onedirectionloove

Hej hej! Vet inte om det ens fortfarande är någon som kikar in på bloggen men tänkte ändå skriva att jag hade hittat en som skulle ta över bloggen men hon hade tyvärr för mycket just nu med skola och fotboll och så, så hon kan inte ta över bloggen just nu. Jag söker alltså fortfarande någon som vill ta över bloggen så är ni intresserade eller vet någon som är kommentera här :) funderar dock på att skriva något kapitel till eftersom det just nu inte är så mycket i skolan, vad tycker ni om det? :)
Och förlåt för att det gått så jättelång tid men det har varit lite krångligt att hitta någon som skulle ta över och så... hoppas ni förklåter mig och fortsätter läsa! :) xx

Jaa, som sagt, bad news.. Jag kommer inte att fortsätta skriva den här novellbloggen. Jag skulle vilja men den tar tyvärr för mycket tid och det är något som jag inte har så mycket av... Är det någon som vill ta över bloggen och fortsätta på novellen så kan ni kommentera det här inlägget så kan jag maila eller nåt och berätta lite om vad som jag hade tänkt skulle hända längre fram i novellen och så... Tack för alla söta kommentarer och för att ni inte slutat läsa! :)

Louis perspektiv:

Vi träffade Quinn och Frida backstage och sedan gick vi mot bussen. Vi kom in i bussen och jag såg Harry och Alice i soffan framför tv:n. Harry hade sin arm över Alices axlar och Alice lutade sitt huvud på Harrys axel. Tv:n stod på men de båda hade somnat.

 

 

Alices perspektiv:

Jag vaknade med huvudet på Harrys axel. När jag såg upp på honom såg jag att han var vaken och tittade på mig.
- Godmorgon! sa han och jag tittade undrande på honom.
- Godmorgon? sa jag frågande. Har vi sovit såhär hela natten?
Harry nickade och vred och vände lite försiktigt på sin arm som låg bakom min rygg. Jag lutade mig fram och han drog undan armen och skakade den lite.
- Vad gör du? sa jag och han skrattade lite.
- Min arm somnade för ett tag sen, svarade han.
- Men varför väckte du mig inte? sa jag och skrattade lite.
- Nej men, du sov ju så gulligt, sa han tyst och jag log.
- Du är söt, du, sa jag och reste mig upp. Men nu tycker jag att vi äter lite, hur mår du förresten?
- Det känns mycket bättre!
Det var bara jag och Harry som var vakna. Vi satte oss vid bordet och åt och pratade. Det kändes så bra när jag var med Harry. Samtalen bara flöt på, det var ingen pinsam stämning längre och vi hade alltid roligt ihop. Min mobil vibrerade och jag plockade upp den ur fickan och läste sms:et, " Hej Alice! Vilken dag och tid kommer du hem? :) Har du lust att hitta på nåt då? Saknar dig här hemma :)". Sms:et var från Lucas och jag log lite när jag läst det. Jag svarade snabbt " Heej! Kommer hem i övermorgon på em, hittar gärna på något då! Jag saknar dig meed :)".
- Vem messar du med? frågade Harry plötsligt.
- Lucas, sa jag lite tyst men till min förvåning log han.
- Hur går det mellan er två? sa han busigt och blinkade.
   Jag skrattade lite åt honom.
- Det går väl bra, sa jag och log.
   Harry nickade.
- Han verkar vara en bra kille, sa han sedan men det såg inte ut som om han menade det.
   Jag gav honom en menande blick och han tittade oskyldigt på mig. Sedan suckade han.
- Okej, han kanske inte är en favorit precis, jag menar han kysste dig typ andra gången ni träffades, tycker du inte att det verkar som att han typ utnyttjar dig lite eller bara går alldeles för fort fram? sa han och jag blev lite irriterad.
- Du känner inte ens honom, han är jättegullig! sa jag och Harrys svaga leende försvann.
- Jag vet vad han är för kille, sa han och jag kände hur ilskan vällde upp inom mig.
   Harry visste ingenting om Lucas och vad hade han för rätt att komma och lägga sig i?
- Du vet ingenting om Lucas och vad menar du med att du vet vad han är för kille? sa jag upprört.
- Han kommer utnyttja dig Alice det är så tydligt det är bara du som inte ser det! sa han lika upprört tillbaka.
- Varför bryr du dig ens?! sa jag och ställde mig snabbt upp.
- För att jag är... han pausade. Jag är din vän... sa han sedan tyst.
- Var en bra vän då och håll dig utanför det här! sa jag och vände mig om och gick.
   Jag gick ut ur bussen och bort, någonstans, jag visste inte vart jag var på väg. Efter en stund stannade jag och satte mig på en bänk. Jag blev arg över att Harry påstod att Lucas ville utnyttja mig, men jag ville verkligen inte vara sur på Harry. Kanske hade jag inte ens en anledning till att vara det... Han sa ju egentligen bara vad han tyckte och troligtvis gjorde han det för att vara en bra vän och skydda mig men jag behövde ingen som skyddade mig. Efter en stunds tänkande och övervägande bestämde jag mig för att gå tillbaka till bussen och be om ursäkt till Harry för att jag varit otrevlig.

