätt på armen och blängde på honom.
- Sluta skrämmas sådär! sa jag men jag kunde inte låta bli att skratta lite.
- Det är okej, det var ju bara jag, sa han och log sitt otroligt charmiga leende.
- Det var läskigt i alla fall, sa jag och satte armarna i kors. Mitt hjärta slår fortfarande i typ 180!
Harry skrattade lite och kramade om mig. Jag la mina armar kring hans varma rygg och kände hans hand stryka över min rygg.
- Känns det bättre nu? sa han tyst i mitt öra och jag nickade.
- Förlåt att jag är så töntig, men jag är rätt mörkrädd också... sa jag tyst.
- Det är okej, sa han och släppte taget om mig.
Vi stod mittemot varandra och jag såg in i hans fina ögon. Han tog min hand i sin och strök en hårslinga från mitt ansikte sedan lutade han sig framåt och jag ställde mig på tå. När mitt ansikte bara var någon centimeter från hans hörde jag en duns och sen ett stön. Jag drog mig snabbt tillbaka och Harry backade undan. Han harklade sig och jag såg att han blev röd i ansiktet. Mina kinder blev varma, Harry mumlade något ohörbart och gick in i rummet där dunsen kommit från. Jag följde efter honom och när jag kom in i rummet såg jag att Niall låg på golvet och vred sig. Harry skrattade åt honom och han blängde surt på Harry. Liam vaknade också. När han såg Niall på golvet pekade han på honom och skrattade. Jag fnissade lite och satte mig på huk bradvid Niall.
- Är du okej? frågade jag och han nickade.
- Jadå, jag bara ramlade ner lite... sa han och killarna skrattade ännu mer.
Louis och Quinn sov som stockar. Niall ställde sig upp och la sig sedan i sängen igen.
- Godnatt! sa han surt, vände sig om och drog täcket runt sig.
Liam skrattade och skakade på huvudet. Jag skrattade lite och gick sedan ut ur rummet. Jag tog ett glas vatten och bakom mig hörde jag Harrys steg.
- Förlåt, sa han och jag vände mig om. Jag vet inte vad jag tänkte, det var... det var fel av mig.
Jag skakade på huvudet.
- Det var lika mycket mitt fel, sa jag även fast det faktiskt inte känts helt fel.
Det var det som gjorde mig bekymrad. Jag hade faktiskt velat kyssa Harry och det var fel, det var ju Lucas jag gillade och det verkade också som att Harry gillade Julie.
- Vi glömmer det där, okej? sa Harry och jag nickade, men jag visste att jag inte bara skulle kunna lägga det där bakom mig.
- Okej... godnatt då, sa Harry tyst och vände sig om för att gå och sova.
- Godnatt, sa jag knappt hörbart.
Harrys perspektiv:
Varför hade jag försökt kyssa henne? Varför? Det var fel, jag visste ju att hon gillade Lucas men jag kunde verkligen inte släppa tanken på henne och mig tillsammans. Jag hade inte tänkt lika mycket på det när jag träffade Julie men det fanns alltid där i bakhuvudet. Jag la mig i sängen och försökte sova. Efter en liten stund hörde jag Alices steg och jag hörde henne klättra upp i sängen. Jag visste att det skulle bli rätt pinsam stämning mellan oss imorgon men jag ville verkligen inte förstöra vår vänskap på grund av ett dumt misstag. Det var svårt att somna och till och med nu kändes stämningen väldigt spänd. Efter en lång stund somnade jag med både Alice och Julie i tankarna.
Rätt kort kapitel, jag vet, men det är väl bättre än inget? :) Kommentera och säg gärna vad ni tycker om vad som "hände" mellan Alice och Harry!
Statistiken har gått upp, men fler kommentarer snälla :) Kom gärna med tips om ni vill också! Lämna spår efter er! :)
Harrys perspektiv:
- Godnatt! viskade hon och jag sa godnatt tillbaka.
Hon stängde ögonen men jag tittade fortfarande. Av någon anledning tyckte jag om att se henne där, sovandes. Hon var verkligen vacker. Jag skakade av mig tankarna på Alice, det kändes fel... hon gillade Lucas och jag gillade faktiskt Julie även om vi inte träffats så mycket tyckte jag att hon var hur söt som helst. Tankarna växlade mellan Julie och Alice och efter en lång tid somnade jag.
Alices perspektiv:
Jag vaknade av att bussen skumpade till. Jag hade sovit väldigt dåligt och jag kollade på klockan, 03.17. Jag kände att jag var törstig och klättrade ner för sängen för att ta ett glas vatten. Det var kolsvart i bussen, jag såg ingenting och jag gick med trevande händer mot väggen för att hitta en strömbrytare. Plötsligt hörde jag ett knak bakom mig, jag ryckte till och vände mig om mot ljudet och såg en gestalt gå mot mig. Jag kände rädslan växa inom mig. Lampan tändes och till min lättnad var det Harry som stod där och flinade.
- Haha, du skulle se din min! sa han tyst och försökte hålla sig för skratt.
Jag slog honom lätt på armen och blängde på honom.
- Sluta skrämmas sådär! sa jag men jag kunde inte låta bli att skratta lite.
- Det är okej, det var ju bara jag, sa han och log sitt otroligt charmiga leende.
- Det var läskigt i alla fall, sa jag och satte armarna i kors. Mitt hjärta slår fortfarande i typ 180!
Harry skrattade lite och kramade om mig. Jag la mina armar kring hans varma rygg och kände hans hand stryka över min rygg.
- Känns det bättre nu? sa han tyst i mitt öra och jag nickade.
- Förlåt att jag är så töntig, men jag är rätt mörkrädd också... sa jag tyst.
- Det är okej, sa han och släppte taget om mig.
Vi stod mittemot varandra och jag såg in i hans fina ögon. Han tog min hand i sin och strök en hårslinga från mitt ansikte sedan lutade han sig framåt och jag ställde mig på tå. När mitt ansikte bara var någon centimeter från hans hörde jag en duns och sen ett stön. Jag drog mig snabbt tillbaka och Harry backade undan. Han harklade sig och jag såg att han blev röd i ansiktet. Mina kinder blev varma, Harry mumlade något ohörbart och gick in i rummet där dunsen kommit från. Jag följde efter honom och när jag kom in i rummet såg jag att Niall låg på golvet och vred sig. Harry skrattade åt honom och han blängde surt på Harry. Liam vaknade också. När han såg Niall på golvet pekade han på honom och skrattade. Jag fnissade lite och satte mig på huk bradvid Niall.
- Är du okej? frågade jag och han nickade.
- Jadå, jag bara ramlade ner lite... sa han och killarna skrattade ännu mer.
Louis och Quinn sov som stockar. Niall ställde sig upp och la sig sedan i sängen igen.
- Godnatt! sa han surt, vände sig om och drog täcket runt sig.
Liam skrattade och skakade på huvudet. Jag skrattade lite och gick sedan ut ur rummet. Jag tog ett glas vatten och bakom mig hörde jag Harrys steg.
- Förlåt, sa han och jag vände mig om. Jag vet inte vad jag tänkte, det var... det var fel av mig.
Jag skakade på huvudet.
- Det var lika mycket mitt fel, sa jag även fast det faktiskt inte känts helt fel.
Det var det som gjorde mig bekymrad. Jag hade faktiskt velat kyssa Harry och det var fel, det var ju Lucas jag gillade och det verkade också som att Harry gillade Julie.
- Vi glömmer det där, okej? sa Harry och jag nickade, men jag visste att jag inte bara skulle kunna lägga det där bakom mig.
- Okej... godnatt då, sa Harry tyst och vände sig om för att gå och sova.
- Godnatt, sa jag knappt hörbart.
Harrys perspektiv:
Varför hade jag försökt kyssa henne? Varför? Det var fel, jag visste ju att hon gillade Lucas men jag kunde verkligen inte släppa tanken på henne och mig tillsammans. Jag hade inte tänkt lika mycket på det när jag träffade Julie men det fanns alltid där i bakhuvudet. Jag la mig i sängen och försökte sova. Efter en liten stund hörde jag Alices steg och jag hörde henne klättra upp i sängen. Jag visste att det skulle bli rätt pinsam stämning mellan oss imorgon men jag ville verkligen inte förstöra vår vänskap på grund av ett dumt misstag. Det var svårt att somna och till och med nu kändes stämningen väldigt spänd. Efter en lång stund somnade jag med både Alice och Julie i tankarna.
Rätt kort kapitel, jag vet, men det är väl bättre än inget? :) Kommentera och säg gärna vad ni tycker om vad som "hände" mellan Alice och Harry!
Statistiken har gått upp, men fler kommentarer snälla :) Kom gärna med tips om ni vill också! Lämna spår efter er! :)
Kapitel 22
Detta har hänt:
När vi kom in genom dörrarna riktades mycket uppmärksamhet mot oss och flera tjejer kom fram och frågade om autografer och bilder. Jag såg att både Zayn och Niall såg lite nervösa ut men fansen la knappt märke till Quinn eller Frida och ingen frågade något om dem. När fansen fått sina bilder och autografer ställde vi oss i kön för att beställa. Dörren öppnades och när jag vände blicken ditåt såg jag ett välbekant ansikte.
Harrys perspektiv:
Jag log stort och Julie fick syn på mig. Hon vinkade glatt och gick fram mot mig.
- Hej! sa hon och kramade om mig, hon gav också Louis en snabb kram.
Jag presenterade henne lite snabbt men visste inte riktigt vad jag skulle säga om henne eftersom jag inte visste så mycket om henne. Hon skakade hand med de andra.
- Du kan joina om du vill, Julie, sa Louis och Julie log.
- Gärna! sa hon sedan och jag log stort mot henne och gav sedan Louis en tacksam blick.
Hon ställde sig med oss i kön och tog fram plånboken.
- Jag betalar! sa jag gav henne en menande blick.
Hon log lite och stoppade tillbaka plånboken.
Liams perspektiv:
Jag beställde en varm macka med ost och skinka. Niall tittade på mig och skakade sedan på huvudet. Jag skrattade lite och gick och satte mig vid ett stort bord. Kort därefter kom de andra och slog sig ner. Julie satte sig bredvid mig och bredvid henne satte sig Harry snabbt. Jag misstänkte att Harry gillade Julie och jag undrade om han redan "kommit över" Alice och att hon gillade Lucas. Alla pratade på och vi hade roligt som vanligt men jag saknade Danielle. Jag saknade allt med henne och helst av allt ville jag bara ha henne här nu och hålla om henne.
- Visst kan vi fixa det killar? hörde jag plötsligt Harry fråga och jag vaknade upp ur mina tankar om Danielle.
- Öh, fixa vad? frågade jag.
- Fixa så att Julie kan se nästa konsert i London! sa Harry och jag tittade förvånat på honom.
- Jaa, visst! sa jag och resten av killarna instämde.
- Jag ringer sen när vi vet datum och tid och så! sa Harry och Julie nickade.
- Tack så mycket, det kommer bli jättekul! sa hon och kramade snabbt om Harry.
Harrys perspektiv:
Jag log stort när hon kramade mig och jag var jätteglad över att jag skulle få träffa henne igen. Vi satt länge allihopa och åt, pratade och skrattade men till slut bestämde vi oss för att det var lite för sent och vi behövde åka till nästa stad.
Det var bara Julie och jag kvar utanför tourbussen.
- Så... jag antar att det är ett tag tills vi träffas igen? sa Julie.
- Typ en vecka, sa jag och hon nickade.