Harrys perspektiv:

Jag satt i bussen och gjorde i princip ingenting. Jag tänkte på vad jag sagt till Alice. Varför hade jag sagt det? Jag ville verkligen inte att Alice skulle vara sur på mig, jag skulle säga förlåt när hon kom tillbaka för att jag betett mig illa. Dörren till ett av rummen öppnades och Zayn kom ut, han såg hur trött ut som helst.
- Vad gör ni här ute, ni typ skriker? sa han lite oroligt.
- Jag och Alice bråkade lite... sa jag och han såg bekymrad ut.
- Vad hände? frågade han och jag suckade.
- Jag sa vad jag verkligen tycker om Lucas...
- Åh, jaha... då förstår jag nog varför hon blev sur, sa han och skrattade lite.
- Men seriöst, han är... jag kom inte på något att säga. Han är inte bra för henne! sa jag sedan och Zayn lyfte på ögonbrynet.
- Vem är bra för henne då, du? sa han och flinade.
   Jag suckade bara åt honom och skakade på huvudet. Dörren till bussen öppnades och jag såg Alice komma in. Jag gav Zayn en menande blick och Alice kom fram till oss.
- Åh juste! sa Zayn. Jag ska gå och... och... öh, sova!
   Han gick snabbt därifrån och varken jag eller Alice kunde låta bli att skratta åt hans dåliga lögn. Alice blev allvarlig igen.
- Harry, jag vill be om ursäkt för...
- Nej, avbröt jag. Det är jag som ska  be om ursäkt, om du gillar honom så måste han vara en bra kille!
   Hon log och kramade om mig. Jag la armarna kring henne, det var här Alice hörde hemma, i min famn.

Kap 26 äntligen ute! Vi vet att det varit dålig uppdatering men vi har haft en stressig vecka! Och hallå en kommentar? Ni får bli bättre på att kommentera! Men tack för den ( skulle vilja kunna säga de) söta kommentaren! :) Så vad tyckte ni? Hände kanske inte så mycket, men lite drama i alla fall ;) Kommentera! :D Rätta mig om jag stavat fel eller nåt, jag är sjukt trött :P

Detta har hänt:

Plötsligt kände jag att min mobil vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen som såg ut som en ful, grå sten och såg på displayen att det var Liam som ringde.
- Hallå?
- Hej det är Liam! hörde jag i andra änden. Hazza har blivit sjuk, väldigt sjuk. Han är inne på vårdcentralen nu och de tror att det är matförgiftning...

Alices perspektiv:

- Matförgiftning?! sa jag förskräckt.
- Ja, det är inget farligt, han är på vårdcentralen nu och de säger att han nog är bra om en dag eller två, sa Liam och jag pustade ut. Han kommer tyvärr inte kunna vara med på konserterna idag och ujag och killarna måste sticka och öva eftersom vi måste fylla i hans solon och så... Skulle någon av er kunna hålla honom sällskap ikväll? Jag tror att han skulle uppskatta det.
- Visst! sa jag. Självklart, jag kan hålla honom sällskap.
- Vad bra, tack! sa Liam. Han kommer nog hem om typ en timme ungefär.
- Okej, då är jag också där om en timme, sa jag och jag sa hej då till Liam.
   Frida och Quinn gick en bit längre fram och jag sprang ikapp dem.
- Tjejer, Harry är sjuk och kan inte vara med på konserterna idag så jag håller honom sällskap ikväll, sa jag och Quinn och Frida tittade oroligt på mig.
- Vad är han för sjuk? frågade Quinn och jag berättade vad Liam sagt tidigare.
- Oj, sa Frida.
- Ja, men det är inget farligt, sa jag och hon nickade.
- Vill du att vi också stannar och håller er sällskap? frågade Quinn.
- Nej, det är okej, sa jag. Ta en shoppingdag ni och kolla på killarnas konsert ikväll, jag håller honom sällskap.
   Quinn och Frida nickade och vi forsatte att gå i affärerna en stund.

Harrys perspektiv:

Jag gick in i den tysta bussen och gick in i sovrummet och la mig i sängen. Jag var jättetrött och mådde väldigt dåligt, matförgiftning var verkligen ingen höjdare. Plötsligt hörde jag steg utanför rummet och dörren öppnades. Alice stack in huvudet i rummet och log försiktigt.
- Heej, sa hon tyst och gick fram till mig.
- Hej! sa jag och log. Vad gör du här? Ska inte du kolla på konserten?
- Jag håller dig sällskap i stället, sa hon och jag kände hur glad jag blev.
- Vad snäll du är, sa jag och hon log lite.
- Hur mår du? frågade hon och jag svarade att jag var trött och mådde rätt dåligt.
- Vill du kanske se på tv eller något, eller vill du bara vila? frågade hon.
- Vi kan se på tv, sa jag och vi gick ut och satte på tv:n.
   Vi zappade mellan kanalerna och stannade på en kanal där " Click" sändes.
- Oh, Click! sa jag förtjust och Alice log.
- Ja, den är jättebra! sa hon.

Louis perspektiv:

Vi gick ut på scenen men det kändes inte riktigt rätt utan Harry. Fansen jublade men jag hörde att flera av dem ropade och frågade om Harry. Liam gick fram till micken.
- Tyvärr kommer inte Harry kunna vara med ikväll eftersom han är sjuk, sa han och ett besviket och oroligt sorl hördes i arenan.
- Men oroa er inte, det är inget farligt, han är snart frisk igen! forsatte Liam.
   Vi genomförde konserten men varken publiken eller vi var på topp. Jag var hela tiden orolig för Harry trots att jag visste att han skulle må bra snart.
   Vi träffade Quinn och Frida backstage och sedan gick vi mot bussen. Vi kom in i bussen och jag såg Harry och Alice i soffan framför tv:n. Harry hade sin arm över Alices axlar och Alice lutade sitt huvud på Harrys axel. Tv:n stod på men de båda hade somnat.

Kapitel 25! :) Rätt kort del men förhoppningsvis hinner vi lägga upp en imorn också! Fler kommentarer snälla, fler kommentarer leder till bättre uppdatering! ;) Så vad tycks om kap 25? Hinner inte med att ha med bilder nu, men, men... :)

   

  


Detta har hänt:

Harrys perspektiv:

Varför hade jag försökt kyssa henne? Varför? Det var fel, jag visste ju att hon gillade Lucas men jag kunde verkligen inte släppa tanken på henne och mig tillsammans. Jag hade inte tänkt lika mycket på det när jag träffade Julie men det fanns alltid där i bakhuvudet. Jag la mig i sängen och försökte sova. Efter en liten stund hörde jag Alices steg och jag hörde henne klättra upp i sängen. Jag visste att det skulle bli rätt pinsam stämning mellan oss imorgon men jag ville verkligen inte förstöra vår vänskap på grund av ett dumt misstag. Det var svårt att somna och till och med nu kändes stämningen väldigt spänd. Efter en lång stund somnade jag med både Alice och Julie i tankarna.

Quinns perspektiv:

Jag vaknade av att någon petade på mig. När jag öppnade ögonen såg jag Nialls ansikte bara någon centimeter från mitt. Han log stort och jag kunde inte låta bli att skratta åt synen. Han pussade mig lätt i pannan.
- Godmorgon sötis! sa han och jag log mot honom.
- Godmorgon, sa jag.

Detta har hänt:

Harrys perspektiv:

- Godnatt! viskade hon och jag sa godnatt tillbaka.
Hon stängde ögonen men jag tittade fortfarande. Av någon anledning tyckte jag om att se henne där, sovandes. Hon var verkligen vacker. Jag skakade av mig tankarna på Alice, det kändes fel... hon gillade Lucas och jag gillade faktiskt Julie även om vi inte träffats så mycket tyckte jag att hon var hur söt som helst. Tankarna växlade mellan Julie och Alice och efter en lång tid somnade jag.