- Jag kommer sakna dig, du är hur gullig som helst! sa hon och jag kände att jag blev lite röd om kinderna.
- Du också, sa jag och hon log.
- Jaa, vi ses väl om en vecka, sa Julie och kramade om mig.
Jag nickade och efter en stund släppte hon taget om mig. Hon log mot mig och ställde sig sedan på tå och pussade mig lätt på kinden.
- Vi ses, viskade hon i mitt öra och vände sig sedan om för att gå. Jag stod kvar och såg henne gå längre och längre bort. Jag suckade och gick in i bussen.
- Hazza, vi måste sova nu, sa Liam när jag kom in och jag nickade.
Jag borstade tänderna och gick in i rummet jag skulle sova. Vi hade fixat så att det fanns två rum att sova i och två våningssängar i varje rum. Jag såg att Zayn och Frida redan lagt sig i de nedre sängarna och somnat så jag förstod att jag skulle få sova i en av sängarna över. Jag drog av mig t-shirten jag hade på mig och tog av mig byxorna. Plötsligt hörde jag dörren till rummet öppnas och Alice klev in. Hon lite röd om kinderna när hon såg mig stå där i bara kalsonger men jag skrattade bara. Jag klättrade upp i sängen och Alice klättrade upp i sin.
- Godnatt! viskade hon och jag sa godnatt tillbaka.
Hon stängde ögonen men jag tittade fortfarande. Av någon anledning tyckte jag om att se henne där, sovandes. Hon var verkligen vacker. Jag skakade av mig tankarna på Alice, det kändes fel... hon gillade Lucas och jag gillade faktiskt Julie även om vi inte träffats så mycket tyckte jag att hon var hur söt som helst. Tankarna växlade mellan Julie och Alice och efter en lång tid somnade jag.
Så vad tycks om kap 22? Jag vet att det inte var så händelserikt, men det kommer ;) Lämna gärna kommentar om vad ni tror händer med Harry, Alice och Julie! :) Imorn blir det troligtvis inget nytt kapitel eftersom vi har mycket att göra, själv har jag två matcher och plugg... men vi ska försöka! Blev inge bilder idag men hoppas ni gillar det i alla fall! :)
När vi kom in genom dörrarna riktades mycket uppmärksamhet mot oss och flera tjejer kom fram och frågade om autografer och bilder. Jag såg att både Zayn och Niall såg lite nervösa ut men fansen la knappt märke till Quinn eller Frida och ingen frågade något om dem. När fansen fått sina bilder och autografer ställde vi oss i kön för att beställa. Dörren öppnades och när jag vände blicken ditåt såg jag ett välbekant ansikte.
Harrys perspektiv:
Jag log stort och Julie fick syn på mig. Hon vinkade glatt och gick fram mot mig.
- Hej! sa hon och kramade om mig, hon gav också Louis en snabb kram.
Jag presenterade henne lite snabbt men visste inte riktigt vad jag skulle säga om henne eftersom jag inte visste så mycket om henne. Hon skakade hand med de andra.
- Du kan joina om du vill, Julie, sa Louis och Julie log.
- Gärna! sa hon sedan och jag log stort mot henne och gav sedan Louis en tacksam blick.
Hon ställde sig med oss i kön och tog fram plånboken.
- Jag betalar! sa jag gav henne en menande blick.
Hon log lite och stoppade tillbaka plånboken.
Liams perspektiv:
Jag beställde en varm macka med ost och skinka. Niall tittade på mig och skakade sedan på huvudet. Jag skrattade lite och gick och satte mig vid ett stort bord. Kort därefter kom de andra och slog sig ner. Julie satte sig bredvid mig och bredvid henne satte sig Harry snabbt. Jag misstänkte att Harry gillade Julie och jag undrade om han redan "kommit över" Alice och att hon gillade Lucas. Alla pratade på och vi hade roligt som vanligt men jag saknade Danielle. Jag saknade allt med henne och helst av allt ville jag bara ha henne här nu och hålla om henne.
- Visst kan vi fixa det killar? hörde jag plötsligt Harry fråga och jag vaknade upp ur mina tankar om Danielle.
- Öh, fixa vad? frågade jag.
- Fixa så att Julie kan se nästa konsert i London! sa Harry och jag tittade förvånat på honom.
- Jaa, visst! sa jag och resten av killarna instämde.
- Jag ringer sen när vi vet datum och tid och så! sa Harry och Julie nickade.
- Tack så mycket, det kommer bli jättekul! sa hon och kramade snabbt om Harry.
Harrys perspektiv:
Jag log stort när hon kramade mig och jag var jätteglad över att jag skulle få träffa henne igen. Vi satt länge allihopa och åt, pratade och skrattade men till slut bestämde vi oss för att det var lite för sent och vi behövde åka till nästa stad.
Det var bara Julie och jag kvar utanför tourbussen.
- Så... jag antar att det är ett tag tills vi träffas igen? sa Julie.
- Typ en vecka, sa jag och hon nickade.
- Jag kommer sakna dig, du är hur gullig som helst! sa hon och jag kände att jag blev lite röd om kinderna.
- Du också, sa jag och hon log.
- Jaa, vi ses väl om en vecka, sa Julie och kramade om mig.
Jag nickade och efter en stund släppte hon taget om mig. Hon log mot mig och ställde sig sedan på tå och pussade mig lätt på kinden.
- Vi ses, viskade hon i mitt öra och vände sig sedan om för att gå. Jag stod kvar och såg henne gå längre och längre bort. Jag suckade och gick in i bussen.
- Hazza, vi måste sova nu, sa Liam när jag kom in och jag nickade.
Jag borstade tänderna och gick in i rummet jag skulle sova. Vi hade fixat så att det fanns två rum att sova i och två våningssängar i varje rum. Jag såg att Zayn och Frida redan lagt sig i de nedre sängarna och somnat så jag förstod att jag skulle få sova i en av sängarna över. Jag drog av mig t-shirten jag hade på mig och tog av mig byxorna. Plötsligt hörde jag dörren till rummet öppnas och Alice klev in. Hon lite röd om kinderna när hon såg mig stå där i bara kalsonger men jag skrattade bara. Jag klättrade upp i sängen och Alice klättrade upp i sin.
- Godnatt! viskade hon och jag sa godnatt tillbaka.
Hon stängde ögonen men jag tittade fortfarande. Av någon anledning tyckte jag om att se henne där, sovandes. Hon var verkligen vacker. Jag skakade av mig tankarna på Alice, det kändes fel... hon gillade Lucas och jag gillade faktiskt Julie även om vi inte träffats så mycket tyckte jag att hon var hur söt som helst. Tankarna växlade mellan Julie och Alice och efter en lång tid somnade jag.
Så vad tycks om kap 22? Jag vet att det inte var så händelserikt, men det kommer ;) Lämna gärna kommentar om vad ni tror händer med Harry, Alice och Julie! :) Imorn blir det troligtvis inget nytt kapitel eftersom vi har mycket att göra, själv har jag två matcher och plugg... men vi ska försöka! Blev inge bilder idag men hoppas ni gillar det i alla fall! :)
Kapitel 21
Detta har hänt:
Jag skrattade lite. Jag tyckte mest att hon var söt när hon stod där och var irriterad på sig själv.
- Jag skulle kunna fixa skjuts hem åt dig om du vill? sa jag och hon sken upp.
- Verkligen? Tack så mycket! sa hon och log med hela ansiktet.
Jag ringde Paul och frågade om han kunde fixa skjuts till Julie, han sa att bilen skulle komma om ungefär en kvart.
Vi satte oss på en bänk och pratade. Jag kunde inte sluta tänka på hur gullig hon var.
Harrys perspektiv:
Jag såg bilen komma rullande och till min förvåning var det Louis som stack ut huvudet ur fönstret och vinkade glatt. Jag vinkade tillbaka och Julie kisade för att se bättre i det starka solljuset. När hon såg vem det var vinkade hon snabbt och log stort.
- Det är han Louis va? frågade hon mig och jag nickade.
Hon gick fram till honom och skakade hans hand.
- Hej hej! Jag är Julie, sa hon och Louis skrattade lite och presenterade sig.
- Hej på dig också! Jag är...
- Louis! fyllde Julie i. Och det är Harry och ni är med i One Direction!
Hon verkade vara ett större fan av Louis än mig. Hon fortsatte prata med honom om hur duktig och söt han var. Plötsligt ringde Louis mobil. Han fiskade upp den ur fickan och svarade snabbt. Jag hörde på hur han pratade att det var Eleanor som ringt. Efter en stund la han på.
- Det var Eleanor, sa han och jag nickade.
- Vem är Eleanor? frågade Julie nyfiket.
- Min flickvän, svarade Louis och log.
- Åh, jaha... Julie log tillbaka
- Men hoppa in hörni, så kör vi hem dig Julie!
Vi gick in i bilen och efter en kvart var vi framme.
- Tack så mycket för skjutsen! sa Julie.
Hon gav mig en snabb kram och klappade Louis på axeln och tackade igen. Innan hon gick ut ur bilen räckte hon fram en ihopvikt lapp till mig. Jag tog den och tittade undrande på den.
- Jag vet att du säkert är väldigt upptagen men om du har tid någon gång, sa hon.
Jag vecklade ut lappen och såg att det stod ett mobilnummer på den. Jag log mot henne och hon log stort tillbaka.
- Jag hoppas vi ses! sa hon och gick ut ur bilen.
När vi åkte därifrån var jag alldeles varm inombords. Jag hade fått chansen att träffa henne igen!
- Du, vem var det där egentligen? frågade Louis och jag berättade om vad som hänt med hennes trasiga sko, att vi börjat prata och så. Louis nickade.
- Vad stod det på lappen? frågade han sedan och log.
- Hennes nummer, svarade jag.
- Jaa, var du lika charmig som vanligt var det väl svårt att inte gilla dig! sa Louis och flinade. Men nu ska vi fokusera på den andra konserten ikväll!
Jag skrattade lite. Jag tyckte mest att hon var söt när hon stod där och var irriterad på sig själv.
- Jag skulle kunna fixa skjuts hem åt dig om du vill? sa jag och hon sken upp.
- Verkligen? Tack så mycket! sa hon och log med hela ansiktet.
Jag ringde Paul och frågade om han kunde fixa skjuts till Julie, han sa att bilen skulle komma om ungefär en kvart.
Vi satte oss på en bänk och pratade. Jag kunde inte sluta tänka på hur gullig hon var.
Harrys perspektiv:
Jag såg bilen komma rullande och till min förvåning var det Louis som stack ut huvudet ur fönstret och vinkade glatt. Jag vinkade tillbaka och Julie kisade för att se bättre i det starka solljuset. När hon såg vem det var vinkade hon snabbt och log stort.
- Det är han Louis va? frågade hon mig och jag nickade.
Hon gick fram till honom och skakade hans hand.
- Hej hej! Jag är Julie, sa hon och Louis skrattade lite och presenterade sig.
- Hej på dig också! Jag är...
- Louis! fyllde Julie i. Och det är Harry och ni är med i One Direction!
Hon verkade vara ett större fan av Louis än mig. Hon fortsatte prata med honom om hur duktig och söt han var. Plötsligt ringde Louis mobil. Han fiskade upp den ur fickan och svarade snabbt. Jag hörde på hur han pratade att det var Eleanor som ringt. Efter en stund la han på.
- Det var Eleanor, sa han och jag nickade.
- Vem är Eleanor? frågade Julie nyfiket.
- Min flickvän, svarade Louis och log.
- Åh, jaha... Julie log tillbaka
- Men hoppa in hörni, så kör vi hem dig Julie!
Vi gick in i bilen och efter en kvart var vi framme.
- Tack så mycket för skjutsen! sa Julie.
Hon gav mig en snabb kram och klappade Louis på axeln och tackade igen. Innan hon gick ut ur bilen räckte hon fram en ihopvikt lapp till mig. Jag tog den och tittade undrande på den.
- Jag vet att du säkert är väldigt upptagen men om du har tid någon gång, sa hon.
Jag vecklade ut lappen och såg att det stod ett mobilnummer på den. Jag log mot henne och hon log stort tillbaka.
- Jag hoppas vi ses! sa hon och gick ut ur bilen.
När vi åkte därifrån var jag alldeles varm inombords. Jag hade fått chansen att träffa henne igen!
- Du, vem var det där egentligen? frågade Louis och jag berättade om vad som hänt med hennes trasiga sko, att vi börjat prata och så. Louis nickade.
- Vad stod det på lappen? frågade han sedan och log.
- Hennes nummer, svarade jag.
- Jaa, var du lika charmig som vanligt var det väl svårt att inte gilla dig! sa Louis och flinade. Men nu ska vi fokusera på den andra konserten ikväll!
Dörrarna till arenan öppnades och jag kände adrenalinruset. Fansen skrek och jag lät blicken svepa över publiken, hela arenan var full. Vi började med What makes you beautiful och fansen var galna! Jag såg morötter och en gosedjurskatt kastas upp på scenen, jag skrattade och kollade på killarna som också skrattade. Konserten gick jättebra och den var sjukt rolig.
Efter konserten träffade vi tjejerna och några fans back stage. Vi tog några bilder med fansen och svarade på några av deras frågor.
- Är det någon mer än jag som är hungrig? frågade Niall när fansen hade gått.
Alla nickade och vi bestämde oss för att äta på Subway och vi åkte dit så snabbt vi kunde eftersom alla var hungriga.
När vi kom in genom dörrarna riktades mycket uppmärksamhet mot oss och flera tjejer kom fram och frågade om autografer och bilder. Jag såg att både Zayn och Niall såg lite nervösa ut men fansen la knappt märke till Quinn eller Frida och ingen frågade något om dem. När fansen fått sina bilder och autografer ställde vi oss i kön för att beställa. Dörren öppnades och när jag vände blicken ditåt såg jag ett välbekant ansikte.
I know, kort del men jag försöker att få upp en till ikväll eller imorn! Vem tror ni det är som kommer och vad tycker ni? :)
När vi kom in genom dörrarna riktades mycket uppmärksamhet mot oss och flera tjejer kom fram och frågade om autografer och bilder. Jag såg att både Zayn och Niall såg lite nervösa ut men fansen la knappt märke till Quinn eller Frida och ingen frågade något om dem. När fansen fått sina bilder och autografer ställde vi oss i kön för att beställa. Dörren öppnades och när jag vände blicken ditåt såg jag ett välbekant ansikte.
I know, kort del men jag försöker att få upp en till ikväll eller imorn! Vem tror ni det är som kommer och vad tycker ni? :)
Kapitel 20
Fridas perpaktiv:
Jag kånkade ner resväskan för trapporna eftersom hissen var tillfälligt trasig. Halvvägs ner för trapporna möttes jag av det finaste leendet som fanns.
- Hej! sa Zayn glatt, gick fram till mig och gav mig en puss på kinden. Behöver du hjälp?
Han skrattade lite åt mig där jag stod, röd i ansiktet av ansträngningen.
- Ja tack! sa jag och Zayn tog väskan, det såg hur lätt ut som helst när han bar den.
När vi kom ner var redan alla andra där, i lobbyn. Niall stod bakom Quinn med armarna om henne, Louis och Liam stod och boxades på skoj och Harry och Alice stod mest och såg lite besvärade ut.
Vi gick ut från hotellet och utanför stod en gigantisk buss. Jag, Alice och Quinn stod och bara stirrade på den. Killarna skrattade åt oss och tog sedan med oss in i bussen. Den var stor och lyxig inuti. Killarna visade oss runt i tourbussen.
- Vad tycker du? frågade Zayn när de visat oss bussen.
- Nja, retades jag. Jag har väl sett bättre.
Zayn tittade förvånat på mig men skrattade sedan. Jag stämde in i skrattet.
Alices perspektiv:
Frida, Zayn, Liam och Louis spelade kort vid ett av borden, Niall och Quinn satt en bit ifrån och bara myste medan jag och Harry satt vid ett annat bord.
- Så... hur går det med Lucas? frågade Harry och log, men jag såg att det inte var hans vanliga, äkta leende.
- Det går bra..
- Gillar du honom? avbröt Harry och tittade ner i bordet.
Jag tittade förvånat på honom, överrumplad av den plötsliga frågan.
- Öh, jaa... började jag. Asså jag känner honom inte så bra men han är jättegullig och snäll.
Harry nickade och tog ett djupt andetag.
- Vill du spela tv-spel eller nåt? frågade han och log, den här gången var leendet äkta.
Jag nickade och han log större. Vi satte oss framför tv:n.
- Fotboll eller bilar? frågade han och jag svarade bilar.
Spelet startade och jag gjorde mitt bästa fast min bil gjorde inte som jag ville, men det gick ändå bra för mig. Jag kollade på Harrys del av tv-skärmen och skrattade när jag såg att han kört av banan och bara körde lite hur som helst utan kontroll.
- Haha! Vad gör du? utbrast jag medans jag skrattade.
Harry gav mig en konstig blick och skrattade sedan.
- Vad gör du? sa han och skrattade medan det var min tur att titta konstigt på honom.
Han skrattade ännu mer.
- Du vet väl att din bil är den på nedre delen av skärmen? fick han fram mellan skratten.
- Va? sa jag, vad snackade han om, min bil var ju överst på skärmen? Vad menar du, den över är ju min bil!
- Haha nej! han vek sig av skratt och jag förstod varför min bil inte lydde mig.
- Jahaaaa! jag började skratta och ingen av oss kunde sluta.
Jag och Harry satt och pratade om allt mellan himmel och jord och det kändes som om vi hade känt varandra sedan flera år tillbaka. De andra spelade kort och gav oss ibland undrande blickar när vi skrattade så mycket att vi knappt fick luft. Liam kom fram till oss och la handen på Harrys axel.
- Hazza, vi är framme och vi ska ut och fixa allt med sound check och så, sa han och Harry nickade.
Han ställde sig upp och räckte fram sin hand mot mig. Jag tog den och Harry drog upp mig ur sätet. Vi stod kvar en stund och det blev rätt pinsamt. Harry släppte snabbt min hand och log lite generat.
Jag, Quinn och Frida stod bakom scenen medan killarna repeterade. De hade fixat platser åt oss rätt långt fram så vi gick dit när killarna var klara. Efter ett tag vällde fansen in och de tycktes aldrig ta slut. Det var trångt längst fram och jag kände att folk knuffade mig hit och dit. Killarna kom in och alla skrek. Jag höll för öronen och skrattade lite. Konserten var helt fantastisk men efteråt kände jag mig lite mörbultad efter alla knuffar och armbågar i sidorna.
- Så vad tyckte du? frågade Harry mig efter konserten när vi satt i bussen igen.
- Det var helt sjukt! Ni var fantastiska, sa jag och Harry log lite.
Harrys perspektiv:
Jag kände mig trött och lite instängd så jag gick ut för att ta lite frisk luft. Jag bestämde mig för att ta en kort promenad och bara rensa tankarna. Eter att ha gått en stund såg jag tjej stå med ryggen mot mig med bara en sko på sig. Hon suckade högt och kastade den andra skon i marken. Hon vände sig om mot mig och hennes ansiktsuttryck förändrades från irriterat till förvånat när hon såg mig. Hon var kort, hade axellångt, brunt hår och jag tyckte att hon såg väldigt söt ut där hon stod med bara en sko på sig och tittade på mig med stora, bruna ögon. Jag log mot henne och hon log stort tillbaka. Jag såg på henne att hon kände igen mig och hon gick sakta fram till mig. Jag kunde inte låta bli att skratta när hon gick. Hon hade haft klackskor på sig och när hon bara hade en på sig såg det väldigt roligt ut när hon gick. Hon skrattade generat och ställde sig på foten utan sko för att ta av den andra också. Hon gick barfota fram till mig och sa:
- Är inte du han, han... hon tänkte efter och jag fyllde i.
- Harry Styles? sa jag och hon nickade ivrigt.
- Ja, han! Eller du, eller, åh! hon stönade och skakade på huvudet.
- Vad är det? frågade jag.
- Inget, jag bara blir så nervös när jag träffar någon känd och så bara börjar jag pladdra på om ingenting som typ vädret, förresten visst är vädret fint idag? Det har inte varit soligt här de senaste dagar... hon avbröt sig själv och suckade. Ungefär så som jag precis gjorde.
Jag skrattade och hon skrattade lite hon med. Jag tyckte bara att hon var söt när hon pratade på planlöst.
- Vad var det bandet hette? frågade hon. Något med One... One destination!
Jag skrattade åt att hon såg så nöjd ut när hon trodde att hon kommit på namnet.
- Nej, nästan, sa jag. One Direction.
- Åh, juste, så var det ja, sa hon lite generat. Men vad gör ni här, ni bor väl typ i London egentligen?
- Ja, vi är på tour just nu, svarade jag och hon nickade försående. Vad heter du förresten?
- Julie, sa hon och jag sträckte fram handen.
- Trevligt att träffas Julie, sa jag och hon tog min hand och skakade den.
- Trevligt att träffa dig med! sa hon och log. Förresten, jag bor också i London!
Jag log när jag tänkte på att vi bodde i samma stad. London var stort, men jag hoppades att jag skulle springa på Julie någon gång i London. Jag kom på att jag fortfarande inte visste varför hon bara haft på sig en sko.
Jag frågade henne om skon och hon pekade på skon hon kastat i marken och berättade att klacken precis gått av på den skon.
- Och det är rätt långt dit jag ska, så jag får gå utan skor... sa hon och suckade lite. Smart som jag är tog jag inte med mitt busskort heller.
Hon stampade med foten i marken och gjorde sedan en grimas.
- Aj, sa hon tyst och suckade igen. Jag är så jobbig ibland!
Jag skrattade lite. Jag tyckte mest att hon var söt när hon stod där och var irriterad på sig själv.
- Jag skulle kunna fixa skjuts hem åt dig om du vill? sa jag och hon sken upp.
- Verkligen? Tack så mycket! sa hon och log med hela ansiktet.
Jag ringde Paul och frågade om han kunde fixa skjuts till Julie, han sa att bilen skulle komma om ungefär en kvart.
Vi satte oss på en bänk och pratade. Jag kunde inte sluta tänka på hur gullig hon var.
Kapitel 20 wihooo! Vi vet att det har varit sjukt dålig uppdatering, men kom igen, noll kommentarer!? Sluta inte kommentera, det är inte kul att skriva om ingen uppskattar det :( Men i alla fall, uppdateringen ska bli bättre och jag hoppas att det är likadant med kommentarerna? Så lämna spår efter er och säg vad ni tyckte! Vad tycker ni om Julie så här långt? :)
Jag, Quinn och Frida stod bakom scenen medan killarna repeterade. De hade fixat platser åt oss rätt långt fram så vi gick dit när killarna var klara. Efter ett tag vällde fansen in och de tycktes aldrig ta slut. Det var trångt längst fram och jag kände att folk knuffade mig hit och dit. Killarna kom in och alla skrek. Jag höll för öronen och skrattade lite. Konserten var helt fantastisk men efteråt kände jag mig lite mörbultad efter alla knuffar och armbågar i sidorna.