 


Alices perspektiv:

 Jag vaknade av att bussen skumpade till. Jag hade sovit väldigt dåligt och jag kollade på klockan, 03.17. Jag kände att jag var törstig och klättrade ner för sängen för att ta ett glas vatten. Det var kolsvart i bussen, jag såg ingenting och jag gick med trevande händer mot väggen för att hitta en strömbrytare. Plötsligt hörde jag ett knak bakom mig, jag ryckte till och vände mig om mot ljudet och såg en gestalt gå mot mig. Jag kände rädslan växa inom mig. Lampan tändes och till min lättnad var det Harry som stod där och flinade.
- Haha, du skulle se din min! sa han tyst och försökte hålla sig för skratt.
   Jag slog honom lätt på armen och blängde på honom.
- Sluta skrämmas sådär! sa jag men jag kunde inte låta bli att skratta lite.
- Det är okej, det var ju bara jag, sa han och log sitt otroligt charmiga leende.
- Det var läskigt i alla fall, sa jag och satte armarna i kors. Mitt hjärta slår fortfarande i typ 180!
   Harry skrattade lite och kramade om mig. Jag la mina armar kring hans varma rygg och kände hans hand stryka över min rygg.
- Känns det bättre nu? sa han tyst i mitt öra och jag nickade.
- Förlåt att jag är så töntig, men jag är rätt mörkrädd också... sa jag tyst.
- Det är okej, sa han och släppte taget om mig.
    Vi stod mittemot varandra och jag såg in i hans fina ögon. Han tog min hand i sin och strök en hårslinga från mitt ansikte sedan lutade han sig framåt och jag ställde mig på tå. När mitt ansikte bara var någon centimeter från hans hörde jag en duns och sen ett stön. Jag drog mig snabbt tillbaka och Harry backade undan. Han harklade sig och jag såg att han blev röd i ansiktet. Mina kinder blev varma, Harry mumlade något ohörbart och gick in i rummet där dunsen kommit från. Jag följde efter honom och när jag kom in i rummet såg jag att Niall låg på golvet och vred sig. Harry skrattade åt honom och han blängde surt på Harry. Liam vaknade också. När han såg Niall på golvet pekade han på honom och skrattade. Jag fnissade lite och satte mig på huk bradvid Niall.
- Är du okej? frågade jag och han nickade.
- Jadå, jag bara ramlade ner lite... sa han och killarna skrattade ännu mer.
   Louis och Quinn sov som stockar. Niall ställde sig upp och la sig sedan i sängen igen.
- Godnatt! sa han surt, vände sig om och drog täcket runt sig.
   Liam skrattade och skakade på huvudet.  Jag skrattade lite och gick sedan ut ur rummet. Jag tog ett glas vatten och bakom mig hörde jag Harrys steg.
- Förlåt, sa han och jag vände mig om. Jag vet inte vad jag tänkte, det var... det var fel av mig.
   Jag skakade på huvudet.
- Det var lika mycket mitt fel, sa jag även fast det faktiskt inte känts helt fel.
   Det var det som gjorde mig bekymrad. Jag hade faktiskt velat kyssa Harry och det var fel, det var ju Lucas jag gillade och det verkade också som att Harry gillade Julie.
- Vi glömmer det där, okej? sa Harry och jag nickade, men jag visste att jag inte bara skulle kunna lägga det där bakom mig.
- Okej... godnatt då, sa Harry tyst och vände sig om för att gå och sova.
- Godnatt, sa jag knappt hörbart.

Harrys perspektiv:

Varför hade jag försökt kyssa henne? Varför? Det var fel, jag visste ju att hon gillade Lucas men jag kunde verkligen inte släppa tanken på henne och mig tillsammans. Jag hade inte tänkt lika mycket på det när jag träffade Julie men det fanns alltid där i bakhuvudet. Jag la mig i sängen och försökte sova. Efter en liten stund hörde jag Alices steg och jag hörde henne klättra upp i sängen. Jag visste att det skulle bli rätt pinsam stämning mellan oss imorgon men jag ville verkligen inte förstöra vår vänskap på grund av ett dumt misstag. Det var svårt att somna och till och med nu kändes stämningen väldigt spänd. Efter en lång stund somnade jag med både Alice och Julie i tankarna.

Rätt kort kapitel, jag vet, men det är väl bättre än inget? :) Kommentera och säg gärna vad ni tycker om vad som "hände" mellan Alice och Harry!
Statistiken har gått upp, men fler kommentarer snälla :) Kom gärna med tips om ni vill också! Lämna spår efter er! :)

Detta har hänt:

När vi kom in genom dörrarna riktades mycket uppmärksamhet mot oss och flera tjejer kom fram och frågade om autografer och bilder. Jag såg att både Zayn och Niall såg lite nervösa ut men fansen la knappt märke till Quinn eller Frida och ingen frågade något om dem. När fansen fått sina bilder och autografer ställde vi oss i kön för att beställa. Dörren öppnades och när jag vände blicken ditåt såg jag ett välbekant ansikte.

Harrys perspektiv:

Jag log stort och Julie fick syn på mig. Hon vinkade glatt och gick fram mot mig.
- Hej! sa hon och kramade om mig, hon gav också Louis en snabb kram.
   Jag presenterade henne lite snabbt men visste inte riktigt vad jag skulle säga om henne eftersom jag inte visste så mycket om henne. Hon skakade hand med de andra.
- Du kan joina om du vill, Julie, sa Louis och Julie log.
- Gärna! sa hon sedan och jag log stort mot henne och gav sedan Louis en tacksam blick.
   Hon ställde sig med oss i kön och tog fram plånboken.
- Jag betalar! sa jag gav henne en menande blick.
   Hon log lite och stoppade tillbaka plånboken.

Liams perspektiv:

Jag beställde en varm macka med ost och skinka. Niall tittade på mig och skakade sedan på huvudet. Jag skrattade lite och gick och satte mig vid ett stort bord. Kort därefter kom de andra och slog sig ner. Julie satte sig bredvid mig och bredvid henne satte sig Harry snabbt. Jag misstänkte att Harry gillade Julie och jag undrade om han redan "kommit över" Alice och att hon gillade Lucas. Alla pratade på och vi hade roligt som vanligt men jag saknade Danielle. Jag saknade allt med henne och helst av allt ville jag bara ha henne här nu och hålla om henne.
- Visst kan vi fixa det killar? hörde jag plötsligt Harry fråga och jag vaknade upp ur mina tankar om Danielle.
- Öh, fixa vad? frågade jag.
- Fixa så att Julie kan se nästa konsert i London! sa Harry och jag tittade förvånat på honom.
- Jaa, visst! sa jag och resten av killarna instämde.
- Jag ringer sen när vi vet datum och tid och så! sa Harry och Julie nickade.
- Tack så mycket, det kommer bli jättekul! sa hon och kramade snabbt om Harry.

Harrys perspektiv:

Jag log stort när hon kramade mig och jag var jätteglad över att jag skulle få träffa henne igen. Vi satt länge allihopa och åt, pratade och skrattade men till slut bestämde vi oss för att det var lite för sent och vi behövde åka till nästa stad.
   Det var bara Julie och jag kvar utanför tourbussen.
- Så... jag antar att det är ett tag tills vi träffas igen? sa Julie.
- Typ en vecka, sa jag och hon nickade.
- Jag kommer sakna dig, du är hur gullig som helst! sa hon och jag kände att jag blev lite röd om kinderna.
- Du också, sa jag och hon log.
- Jaa, vi ses väl om en vecka, sa Julie och kramade om mig.
   Jag nickade och efter en stund släppte hon taget om mig. Hon log mot mig och ställde sig sedan på tå och pussade mig lätt på kinden.
- Vi ses, viskade hon i mitt öra och vände sig sedan om för att gå. Jag stod kvar och såg henne gå längre och längre bort. Jag suckade och gick in i bussen.
- Hazza, vi måste sova nu, sa Liam när jag kom in och jag nickade.
   Jag borstade tänderna och gick in i rummet jag skulle sova. Vi hade fixat så att det fanns två rum att sova i och två våningssängar i varje rum. Jag såg att Zayn och Frida redan lagt sig i de nedre sängarna och somnat så jag förstod att jag skulle få sova i en av sängarna över. Jag drog av mig t-shirten jag hade på mig och tog av mig byxorna. Plötsligt hörde jag dörren till rummet öppnas och Alice klev in. Hon lite röd om kinderna när hon såg mig stå där i bara kalsonger men jag skrattade bara. Jag klättrade upp i sängen och Alice klättrade upp i sin.
- Godnatt! viskade hon och jag sa godnatt tillbaka.
   Hon stängde ögonen men jag tittade fortfarande. Av någon anledning tyckte jag om att se henne där, sovandes. Hon var verkligen vacker. Jag skakade av mig tankarna på Alice, det kändes fel... hon gillade Lucas och jag gillade faktiskt Julie även om vi inte träffats så mycket tyckte jag att hon var hur söt som helst. Tankarna växlade mellan Julie och Alice och efter en lång tid somnade jag.