- Så vad tyckte du? frågade Harry mig efter konserten när vi satt i bussen igen.
- Det var helt sjukt! Ni var fantastiska, sa jag och Harry log lite.
Harrys perspektiv:
Jag kände mig trött och lite instängd så jag gick ut för att ta lite frisk luft. Jag bestämde mig för att ta en kort promenad och bara rensa tankarna. Eter att ha gått en stund såg jag tjej stå med ryggen mot mig med bara en sko på sig. Hon suckade högt och kastade den andra skon i marken. Hon vände sig om mot mig och hennes ansiktsuttryck förändrades från irriterat till förvånat när hon såg mig. Hon var kort, hade axellångt, brunt hår och jag tyckte att hon såg väldigt söt ut där hon stod med bara en sko på sig och tittade på mig med stora, bruna ögon. Jag log mot henne och hon log stort tillbaka. Jag såg på henne att hon kände igen mig och hon gick sakta fram till mig. Jag kunde inte låta bli att skratta när hon gick. Hon hade haft klackskor på sig och när hon bara hade en på sig såg det väldigt roligt ut när hon gick. Hon skrattade generat och ställde sig på foten utan sko för att ta av den andra också. Hon gick barfota fram till mig och sa:
- Är inte du han, han... hon tänkte efter och jag fyllde i.
- Harry Styles? sa jag och hon nickade ivrigt.
- Ja, han! Eller du, eller, åh! hon stönade och skakade på huvudet.
- Vad är det? frågade jag.
- Inget, jag bara blir så nervös när jag träffar någon känd och så bara börjar jag pladdra på om ingenting som typ vädret, förresten visst är vädret fint idag? Det har inte varit soligt här de senaste dagar... hon avbröt sig själv och suckade. Ungefär så som jag precis gjorde.
Jag skrattade och hon skrattade lite hon med. Jag tyckte bara att hon var söt när hon pratade på planlöst.
- Vad var det bandet hette? frågade hon. Något med One... One destination!
Jag skrattade åt att hon såg så nöjd ut när hon trodde att hon kommit på namnet.
- Nej, nästan, sa jag. One Direction.
- Åh, juste, så var det ja, sa hon lite generat. Men vad gör ni här, ni bor väl typ i London egentligen?
- Ja, vi är på tour just nu, svarade jag och hon nickade försående. Vad heter du förresten?
- Julie, sa hon och jag sträckte fram handen.
- Trevligt att träffas Julie, sa jag och hon tog min hand och skakade den.
- Trevligt att träffa dig med! sa hon och log. Förresten, jag bor också i London!
Jag log när jag tänkte på att vi bodde i samma stad. London var stort, men jag hoppades att jag skulle springa på Julie någon gång i London. Jag kom på att jag fortfarande inte visste varför hon bara haft på sig en sko.
Jag frågade henne om skon och hon pekade på skon hon kastat i marken och berättade att klacken precis gått av på den skon.
- Och det är rätt långt dit jag ska, så jag får gå utan skor... sa hon och suckade lite. Smart som jag är tog jag inte med mitt busskort heller.
Hon stampade med foten i marken och gjorde sedan en grimas.
- Aj, sa hon tyst och suckade igen. Jag är så jobbig ibland!
Jag skrattade lite. Jag tyckte mest att hon var söt när hon stod där och var irriterad på sig själv.
- Jag skulle kunna fixa skjuts hem åt dig om du vill? sa jag och hon sken upp.
- Verkligen? Tack så mycket! sa hon och log med hela ansiktet.
Jag ringde Paul och frågade om han kunde fixa skjuts till Julie, han sa att bilen skulle komma om ungefär en kvart.
Vi satte oss på en bänk och pratade. Jag kunde inte sluta tänka på hur gullig hon var.
Kapitel 20 wihooo! Vi vet att det har varit sjukt dålig uppdatering, men kom igen, noll kommentarer!? Sluta inte kommentera, det är inte kul att skriva om ingen uppskattar det :( Men i alla fall, uppdateringen ska bli bättre och jag hoppas att det är likadant med kommentarerna? Så lämna spår efter er och säg vad ni tyckte! Vad tycker ni om Julie så här långt? :)
Kapitel 19
Detta har hänt:
Alla pratade om touren, om när vi skulle åka, vart vi skulle, när vi kom hem och liknande, men jag lyssnade inte särskilt mycket. Det fanns en gnagande känsla inom mig som sa att det var något som inte var bra med Lucas, men jag visste inte vad. Var jag kanske bara avundsjuk? Men vad var jag avundsjuk på egentligen? Gillade jag Alice? Det var många frågor som flög runt i mitt huvud och jag kunde inte svara på hälften av dem. Den största frågan, som jag faktiskt fruktade var om jag hade gått och blivit kär? Det var också den frågan som var svårast att hitta ett svar på.
Louis perspektiv:
Jag tittade mot Harry och han såg inte så närvarande ut. Jag trodde att det hade något med Alice att göra. Han hade inte velat prata om det när jag frågade och jag trodde faktiskt att han gillade Alice, så fort någon sa något om Lucas hummade han bara lite och tittade bort och om Alice kom på tal var han plötsligt väldigt intresserad...
- Men då kommer vi förbi klockan 9 på morgonen imorn, så åker vi då, sa Niall och alla nickade.
- Okej, men ska vi typ tillbaka till hotellet och packa, sa Liam.
- Och tagga inför imorn! ropade Zayn och alla skarattade förutom Harry som bara log lite svagt.
Vi bestämde med tjejerna att vi skulle träffas lite senare, när vi packat klart och vi började gå mot vårt hotell. Jag puffade lite på Harry och han vände huvudet mot mig.
- Vad är det? frågade jag men han skakade på huvudet.
- Inget, muttrade han surt, vilket bara gjorde det ännu mer uppenbart att något faktiskt var fel.
- Sluta nu, jag ser att det är något fel, du kan berätta, sa jag och Harry suckade lite.
- Okej, det är bara det att jag... han tog en liten paus och fortsatte sedan. Jag vet inte... jag vet inte om jag har känslor för Alice, om.. om jag faktiskt är kär och eftersom hon träffar Lucas är det bara lite jobbigt.
Jag nickade.
- Jag förstår, sa jag. Men du, det löser sig! Tänk inte mer på det nu, fokusera på touren och tänk på hur kul vi kommer att ha!
Han log lite och jag kände mig också lite gladare.
Liams perspektiv:
" Jag kommer sakna dig, lova att smsa eller ringa varje kväll!" Jag läste smset från Danielle och det högg till i hjärtat när jag tänkte på hur länge sedan det var jag träffade henne sist och att det skulle gå ytterligare en vecka innan jag fick se hennes vackra ansikte igen. Jag svarade snabbt " Jag kommer sakna dig mer! Självklart ringer jag varje kväll!"
Jag suckade, det var jobbigt att ha ett förhållande där man inte kunde träffas så ofta som man ville, men Danielle var värd det och jag jag gjorde mitt allra bästa för att vårt förhållande skulle fungera så bra som möjligt.
- Hey, Liam! Har du packat klart? hörde jag Zayn ropa från köket.
- Aa, vadådå?
- Vi tänkte gå och käka med tjejerna runt 6 hänger du med?
- Visst!
- Bra, vi går om en halvtimme, ropade Zayn.
Jag hörde att Niall och Zayn frågade Harry och Louis också. Louis sa att han självklart följde med, men Harry lät mycket tveksammare. Det var något med Harry på sistonde, jag trodde att det hade något med Alice att göra, faktiskt så var jag rätt säker på det. Det syntes rätt tydligt... I alla fall när man kände honom så bra som vi gjorde. Men han verkade i alla fall lite gladare nu när Louis snackat med honom.
Middagen med tjejerna var trevlig, men mina tankar fanns hela tiden hos Danielle. Jag hade skuld känslor för att vi inte träffats på länge, men jag bestämde mig för att när vi kom hem från touren skulle jag bjuda ut henne på en riktigt fin och romantisk dejt.
Quinns perspektiv:
Jag satt bredvid Niall vid bordet och jag såg in i hans ögon. Vi bara satt och tittade på varandra, det behövdes inte mer, det enda jag ville var att vara i hans närhet. Zayn, Louis, Frida och Alice pratade och skrattade men både Harry och Liam verkade lite frånvarande. Jag undrade om de var ledsna och vad det var i så fall.
- Du är så söt när du tänker, viskade Niall i mitt öra och jag kunde inte låta bli att le.
Niall tog min hand under bordet.
- Du har väl berättat för killarna, viskade jag tyst. Om.. oss.
- Jadå, sa Niall och sedan tittade han undrande på mig. Du har väl också berättat?
Jag nickade och han log.
Vi bestämde oss för att gå hem när klockan var halv tio, vi skulle ju upp i tid imorn. Vi kramade om killarna och sa hej då. Sist kramade jag Niall, han höll om mig hårt och jag drog in hans doft. Han släppte taget om mig, fast jag hade mycket hellre stått kvar ett tag till. Han lutade sig fram mot mig och pussade mig först i pannan, sedan på näsan och sedan lätt på munnen. Jag log åt den sötaste pojkvännen i universum och sa motvilligt hej då.
Hela vägen hem var alla mina tankar på Niall, ingen av mig, Alice eller Frida sa något och jag antog att de tänkte på Zayn och Lucas.
Livet här i London var så underbart och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Men jag visste att så småningom skulle jag vara tvungen att åka hem och lämna allt. Det värsta var tanken på att lämna Niall.
Kapitel 19, inte så händelserikt men ni ska se att det kommer! ;) Vad tyckte ni om Luois och Liams perspektiv? Jag har inte skrivit så mycket ur deras perspektiv förut men jag hoppas att ni gillade det! Glöm inte att kommentera och gärna följa oss på twitter också!! Vi följer tillbaka ;) Twitternamnen finns i inlägget under, efter kap 18. Fortsätt nu att kommentera och göra oss jätteglada!! :)
Kapitel 18
Detta har hänt:
- Jag vill lära känna dig Lucas, försäkrade jag honom om. Du är schysst och jag tror vi kommer bli bra vänner!
- Vänner, upprepade han och nickade. Får jag ställa en lite ehm... kanske konstig och lite känslig fråga?
Jag nickade.
- Visst..
Lucas såg lite besvärad ut. Han tog min hand, ledde ut mig i korridoren och stängde dörren. Jag tittade undrande på honom.
- Tror du att vi någonsin... skulle kunna bli mer än vänner?
Alices perspektiv:
Jag tittade förvånat på honom och jag log inombords.
- Jag vill lära känna dig Lucas, försäkrade jag honom om. Du är schysst och jag tror vi kommer bli bra vänner!
- Vänner, upprepade han och nickade. Får jag ställa en lite ehm... kanske konstig och lite känslig fråga?
Jag nickade.
- Visst..
Lucas såg lite besvärad ut. Han tog min hand, ledde ut mig i korridoren och stängde dörren. Jag tittade undrande på honom.
- Tror du att vi någonsin... skulle kunna bli mer än vänner?
Alices perspektiv:
Jag tittade förvånat på honom och jag log inombords.