Så vad tycks om kap 22? Jag vet att det inte var så händelserikt, men det kommer ;) Lämna gärna kommentar om vad ni tror händer med Harry, Alice och Julie! :) Imorn blir det troligtvis inget nytt kapitel eftersom vi har mycket att göra, själv har jag två matcher och plugg... men vi ska försöka! Blev inge bilder idag men hoppas ni gillar det i alla fall! :)

Detta har hänt:

Jag skrattade lite. Jag tyckte mest att hon var söt när hon stod där och var irriterad på sig själv.
- Jag skulle kunna fixa skjuts hem åt dig om du vill? sa jag och hon sken upp.
- Verkligen? Tack så mycket! sa hon och log med hela ansiktet.
Jag ringde Paul och frågade om han kunde fixa skjuts till Julie, han sa att bilen skulle komma om ungefär en kvart.
Vi satte oss på en bänk och pratade. Jag kunde inte sluta tänka på hur gullig hon var.
 
  




Harrys perspektiv:

Jag såg bilen komma rullande och till min förvåning var det Louis som stack ut huvudet ur fönstret och vinkade glatt. Jag vinkade tillbaka och Julie kisade för att se bättre i det starka solljuset. När hon såg vem det var vinkade hon snabbt och log stort.
- Det är han Louis va? frågade hon mig och jag nickade.
Hon gick fram till honom och skakade hans hand.
- Hej hej! Jag är Julie, sa hon och Louis skrattade lite och presenterade sig.
- Hej på dig också! Jag är...
- Louis! fyllde Julie i. Och det är Harry och ni är med i One Direction!
Hon verkade vara ett större fan av Louis än mig. Hon fortsatte prata med honom om hur duktig och söt han var. Plötsligt ringde Louis mobil. Han fiskade upp den ur fickan och svarade snabbt. Jag hörde på hur han pratade att det var Eleanor som ringt. Efter en stund la han på.
- Det var Eleanor, sa han och jag nickade.
- Vem är Eleanor? frågade Julie nyfiket.
- Min flickvän, svarade Louis och log.
- Åh, jaha... Julie log tillbaka
- Men hoppa in hörni, så kör vi hem dig Julie!
Vi gick in i bilen och efter en kvart var vi framme.
- Tack så mycket för skjutsen! sa Julie.
Hon gav mig en snabb kram och klappade Louis på axeln och tackade igen. Innan hon gick ut ur bilen räckte hon fram en ihopvikt lapp till mig. Jag tog den och tittade undrande på den.
- Jag vet att du säkert är väldigt upptagen men om du har tid någon gång, sa hon.
Jag vecklade ut lappen och såg att det stod ett mobilnummer på den. Jag log mot henne och hon log stort tillbaka.
- Jag hoppas vi ses! sa hon och gick ut ur bilen.
När vi åkte därifrån var jag alldeles varm inombords. Jag hade fått chansen att träffa henne igen!
- Du, vem var det där egentligen? frågade Louis och jag berättade om vad som hänt med hennes trasiga sko, att vi börjat prata och så. Louis nickade.
- Vad stod det på lappen? frågade han sedan och log.
- Hennes nummer, svarade jag.
- Jaa, var du lika charmig som vanligt var det väl svårt att inte gilla dig! sa Louis och flinade. Men nu ska vi fokusera på den andra konserten ikväll!

  
Fridas perpaktiv:

Jag kånkade ner resväskan för trapporna eftersom hissen var tillfälligt trasig. Halvvägs ner för trapporna möttes jag av det finaste leendet som fanns.
- Hej! sa Zayn glatt, gick fram till mig och gav mig en puss på kinden. Behöver du hjälp?
Han skrattade lite åt mig där jag stod, röd i ansiktet av ansträngningen.
- Ja tack! sa jag och Zayn tog väskan, det såg hur lätt ut som helst när han bar den.
När vi kom ner var redan alla andra där, i lobbyn. Niall stod bakom Quinn med armarna om henne, Louis och Liam stod och boxades på skoj och Harry och Alice stod mest och såg lite besvärade ut.
Vi gick ut från hotellet och utanför stod en gigantisk buss. Jag, Alice och Quinn stod och bara stirrade på den. Killarna skrattade åt oss och tog sedan med oss in i bussen. Den var stor och lyxig inuti. Killarna visade oss runt i tourbussen.
- Vad tycker du? frågade Zayn när de visat oss bussen.
- Nja, retades jag. Jag har väl sett bättre.
Zayn tittade förvånat på mig men skrattade sedan. Jag stämde in i skrattet.