- Lucas, det är en rätt svår fråga att svara på just nu men... jag tänkte lite och kom på att jag faktiskt också tänkt på den frågan och jag gillade Lucas, han var snäll, gullig och han gillade ju uppenbarligen mig... Hans utseende var också ett stort plus.
- Jag gillar dig, Lucas, sa jag och han såg väldigt nöjd ut. Men jag kan ju veta nu, men jag vill lära känna dig... och så får vi se vart det leder.
Lucas log och kramade om mig snabbt. Jag blev varm inombords när hans armar omfamnade mig.
- Vad ska vi göra då? frågade jag.
- Har ni varit på någon sightseeing här i London än? frågade han och log lite.
- Nej faktiskt inte... sa jag fundersamt.
- Då kanske det är dags? sa han och jag log lite.
Jag gick in och sa till tjejerna att jag gick ut med Lucas en stund, sedan tog jag på mig skorna och min jeansjacka och gick ut till Lucas.
Vi satt på taket av en typisk sightseeingbuss med varsin glass i handen. Vinden drog i håret och jag hutrade till lite eftersom det blev kallt.
- Fryser du? frågade Lucas.
- Lite, sa jag och han tog av sig sin tjocktröja och la den över mina axlar sedan la han sin arm över mina axlar för att värma mig. Jag log mot honom och såg in i hans gröna ögon.
- Tack, vad gullig du är! sa jag och Lucas log lite.
- Det är du som är gullig, sa han och jag rodnade lite.
Vi åkte runt i London och Lucas pekade och berättade om det vi såg. Efter ett tag kom vi fram till London Eye där vi hoppade av bussen.
- Hinner du åka ett varv? frågade Lucas.
Jag tvekade lite, jag var rätt höjdrädd och att sitta 130 meter upp i luften i ett parisehjul var inte någon lockande tanke, men ändå var det något inom mig som ville.
- Okej, men jag är rätt höjdrädd...
- Men jag är ju här, då behöver du inte vara rädd! sa Lucas, log sitt fina leende och la armen runt mig.
Vi var högst uppe i hjulet och utsikten var både underbar och skrämmande. Lucas hade sina armar om mig och det kändes faktiskt lite bättre då, jag var inte lika rädd längre.
- Är det läskigt? frågade Lucas och log mot mig.
- Inte nu när du är här, sa jag och lutade mig mot honom igen.
Jag tittade mot Big Ben och jag hajade till.
- Oh, shit! Klockan är tio i två! sa jag och Lucas leende blev svagare.
- Jag är ledsen Lucas men jag måste dra så fort vi kommer ner.
Han såg rätt besviken ut men sedan nickade han förstående.
- Jag åker med dig hem, sa han och jag log. Jag ska ändå den vägen. Jag bor faktiskt rätt nära ert hotell, det tar bara fem minuter att gå dit.
- Vad bra, då kan jag komma förbi någon dag efter touren om du vill! sa jag och Lucas nickade.
- Ja gör det, så kan vi hitta på något! sa han och log ännu större.
- Där bor jag! sa Lucas och pekade på ett stort, vitt hyreshus. Det var riktigt snyggt och såg rätt lyxigt ut.
- Wow, det ser jättelyxigt ut ju, sa jag och Lucas ryckte lite på axlarna.
Efter en stund var vi framme vid vårt hotell och Lucas kramade om mig.
- Hej då Alice, viskade han i mitt öra. Jag kommer att sakna dig!
- Jag kommer sakna dig också, men vi ses om en vecka!
Lucas nickade.
- Vi får smsa under tiden, sa jag och han log. Jag måste gå nu...
Lucas kramade om mig igen och när han släppte taget om mig gav jag honom en snabb puss på kinden.
Harrys perspektiv:
Dörrhantaget trycktes ner och Alice kom in med ett leende på läpparna.
- Förlåt att jag är lite sen men jag glömde bort tiden lite när jag var ute med Lucas.
Vi nickade och hon gick fram och kramade om killarna, Frida och Quinn. Till sist kom hon och satte sig bredvid mig på sängen och gav mig en kram.
Alla pratade om touren, om när vi skulle åka, vart vi skulle, när vi kom hem och liknande, men jag lyssnade inte särskilt mycket. Det fanns en gnagande känsla inom mig som sa att det var något som inte var bra med Lucas, men jag visste inte vad. Var jag kanske bara avundsjuk? Men vad var jag avundsjuk på egentligen? Gillade jag Alice? Det var många frågor som flög runt i mitt huvud och jag kunde inte svara på hälften av dem. Den största frågan, som jag faktiskt fruktade var om jag hade gått och blivit kär? Det var också den frågan som var svårast att hitta ett svar på.
Jag är jättetrött nu, så släng in en kommentar om ni hittar stavfel eller något som ni stör er på så ändrar jag det!
Förlåt för dålig uppdatering den här veckan, men vi har fårr mycket läxor och själv har jag haft rätt mycket träning. Men jag hoppas att ni gillar kap 18, glöm inte att kommentera!! :)
Följ oss gärna på Twitter, vi är nya där så har inga följare än :P
Vi heter JohannaPrytz1 , JohannaLiinnea och Flisann :) Följer ni oss så följer vi tillbaka och vi skulle bli mycket glada om vi fick några följare! :)
Btw, gillar ni med eller utan bilder till kapitlena? :)
- Vad ska vi göra då? frågade jag.
- Har ni varit på någon sightseeing här i London än? frågade han och log lite.
- Nej faktiskt inte... sa jag fundersamt.
- Då kanske det är dags? sa han och jag log lite.
Jag gick in och sa till tjejerna att jag gick ut med Lucas en stund, sedan tog jag på mig skorna och min jeansjacka och gick ut till Lucas.
Vi satt på taket av en typisk sightseeingbuss med varsin glass i handen. Vinden drog i håret och jag hutrade till lite eftersom det blev kallt.
- Fryser du? frågade Lucas.
- Lite, sa jag och han tog av sig sin tjocktröja och la den över mina axlar sedan la han sin arm över mina axlar för att värma mig. Jag log mot honom och såg in i hans gröna ögon.
- Tack, vad gullig du är! sa jag och Lucas log lite.
- Det är du som är gullig, sa han och jag rodnade lite.
Vi åkte runt i London och Lucas pekade och berättade om det vi såg. Efter ett tag kom vi fram till London Eye där vi hoppade av bussen.
- Hinner du åka ett varv? frågade Lucas.
Jag tvekade lite, jag var rätt höjdrädd och att sitta 130 meter upp i luften i ett parisehjul var inte någon lockande tanke, men ändå var det något inom mig som ville.
- Okej, men jag är rätt höjdrädd...
- Men jag är ju här, då behöver du inte vara rädd! sa Lucas, log sitt fina leende och la armen runt mig.
Vi var högst uppe i hjulet och utsikten var både underbar och skrämmande. Lucas hade sina armar om mig och det kändes faktiskt lite bättre då, jag var inte lika rädd längre.
- Är det läskigt? frågade Lucas och log mot mig.
- Inte nu när du är här, sa jag och lutade mig mot honom igen.
Jag tittade mot Big Ben och jag hajade till.
- Oh, shit! Klockan är tio i två! sa jag och Lucas leende blev svagare.
- Jag är ledsen Lucas men jag måste dra så fort vi kommer ner.
Han såg rätt besviken ut men sedan nickade han förstående.
- Jag åker med dig hem, sa han och jag log. Jag ska ändå den vägen. Jag bor faktiskt rätt nära ert hotell, det tar bara fem minuter att gå dit.
- Vad bra, då kan jag komma förbi någon dag efter touren om du vill! sa jag och Lucas nickade.
- Ja gör det, så kan vi hitta på något! sa han och log ännu större.
- Där bor jag! sa Lucas och pekade på ett stort, vitt hyreshus. Det var riktigt snyggt och såg rätt lyxigt ut.
- Wow, det ser jättelyxigt ut ju, sa jag och Lucas ryckte lite på axlarna.
Efter en stund var vi framme vid vårt hotell och Lucas kramade om mig.
- Hej då Alice, viskade han i mitt öra. Jag kommer att sakna dig!
- Jag kommer sakna dig också, men vi ses om en vecka!
Lucas nickade.
- Vi får smsa under tiden, sa jag och han log. Jag måste gå nu...
Lucas kramade om mig igen och när han släppte taget om mig gav jag honom en snabb puss på kinden.
Harrys perspektiv:
Dörrhantaget trycktes ner och Alice kom in med ett leende på läpparna.
- Förlåt att jag är lite sen men jag glömde bort tiden lite när jag var ute med Lucas.
Vi nickade och hon gick fram och kramade om killarna, Frida och Quinn. Till sist kom hon och satte sig bredvid mig på sängen och gav mig en kram.
Alla pratade om touren, om när vi skulle åka, vart vi skulle, när vi kom hem och liknande, men jag lyssnade inte särskilt mycket. Det fanns en gnagande känsla inom mig som sa att det var något som inte var bra med Lucas, men jag visste inte vad. Var jag kanske bara avundsjuk? Men vad var jag avundsjuk på egentligen? Gillade jag Alice? Det var många frågor som flög runt i mitt huvud och jag kunde inte svara på hälften av dem. Den största frågan, som jag faktiskt fruktade var om jag hade gått och blivit kär? Det var också den frågan som var svårast att hitta ett svar på.
Jag är jättetrött nu, så släng in en kommentar om ni hittar stavfel eller något som ni stör er på så ändrar jag det!
Förlåt för dålig uppdatering den här veckan, men vi har fårr mycket läxor och själv har jag haft rätt mycket träning. Men jag hoppas att ni gillar kap 18, glöm inte att kommentera!! :)
Följ oss gärna på Twitter, vi är nya där så har inga följare än :P
Vi heter JohannaPrytz1 , JohannaLiinnea och Flisann :) Följer ni oss så följer vi tillbaka och vi skulle bli mycket glada om vi fick några följare! :)
Btw, gillar ni med eller utan bilder till kapitlena? :)
Kapitel 17
- Vakna tjejer! ropade jag och såg att Alice satte sig upp men Frida reagerade inte ens.
- Jag har gjort pannkakor, tillade jag och som jag väntat mig var Frida plötsligt hur pigg som helst.
- Var det någon som sa pannkakor?! utbrast hon och jag och Alice skratattade åt henne.
Frida älskade pannkakor och att locka henne med något var nästan det ända sättet att få upp henne på morgonen. Jag la upp pankakorna på tre olika tallrikar och bar dem till Frida och Alice, jag tog själv den tredje och satte mig på Alices sängkant.
- Ooh! Frukost på sängen! utbrast Alice glatt.
- Pannkakor! sa Frida och såg överlycklig ut.
Jag flinade åt henne och hon högg in på pannkakorna direkt.
Vi sprang runt i rummet som yra hönor, fram och tillbaka och slängde ner kläder i resväskan.
- Vad ska jag ha med mig? frågade Alice för säkert femte gången.
- Typ allt! sa Frida som packat nästan hela sin resväska.
- Men nej, sa jag. Vi ska bara vara borta en vecka ju.
- Ja? sa Frida. En heeel vecka!
Vi hörde att det knackade på dörren och Alice gick för att öppna.
- Åh hej! sa hon.
- Hej Alice! hörde jag Lucas röst säga.
Alices perspektiv:
Jag blev förvånad när jag såg Lucas i dörröppningen, men jag kunde inte förneka att jag faktiskt blev glad.
- Du... började han. Har du lust att hitta på något?
Jag tittade på klockan och jag såg att jag hade tid att göra något i en timme eller två. Vi skulle träffa killarna klockan två, nu var den tolv.
- Ja, jag kan göra något ett tag, sa jag och han sken upp.
Han tittade in i rummet och när han såg hur stökigt det var skrattade han lite.
- Ska ni någonstans eller? frågade han och jag nickade. Vart då och hur länge?
- Vi ska med ett band på deras tour, i en vecka, sa jag och såg att Lucas leende försvann och han såg besviken ut.
- Varför har du inte sagt det? frågade han och tittade ner. Jag trodde vi skulle kunna hänga de här dagarna och typ... lära känna varandra lite och så.
Jag såg på honom han han var ledsen och besviken och jag kände att skuldkänslorna vällde över mig. Varför hade jag inte sagt något? Jag ville ju lära känna Lucas också och hade jag skickat fel signaler? Det kanske verkade som att jag inte ville träffa honom?
- Jag är ledsen Lucas, började jag. Men jag fick veta igår att jag faktiskt fick åka med dem och då var det lite sent att smsa eller ringa... Men jag träffas jättegärna nästa vecka!
Han såg lite gladare ut och jag gav honom en snabb kram.
- Jag vill lära känna dig Lucas, försäkrade jag honom om. Du är schysst och jag tror vi kommer bli bra vänner!
- Vänner, upprepade han och nickade. Får jag ställa en lite ehm... kanske konstig och lite känslig fråga?
Jag nickade.
- Visst..
Lucas såg lite besvärad ut. Han tog min hand, ledde ut mig i korridoren och stängde dörren. Jag tittade undrande på honom.
- Tror du att vi någonsin... skulle kunna bli mer än vänner?
Wooo, kap 17 ute! :) Jag vet att det var kort kapitel och det hände inte så mycket men bättre än inget right?
Vad tycker ni om Lucas?! :)
Fortsätt kommentera! Vi blir jätte glada för era fina kommentarer!
Jag ska försöka bli klar med kap 18 till imorn, men jag är inte säker på att det kommer ut imorn :)
Kapitel 16
Detta har hänt:
Någons mobil ringde och Niall fiskade upp sin ur fickan.
- Det är Quinn, sa han och killarna blev tysta.
Niall svarade och efter en stund frågade han:
- Fick ni följa med?
Nialls perspektiv:
Quinn svarade och jag suckade av lättnad. Glädjen i hennes röst gjorde mig så lycklig. Jag vände mig om mot killarna och nickade. De log stort till svar.
- Jag blev så glad när pappa sa ja! sa Quinn glatt och hon berättade om hur hon och hennes pappa diskuterat det länge och att han till slut gått med på att låta dem åka med oss om de ringde varje kväll så att han visste att de var okej.
- Jag är så glad att ni fick följa med! sa jag och jag hörde Quinns underbara skratt i andra änden.
- Jag med! sa hon. Men har du tid att träffas lite? Typ prata lite och så?
- Visst! sa jag glatt.
Jag väntade på Quinn utanför deras hotell och hon kom ut. Jag kramade om henne och drog in hennes doft.
- Jag har tänkt lite på en grej, sa Quinn och såg in i mina ögon. Ska vi berätta, för fansen och pressen?
Jag tänkte efter lite. Jag ville inte att Quinn skulle få något hat, jag var rätt säker på att de flesta skulle gilla henne eftersom hon var så underbar, men det fanns alltid någon som lämnade en hatkommentar eller något liknande och jag ville verkligen inte att någon skulle såra hennes känslor.
- Niall? sa Quinn och väckte mig ur mina tankar. Är du okej?
Hon tittade oroligt på mig där jag för en sekund sedan stått och stirrat rakt ut i luften utan att svara på hennes fråga. Jag skrattade lite åt mig själv och Quinn log lite.
- Jadå, jag bara tänkte lite, sa jag. Om du vill så berättar vi, men jag vill inte att du ska få något hat, och om någon säger något dumt, ta inte åt dig för du är den mest fantastiska människan jag vet!
- Naww! Quinn kramade om mig. Du är så gullig!
- Vill du att vi berättar? frågade jag sedan.
- Jag vet inte... hon såg väldigt fundersam ut. Om någon frågar så tycker jag att vi berättar, det är aldrig bra att ljuga och jag är inte särskilt bra på det...
Jag höll med henne.
- Okej, så vi väntar med att berätta, men om någon frågar så säger vi sanningen? frågade jag för att vara säker och Quinn nickade.
- Niall, jag gillar verkligen dig, sa Quinn plötsligt och log mot mig.
- Jag gillar dig också, galet mycket, sa jag. Du är så underbar!
Jag kramade om henne.
- Du är bara bäst! viskade hon i mitt öra.
Hon backade lite, nu stod hon mittemot mig och jag såg in i hennes blåa ögon. Jag tog ett steg närmre och tog hennes händer i mina. Hon tog ett litet steg närmre hon med och jag lutade mig mot henne. Vi möttes i en kyss och jag kände hur lyckan rusade genom mig. Det kändes så rätt, att jag stod där med Quinn och hon var min, bara min! Det var så det skulle vara, det skulle vara vi.
Fridas perspektiv:
- Kommer hon inte hem snart? frågade Alice för sjunde gången och ja, jag hade räknat.
Jag suckade.
- Jag vet inte, sluta tjata, muttrade jag.
- Okej men... kommer hon inte hem snart? retades Alice och jag kastade en kudde i huvudet på henne.
Alice skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta lite jag med.
- Är det något du ska säga till henne eller? frågade jag eftersom jag undrade varför Alice tjatade så mycket.
- Nej, jag vill att hon berättar hur det gick med Niall och så! svarade hon.
Dörrhantaget trycktes in och Quinn kom in. Hela hon strålade och Frida sprang fram till henne.
- Vad hände? frågade hon ivrigt. Berätta allt!
Quinn berättade om vad hon och Niall kommit fram till men vi märkte att prata inte hade varit allt de gjort.
- Quiiiiiiinn? sa Alice menande.
- Och så kysste han mig, sa hon och log större än jag någonsin sett henne le.
- Iiiiiih! Alice och jag kastade oss på Quinn och kramade henne.
- Och han är världens gulligaste! sa hon och berättade om hur underbar och söt hon tyckte att han var.
Jag försökte lyssna men mina tankar vandrade hela tiden iväg till Zayns och min dejt. Det hade varit en underbar kväll. Det jag tänkte på mest var när Zayn lämnade mig vid hotellet efter dejten och jag tänkte tillbajka på den stunden:
Vi satt i limousinen och Zayn tog min hand i sin.
- Du är utan tvekan den finaste tjejen på denna jord! sa han och såg in i mina ögon.
Han lutade sig fram och våra läppar möttes i en perfekt kyss.
- Och du är den finaste killen! sa jag när vi avslutat kyssen.
Så vad tycktes om kap 16? :)) Snälla sluta inte kommentera! :( Kommenterar ni bra så kommer ni att få bättre uppdatering också! :) Nästa del kommer troligtvis ut imorn!
Glöm inte att lämna spår efter er! :) <3
Någons mobil ringde och Niall fiskade upp sin ur fickan.
- Det är Quinn, sa han och killarna blev tysta.
Niall svarade och efter en stund frågade han:
- Fick ni följa med?
Nialls perspektiv:
Quinn svarade och jag suckade av lättnad. Glädjen i hennes röst gjorde mig så lycklig. Jag vände mig om mot killarna och nickade. De log stort till svar.
- Jag blev så glad när pappa sa ja! sa Quinn glatt och hon berättade om hur hon och hennes pappa diskuterat det länge och att han till slut gått med på att låta dem åka med oss om de ringde varje kväll så att han visste att de var okej.
- Jag är så glad att ni fick följa med! sa jag och jag hörde Quinns underbara skratt i andra änden.
- Jag med! sa hon. Men har du tid att träffas lite? Typ prata lite och så?
- Visst! sa jag glatt.
Jag väntade på Quinn utanför deras hotell och hon kom ut. Jag kramade om henne och drog in hennes doft.
- Jag har tänkt lite på en grej, sa Quinn och såg in i mina ögon. Ska vi berätta, för fansen och pressen?
Jag tänkte efter lite. Jag ville inte att Quinn skulle få något hat, jag var rätt säker på att de flesta skulle gilla henne eftersom hon var så underbar, men det fanns alltid någon som lämnade en hatkommentar eller något liknande och jag ville verkligen inte att någon skulle såra hennes känslor.
- Niall? sa Quinn och väckte mig ur mina tankar. Är du okej?
Hon tittade oroligt på mig där jag för en sekund sedan stått och stirrat rakt ut i luften utan att svara på hennes fråga. Jag skrattade lite åt mig själv och Quinn log lite.
- Jadå, jag bara tänkte lite, sa jag. Om du vill så berättar vi, men jag vill inte att du ska få något hat, och om någon säger något dumt, ta inte åt dig för du är den mest fantastiska människan jag vet!
- Naww! Quinn kramade om mig. Du är så gullig!
- Vill du att vi berättar? frågade jag sedan.
- Jag vet inte... hon såg väldigt fundersam ut. Om någon frågar så tycker jag att vi berättar, det är aldrig bra att ljuga och jag är inte särskilt bra på det...
Jag höll med henne.
- Okej, så vi väntar med att berätta, men om någon frågar så säger vi sanningen? frågade jag för att vara säker och Quinn nickade.
- Niall, jag gillar verkligen dig, sa Quinn plötsligt och log mot mig.
- Jag gillar dig också, galet mycket, sa jag. Du är så underbar!
Jag kramade om henne.
- Du är bara bäst! viskade hon i mitt öra.
Hon backade lite, nu stod hon mittemot mig och jag såg in i hennes blåa ögon. Jag tog ett steg närmre och tog hennes händer i mina. Hon tog ett litet steg närmre hon med och jag lutade mig mot henne. Vi möttes i en kyss och jag kände hur lyckan rusade genom mig. Det kändes så rätt, att jag stod där med Quinn och hon var min, bara min! Det var så det skulle vara, det skulle vara vi.
Fridas perspektiv:
- Kommer hon inte hem snart? frågade Alice för sjunde gången och ja, jag hade räknat.
Jag suckade.
- Jag vet inte, sluta tjata, muttrade jag.
- Okej men... kommer hon inte hem snart? retades Alice och jag kastade en kudde i huvudet på henne.
Alice skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta lite jag med.
- Är det något du ska säga till henne eller? frågade jag eftersom jag undrade varför Alice tjatade så mycket.
- Nej, jag vill att hon berättar hur det gick med Niall och så! svarade hon.
Dörrhantaget trycktes in och Quinn kom in. Hela hon strålade och Frida sprang fram till henne.
- Vad hände? frågade hon ivrigt. Berätta allt!
Quinn berättade om vad hon och Niall kommit fram till men vi märkte att prata inte hade varit allt de gjort.
- Quiiiiiiinn? sa Alice menande.
- Och så kysste han mig, sa hon och log större än jag någonsin sett henne le.
- Iiiiiih! Alice och jag kastade oss på Quinn och kramade henne.
- Och han är världens gulligaste! sa hon och berättade om hur underbar och söt hon tyckte att han var.
Jag försökte lyssna men mina tankar vandrade hela tiden iväg till Zayns och min dejt. Det hade varit en underbar kväll. Det jag tänkte på mest var när Zayn lämnade mig vid hotellet efter dejten och jag tänkte tillbajka på den stunden:
Vi satt i limousinen och Zayn tog min hand i sin.