Alices perspektiv:

Frida, Zayn, Liam och Louis spelade kort vid ett av borden, Niall och Quinn satt en bit ifrån och bara myste medan jag och Harry satt vid ett annat bord.
- Så... hur går det med Lucas? frågade Harry och log, men jag såg att det inte var hans vanliga, äkta leende.
- Det går bra..
- Gillar du honom? avbröt Harry och tittade ner i bordet.
Jag tittade förvånat på honom, överrumplad av den plötsliga frågan.
- Öh, jaa... började jag. Asså jag känner honom inte så bra men han är jättegullig och snäll.
Harry nickade och tog ett djupt andetag.
- Vill du spela tv-spel eller nåt? frågade han och log, den här gången var leendet äkta.
Jag nickade och han log större. Vi satte oss framför tv:n.
- Fotboll eller bilar? frågade han och jag svarade bilar.
Spelet startade och jag gjorde mitt bästa fast min bil gjorde inte som jag ville, men det gick ändå bra för mig. Jag kollade på Harrys del av tv-skärmen och skrattade när jag såg att han kört av banan och bara körde lite hur som helst utan kontroll.
- Haha! Vad gör du? utbrast jag medans jag skrattade.
Harry gav mig en konstig blick och skrattade sedan.
- Vad gör du? sa han och skrattade medan det var min tur att titta konstigt på honom.
Han skrattade ännu mer.
- Du vet väl att din bil är den på nedre delen av skärmen? fick han fram mellan skratten.
- Va? sa jag, vad snackade han om, min bil var ju överst på skärmen? Vad menar du, den över är ju min bil!
- Haha nej! han vek sig av skratt och jag förstod varför min bil inte lydde mig.
- Jahaaaa! jag började skratta och ingen av oss kunde sluta.

Jag och Harry satt och pratade om allt mellan himmel och jord och det kändes som om vi hade känt varandra sedan flera år tillbaka. De andra spelade kort och gav oss ibland undrande blickar när vi skrattade så mycket att vi knappt fick luft. Liam kom fram till oss och la handen på Harrys axel.

Detta har hänt:

- Jag vill lära känna dig Lucas, försäkrade jag honom om. Du är schysst och jag tror vi kommer bli bra vänner!
- Vänner, upprepade han och nickade. Får jag ställa en lite ehm... kanske konstig och lite känslig fråga?
Jag nickade.
- Visst..
Lucas såg lite besvärad ut. Han tog min hand, ledde ut mig i korridoren och stängde dörren. Jag tittade undrande på honom.
- Tror du att vi någonsin... skulle kunna bli mer än vänner?

Alices perspektiv:

Jag tittade förvånat på honom och jag log inombords.

- Vakna tjejer! ropade jag och såg att Alice satte sig upp men Frida reagerade inte ens.
- Jag har gjort pannkakor, tillade jag och som jag väntat mig var Frida plötsligt hur pigg som helst.
- Var det någon som sa pannkakor?! utbrast hon och jag och Alice skratattade åt henne.
   Frida älskade pannkakor och att locka henne med något var nästan det ända sättet att få upp henne på morgonen. Jag la upp pankakorna på tre olika tallrikar och bar dem till Frida och Alice, jag tog själv den tredje och satte mig på Alices sängkant.
- Ooh! Frukost på sängen! utbrast Alice glatt.
- Pannkakor! sa Frida och såg överlycklig ut.
   Jag flinade åt henne och hon högg in på pannkakorna direkt.

Vi sprang runt i rummet som yra hönor, fram och tillbaka och slängde ner kläder i resväskan.
- Vad ska jag ha med mig? frågade Alice för säkert femte gången.
- Typ allt! sa Frida som packat nästan hela sin resväska.
- Men nej, sa jag. Vi ska bara vara borta en vecka ju.
- Ja? sa Frida. En heeel vecka!
   Vi hörde att det knackade på dörren och Alice gick för att öppna.
- Åh hej! sa hon.
- Hej Alice! hörde jag Lucas röst säga.