- Du är utan tvekan den finaste tjejen på denna jord! sa han och såg in i mina ögon.
Han lutade sig fram och våra läppar möttes i en perfekt kyss.
- Och du är den finaste killen! sa jag när vi avslutat kyssen.
Så vad tycktes om kap 16? :)) Snälla sluta inte kommentera! :( Kommenterar ni bra så kommer ni att få bättre uppdatering också! :) Nästa del kommer troligtvis ut imorn!
Glöm inte att lämna spår efter er! :) <3
Kapitel 15
Detta har hänt:
- Jag frågar mamma och pappa om du och jag får åka med killarna så ringer Alice sina föräldrar och frågar, sa Quinn och jag log tacksamt mot henne.
Det kändes skönt att hon nästan tog för givet att jag var en del av deras familj, jag hade ju spenderat väldigt mycket tid hemma hos dem och det kändes som om de var min nya familj.
Quinn tog fram sin mobil och ringde.
Quinns perpektiv:
Jag hörde signalerna gå fram en efter en. Precis när jag skulle lägga på hörde jag pappas röst i andra änden.
- Hej Quinn! sa han glatt. Jag kom precis in genom ytterdörren och då hörde jag telefonen rigna, det var därför det tog så lång tid att svara.
- Haha, okej pappa, sa jag och samlade mig för den stora frågan.
- Ehm, pappa, började jag. Du vet killarna i One Direction, som jag berättade om att vi träffat och umgåtts lite med?
- Mm, sa pappa och han lät inte så glad längre.
Jag drog efter andan och frågade om touren. Det blev tyst i telefonen en lång stund.
- Pappa? sa jag osäkert. Är du där?
- Ehm, jag är kvar...
Det blev tyst igen men efter en stund hörde jag pappa skratta.
- Quinnie, vad är det för fråga? sa han och jag förstod inte vad han menade.
- Vad menar du? frågade jag osäkert.
- Säger du att ett av de största pojkbanden i Europa har frågat om ni vill följa med på deras tour? sa han och skrattade.
- Du kan få prata med dem själv! sa jag och jag kände att ilskan växte inom mig.
- Tror du att jag ljuger?! fräste jag.
- Lugna ner dig Quinn! sa pappa. Jag vet att du inte ljuger, men att följa med på deras tour? Ni känner dem knappt, det är fem tonårskillar som lever livet. De kommer att uttnyttja er!
Alices perspektiv:
Det var inte ofta jag såg Quinn arg, men jag visste att hon hatade när folk hade fördomar om andra och jag hade hört hennes pappa säga att killarna skule utnyttja oss. Jag såg att Frida såg irriterad ut och jag kände mig också irriterad. Han kände inte killarna, han hade aldrig ens träffat dem.
Jag tittade på Quinn och hon såg väldigt obekväm ut, jag förstod att hon ville prata med sin pappa ifred.
- Kom Frida, sa jag. Vi går ut och går lite.
Jag gav henne en menande blick och hon förstod.
Vi kom ut på gatan och efter att vi gått ett tag såg vi en liten klunga med tjejer som stod och viftade med papper och ropade. Mitt i klungan stack Liams huvud upp. Jag skrattade lite och vi gick fram mot honom. Efter ett tag hade tjejerna gått och Liam fick syn på oss.
- Hej tjejer! sa han glatt och kom fram till oss och gav oss varsin kram. Det kändes fortfarande overkligt att någon som Liam Payne skulle ens känna igen mig.
- Hej! sa vi samtidigt.
- Har ni frågat om touren? frågade Liam.
- Quinn snackar i telefon med hennes pappa just nu och det lutar nog mer mot ett nej än ett ja, sa Frida och Liam såg lite besviken ut.
- Har ni snackat med era föräldrar då? frågade han och jag sneglade mot Frida, hon tittade ner i marken och jag visste att det var ett känsligt ämne så jag svarade för oss båda.
- Jag frågar mamma och pappa om du och jag får åka med killarna så ringer Alice sina föräldrar och frågar, sa Quinn och jag log tacksamt mot henne.
Det kändes skönt att hon nästan tog för givet att jag var en del av deras familj, jag hade ju spenderat väldigt mycket tid hemma hos dem och det kändes som om de var min nya familj.
Quinn tog fram sin mobil och ringde.
Quinns perpektiv:
Jag hörde signalerna gå fram en efter en. Precis när jag skulle lägga på hörde jag pappas röst i andra änden.
- Hej Quinn! sa han glatt. Jag kom precis in genom ytterdörren och då hörde jag telefonen rigna, det var därför det tog så lång tid att svara.
- Haha, okej pappa, sa jag och samlade mig för den stora frågan.
- Ehm, pappa, började jag. Du vet killarna i One Direction, som jag berättade om att vi träffat och umgåtts lite med?
- Mm, sa pappa och han lät inte så glad längre.
Jag drog efter andan och frågade om touren. Det blev tyst i telefonen en lång stund.
- Pappa? sa jag osäkert. Är du där?
- Ehm, jag är kvar...
Det blev tyst igen men efter en stund hörde jag pappa skratta.
- Quinnie, vad är det för fråga? sa han och jag förstod inte vad han menade.
- Vad menar du? frågade jag osäkert.
- Säger du att ett av de största pojkbanden i Europa har frågat om ni vill följa med på deras tour? sa han och skrattade.
- Du kan få prata med dem själv! sa jag och jag kände att ilskan växte inom mig.
- Tror du att jag ljuger?! fräste jag.
- Lugna ner dig Quinn! sa pappa. Jag vet att du inte ljuger, men att följa med på deras tour? Ni känner dem knappt, det är fem tonårskillar som lever livet. De kommer att uttnyttja er!
Alices perspektiv:
Det var inte ofta jag såg Quinn arg, men jag visste att hon hatade när folk hade fördomar om andra och jag hade hört hennes pappa säga att killarna skule utnyttja oss. Jag såg att Frida såg irriterad ut och jag kände mig också irriterad. Han kände inte killarna, han hade aldrig ens träffat dem.
Jag tittade på Quinn och hon såg väldigt obekväm ut, jag förstod att hon ville prata med sin pappa ifred.
- Kom Frida, sa jag. Vi går ut och går lite.
Jag gav henne en menande blick och hon förstod.
Vi kom ut på gatan och efter att vi gått ett tag såg vi en liten klunga med tjejer som stod och viftade med papper och ropade. Mitt i klungan stack Liams huvud upp. Jag skrattade lite och vi gick fram mot honom. Efter ett tag hade tjejerna gått och Liam fick syn på oss.
- Hej tjejer! sa han glatt och kom fram till oss och gav oss varsin kram. Det kändes fortfarande overkligt att någon som Liam Payne skulle ens känna igen mig.
- Hej! sa vi samtidigt.
- Har ni frågat om touren? frågade Liam.
- Quinn snackar i telefon med hennes pappa just nu och det lutar nog mer mot ett nej än ett ja, sa Frida och Liam såg lite besviken ut.
- Har ni snackat med era föräldrar då? frågade han och jag sneglade mot Frida, hon tittade ner i marken och jag visste att det var ett känsligt ämne så jag svarade för oss båda.
- Nej men jag tror jag får för mina och vi om Quinn får så får nog Frida också.
Liam nickade.
- När är touren och hur länge blir vi borta, om vi får följa med? frågade jag.
- Vi åker i övermorgon, vi är bara borta en vecka, svarade Liam och jag nickade.
- Det är ju inte så länge, sa Frida. Det borde vi få, vi kanske ska hem och kolla med Quinn?
Hon vände sig om och jag nickade.
- Jag ska nog också hem till killarna, sa Liam och gav oss varsin kram.
Liams perspektiv:
Jag gick in på rummet och jag hörde killarna ropa och skratta i vardagsrummet.
- Du fuska! hörde jag Louis ropa.
- Nähä, gjorde jag inte! protesterade Zayn.
När jag kom in i vardagsrummet såg jag att Zayn höll fast Louis armar medans Louis försökte brotta ner Zayn. Det gick inte så bra för Louis... Jag skrattade lite och gav Niall en frågande blick.
- Louis hävdar att Zayn fuskat på Fifa, sa han. Fast jag såg då inget fusk! lade han sedan till och tittade retsamt på Louis.
- Jag är på Louis sida! sa Harry snabbt och kastade sig på Zayn.
Någons mobil ringde och Niall fiskade upp sin ur fickan.
- Det är Quinn, sa han och killarna blev tysta.
Niall svarade och efter en stund frågade han:
- Fick ni följa med?
Så kap 15 ute :) Vi hade tänkt skriva två kapitel igår men internet funka inte så vi kunde inte skriva alls "/ Idag funkade det sådär, men fick i alla fall upp ett kapitel :)
Vad tycker ni? Är det någon som ni skulle vilja ha mer perspektiv från? :) Kommentera! :D
- När är touren och hur länge blir vi borta, om vi får följa med? frågade jag.
- Vi åker i övermorgon, vi är bara borta en vecka, svarade Liam och jag nickade.
- Det är ju inte så länge, sa Frida. Det borde vi få, vi kanske ska hem och kolla med Quinn?
Hon vände sig om och jag nickade.
- Jag ska nog också hem till killarna, sa Liam och gav oss varsin kram.
Liams perspektiv:
Jag gick in på rummet och jag hörde killarna ropa och skratta i vardagsrummet.
- Du fuska! hörde jag Louis ropa.
- Nähä, gjorde jag inte! protesterade Zayn.
När jag kom in i vardagsrummet såg jag att Zayn höll fast Louis armar medans Louis försökte brotta ner Zayn. Det gick inte så bra för Louis... Jag skrattade lite och gav Niall en frågande blick.
- Louis hävdar att Zayn fuskat på Fifa, sa han. Fast jag såg då inget fusk! lade han sedan till och tittade retsamt på Louis.
- Jag är på Louis sida! sa Harry snabbt och kastade sig på Zayn.
Någons mobil ringde och Niall fiskade upp sin ur fickan.
- Det är Quinn, sa han och killarna blev tysta.
Niall svarade och efter en stund frågade han:
- Fick ni följa med?
Så kap 15 ute :) Vi hade tänkt skriva två kapitel igår men internet funka inte så vi kunde inte skriva alls "/ Idag funkade det sådär, men fick i alla fall upp ett kapitel :)
Vad tycker ni? Är det någon som ni skulle vilja ha mer perspektiv från? :) Kommentera! :D
Svar
Svar till Isa:
isa om Kapitel 14:
isa om Kapitel 14:
as bra är det ok om jag tipsar en tjej som skriver en blogg om andra noveller jag tycker nämligen att denna är grym Keep It Up ;)
Självklart är det okej! Men tack så mycket för att du frågar först! :)
Kapitel 14
Detta har hänt:
Det blev tyst och Niall tittade in i mina ögon.
- Du Quinn, sa Niall efter en stund och jag nickade. Jag tror jag gillar dig.
Quinns perspektiv:
" Vad sa han?" tänkte jag och tankarna flög runt i huvudet. "Sa han att han gillade mig? Vadå, mer än som vän?"
- Hur menar du? frågade jag tyst och tittade ner i knät.
Jag kände Nialls hand på min kind och jag mötte hans blick.
- Mer än som bara en vän, sa han och mitt hjärta slog i dubbelvarv. Jag vet att vi inte känt varandra så länge men jag vill bara vara nära dig, hela tiden. Jag vill kunna säga att du är min och...
- Jag vill vara din, avbröt jag honom och ett stort leende spred sig på hans ansikte.
Han lutade sig fram och precis innan våra läppar skulle mötas hörde vi att ytterdörren öppnades och killarna ropade i hallen. Niall drog sig snabbt tillbaka och harklade sig.
- Nialler, är du hemma?! hörde jag Louis ropa.
- Ja, vi är här, i vardagsrummet! svarade Niall och jag såg att han suckade lite.
Louis rusade in i rummet och höll upp ett par blåa skor och sa stolt att han hade köpt dem idag. Han tittade förvånat på mig.
- Åh, hej Quinn!
- Hej!
Liam och Harry kom in och hälsade de med.
- Så vad har ni gjort? frågade Harry med en busig och misstänksam min.
Niall tittade osäkert på mig med en frågande blick och jag förstod att han undrade om vi skulle berätta eller inte. Jag ryckte så diskret jag kunde på axlarna och Niall började trevande.
- Eh, jo.. vi har tittat på en film och ätit...
Jag nickade och tittade på killarna som inte såg så övertygada ut. Jag flyttade försiktigt lite längre ifrån Niall eftersom vi satt väldigt nära varandra. Killarna flinade lite och Niall tittade ner i knät.
- Jaha, ja, sa Louis. Man skulle ju kunnat tro att ni skulle hunnit med lite mer än en film på så lång tid...
Han fnissade och Harry och Liam hade svårt att hålla sig för skratt. Niall blängde på Louis.
- Om ni ursäktar oss så skulle vi behöva prata lite, sa Niall och pekade på mig.
Killarna nickade men stod kvar. Niall gav dem en menande blick.
- Åh, jaha! sa Liam.
- Han menar ensamma, sa han sedan tyst till Louis och Harry.
- Åh, ja... såklart, sa Harry och de gick ut.
Niall skakade på huvudet och skrattade tyst.
Han blev seriös och jag förstod att han ville prata om hur vi skulle berätta det, och när. Ärligt talat hade jag ingen aning, men självklart ville jag berätta för mina tjejer så fort som möjligt.
- Så det är vi nu, sa Niall tyst och jag såg att han log. Jag nickade och hans leende blev större.
- Men ska vi typ berätta nu? frågade han och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, vad tycker du?
Niall tänkte efter och hans tänkarmin var hur gullig som helst.
- Ska jag berätta för killarna när Zayn kommer hem och du för Alice och Frida när de kommer hem?
Jag nickade.
- Det låter bra.
Niall tittade på klockan och sa att Zayn och Frida nog skulle komma hem snart.
- Jaa, då ska väl jag kanske gå till vårt hotell då... sa jag,Niall nickade lite och det blev tyst.
Han lutade sig fram och pussade mig snabbt på kinden.
- Jag kommer sakna dig, viskade han i mitt öra.
- Till imorgon? frågade jag och fnissade lite.
Han nickade och jag log mot honom.
- Så du kan göra något imorn? frågade Niall och jag nickade. Men du, glöm inte att ringa dina föräldrar och fråga om touren.
- Det ska jag inte, sa jag och reste mig upp. Då går jag, så ses vi imorgon!
Niall nickade och gick fram mot mig och gav mig en lång kram.
Fridas perspektiv:
Jag öppnade dörren till hotellrummet och möttes av Quinns glada ansikte.
- Hej Frida! hela hon strålade. Berätta allt om dejten!
Jag tittade undrande på henne och det såg ut som att hon inte kunde sluta le.
- Det ser ut som att du också har något att berätta, sa jag och flinade lite.
Quinn nickade glatt.
- Det har jag, men det tar vi när Alice kommer hem! Men berätta nu!
- Okej, okej! sa jag och skrattade åt Quinns ivriga min. Det var helt pefekt!
Jag berättade om min kväll med Zayn, middagen, prommenaden på stranden och hur allting var just perfekt. Efter en stund kom Alice hem och jag berättade gladeligen om allting igen. När jag var klar kom jag på att Quinn sagt att hon haft något att berätta.
- Quinn, du skulle ju berätta något när Alice kom! påminde jag henne om och hon sken upp.
- Ni kommer aldrig kunna gissa! sa hon och log med hela ansiktet. Niall sa att han gilla mig, mer än som vän!
Både jag och Alice tjöt till, fast det kunde vi ha listat ut själva. Det syntes på både Niall och Quinn att de gillade varandra.
- Och nu är det typ vi! sa hon och vi tjöt ännu högre och kramade om Quinn.
Hon blev allvarlig igen.
- Men vi måste ringa våra föräldrar och fråga om vi får följa med på killarnas tour.
När hon sa det högg det till inom mig. Mina föräldrar skulle inte bry sig, det var nästan bättre att inte ens ringa och fråga än att ringa och troligtvis bli sårad igen och få höra något i stil med " Varför frågar du oss, vi bryr oss inte".
- Jag frågar mamma och pappa om du och jag får åka med killarna så ringer Alice sina föräldrar och frågar, sa Quinn och jag log tacksamt mot henne.
Det kändes skönt att hon nästan tog för givet att jag var en del av deras familj, jag hade ju spenderat väldigt mycket tid hemma hos dem och det kändes som om de var min nya familj.
Quinn tog fram sin mobil och ringde.
Wiho, äntligen kap 14 klart! :) Nu är det bestämt, vi kommer inte att åka bort något mer under lovet så uppdateringen blir nog som vanligt! :)
Vad tror ni Quinns föräldrar säger om touren? Kommentera! :) <3
Det blev tyst och Niall tittade in i mina ögon.
- Du Quinn, sa Niall efter en stund och jag nickade. Jag tror jag gillar dig.
Quinns perspektiv:
" Vad sa han?" tänkte jag och tankarna flög runt i huvudet. "Sa han att han gillade mig? Vadå, mer än som vän?"
- Hur menar du? frågade jag tyst och tittade ner i knät.
Jag kände Nialls hand på min kind och jag mötte hans blick.
- Mer än som bara en vän, sa han och mitt hjärta slog i dubbelvarv. Jag vet att vi inte känt varandra så länge men jag vill bara vara nära dig, hela tiden. Jag vill kunna säga att du är min och...
- Jag vill vara din, avbröt jag honom och ett stort leende spred sig på hans ansikte.
Han lutade sig fram och precis innan våra läppar skulle mötas hörde vi att ytterdörren öppnades och killarna ropade i hallen. Niall drog sig snabbt tillbaka och harklade sig.
- Nialler, är du hemma?! hörde jag Louis ropa.
- Ja, vi är här, i vardagsrummet! svarade Niall och jag såg att han suckade lite.
Louis rusade in i rummet och höll upp ett par blåa skor och sa stolt att han hade köpt dem idag. Han tittade förvånat på mig.
- Åh, hej Quinn!
- Hej!
Liam och Harry kom in och hälsade de med.
- Så vad har ni gjort? frågade Harry med en busig och misstänksam min.
Niall tittade osäkert på mig med en frågande blick och jag förstod att han undrade om vi skulle berätta eller inte. Jag ryckte så diskret jag kunde på axlarna och Niall började trevande.
- Eh, jo.. vi har tittat på en film och ätit...
Jag nickade och tittade på killarna som inte såg så övertygada ut. Jag flyttade försiktigt lite längre ifrån Niall eftersom vi satt väldigt nära varandra. Killarna flinade lite och Niall tittade ner i knät.
- Jaha, ja, sa Louis. Man skulle ju kunnat tro att ni skulle hunnit med lite mer än en film på så lång tid...
Han fnissade och Harry och Liam hade svårt att hålla sig för skratt. Niall blängde på Louis.
- Om ni ursäktar oss så skulle vi behöva prata lite, sa Niall och pekade på mig.
Killarna nickade men stod kvar. Niall gav dem en menande blick.
- Åh, jaha! sa Liam.
- Han menar ensamma, sa han sedan tyst till Louis och Harry.
- Åh, ja... såklart, sa Harry och de gick ut.
Niall skakade på huvudet och skrattade tyst.
Han blev seriös och jag förstod att han ville prata om hur vi skulle berätta det, och när. Ärligt talat hade jag ingen aning, men självklart ville jag berätta för mina tjejer så fort som möjligt.
- Så det är vi nu, sa Niall tyst och jag såg att han log. Jag nickade och hans leende blev större.
- Men ska vi typ berätta nu? frågade han och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, vad tycker du?
Niall tänkte efter och hans tänkarmin var hur gullig som helst.
- Ska jag berätta för killarna när Zayn kommer hem och du för Alice och Frida när de kommer hem?
Jag nickade.
- Det låter bra.
Niall tittade på klockan och sa att Zayn och Frida nog skulle komma hem snart.
- Jaa, då ska väl jag kanske gå till vårt hotell då... sa jag,Niall nickade lite och det blev tyst.
Han lutade sig fram och pussade mig snabbt på kinden.
- Jag kommer sakna dig, viskade han i mitt öra.
- Till imorgon? frågade jag och fnissade lite.
Han nickade och jag log mot honom.
- Så du kan göra något imorn? frågade Niall och jag nickade. Men du, glöm inte att ringa dina föräldrar och fråga om touren.
- Det ska jag inte, sa jag och reste mig upp. Då går jag, så ses vi imorgon!
Niall nickade och gick fram mot mig och gav mig en lång kram.
Fridas perspektiv:
Jag öppnade dörren till hotellrummet och möttes av Quinns glada ansikte.
- Hej Frida! hela hon strålade. Berätta allt om dejten!
Jag tittade undrande på henne och det såg ut som att hon inte kunde sluta le.
- Det ser ut som att du också har något att berätta, sa jag och flinade lite.
Quinn nickade glatt.
- Det har jag, men det tar vi när Alice kommer hem! Men berätta nu!
- Okej, okej! sa jag och skrattade åt Quinns ivriga min. Det var helt pefekt!
Jag berättade om min kväll med Zayn, middagen, prommenaden på stranden och hur allting var just perfekt. Efter en stund kom Alice hem och jag berättade gladeligen om allting igen. När jag var klar kom jag på att Quinn sagt att hon haft något att berätta.
- Quinn, du skulle ju berätta något när Alice kom! påminde jag henne om och hon sken upp.
- Ni kommer aldrig kunna gissa! sa hon och log med hela ansiktet. Niall sa att han gilla mig, mer än som vän!
Både jag och Alice tjöt till, fast det kunde vi ha listat ut själva. Det syntes på både Niall och Quinn att de gillade varandra.
- Och nu är det typ vi! sa hon och vi tjöt ännu högre och kramade om Quinn.
Hon blev allvarlig igen.
- Men vi måste ringa våra föräldrar och fråga om vi får följa med på killarnas tour.
När hon sa det högg det till inom mig. Mina föräldrar skulle inte bry sig, det var nästan bättre att inte ens ringa och fråga än att ringa och troligtvis bli sårad igen och få höra något i stil med " Varför frågar du oss, vi bryr oss inte".
- Jag frågar mamma och pappa om du och jag får åka med killarna så ringer Alice sina föräldrar och frågar, sa Quinn och jag log tacksamt mot henne.
Det kändes skönt att hon nästan tog för givet att jag var en del av deras familj, jag hade ju spenderat väldigt mycket tid hemma hos dem och det kändes som om de var min nya familj.
Quinn tog fram sin mobil och ringde.
Wiho, äntligen kap 14 klart! :) Nu är det bestämt, vi kommer inte att åka bort något mer under lovet så uppdateringen blir nog som vanligt! :)
Vad tror ni Quinns föräldrar säger om touren? Kommentera! :) <3