Alices perspektiv:

Jag blev förvånad när jag såg Lucas i dörröppningen, men jag kunde inte förneka att jag faktiskt blev glad.
- Du... började han. Har du lust att hitta på något?
   Jag tittade på klockan och jag såg att jag hade tid att göra något i en timme eller två. Vi skulle träffa killarna klockan två, nu var den tolv.
- Ja, jag kan göra något ett tag, sa jag och han sken upp.
   Han tittade in i rummet och när han såg hur stökigt det var skrattade han lite.
- Ska ni någonstans eller? frågade han och jag nickade. Vart då och hur länge?
- Vi ska med ett band på deras tour, i en vecka, sa jag och såg att Lucas leende försvann och han såg besviken ut.
- Varför har du inte sagt det? frågade han och tittade ner. Jag trodde vi skulle kunna hänga de här dagarna och typ... lära känna varandra lite och så.
   Jag såg på honom han han var ledsen och besviken och jag kände att skuldkänslorna vällde över mig. Varför hade jag inte sagt något? Jag ville ju lära känna Lucas också och hade jag skickat fel signaler? Det kanske verkade som att jag inte ville träffa honom?
- Jag är ledsen Lucas, började jag. Men jag fick veta igår att jag faktiskt fick åka med dem och då var det lite sent att smsa eller ringa... Men jag träffas jättegärna nästa vecka!
   Han såg lite gladare ut och jag gav honom en snabb kram.
- Jag vill lära känna dig Lucas, försäkrade jag honom om. Du är schysst och jag tror vi kommer bli bra vänner!
- Vänner, upprepade han och nickade. Får jag ställa en lite ehm... kanske konstig och lite känslig fråga?
   Jag nickade.
- Visst..
   Lucas såg lite besvärad ut. Han tog min hand, ledde ut mig i korridoren och stängde dörren. Jag tittade undrande på honom.
- Tror du att vi någonsin... skulle kunna bli mer än vänner?

Wooo, kap 17 ute! :) Jag vet att det var kort kapitel och det hände inte så mycket men bättre än inget right? 
Vad tycker ni om Lucas?! :)
Fortsätt kommentera! Vi blir jätte glada för era fina kommentarer!
Jag ska försöka bli klar med kap 18 till imorn, men jag är inte säker på att det kommer ut imorn :)

Detta har hänt:

Någons mobil ringde och Niall fiskade upp sin ur fickan.
- Det är Quinn, sa han och killarna blev tysta.
   Niall svarade och efter en stund frågade han:
- Fick ni följa med?

           
       


Nialls perspektiv:

Quinn svarade och jag suckade av lättnad. Glädjen i hennes röst gjorde mig så lycklig. Jag vände mig om mot killarna och nickade. De log stort till svar.
- Jag blev så glad när pappa sa ja! sa Quinn glatt och hon berättade om hur hon och hennes pappa diskuterat det länge och att han till slut gått med på att låta dem åka med oss om de ringde varje kväll så att han visste att de var okej.
- Jag är så glad att ni fick följa med! sa jag och jag hörde Quinns underbara skratt i andra änden.
- Jag med! sa hon. Men har du tid att träffas lite? Typ prata lite och så?
- Visst! sa jag glatt.

Jag väntade på Quinn utanför deras hotell och hon kom ut. Jag kramade om henne och drog in hennes doft.
- Jag har tänkt lite på en grej, sa Quinn och såg in i mina ögon. Ska vi berätta, för fansen och pressen?
   Jag tänkte efter lite. Jag ville inte att Quinn skulle få något hat, jag var rätt säker på att de flesta skulle gilla henne eftersom hon var så underbar, men det fanns alltid någon som lämnade en hatkommentar eller något liknande och jag ville verkligen inte att någon skulle såra hennes känslor.
- Niall? sa Quinn och väckte mig ur mina tankar. Är du okej?
   Hon tittade oroligt på mig där jag för en sekund sedan stått  och stirrat rakt ut i luften utan att svara på hennes fråga. Jag skrattade lite åt mig själv och Quinn log lite.
- Jadå, jag bara tänkte lite, sa jag. Om du vill så berättar vi, men jag vill inte att du ska få något hat, och om någon säger något dumt, ta inte åt dig för du är den mest fantastiska människan jag vet!
- Naww! Quinn kramade om mig. Du är så gullig!
- Vill du att vi berättar? frågade jag sedan.
- Jag vet inte... hon såg väldigt fundersam ut. Om någon frågar så tycker jag att vi berättar, det är aldrig bra att ljuga och jag är inte särskilt bra på det...
   Jag höll med henne.
- Okej, så vi väntar med att berätta, men om någon frågar så säger vi sanningen? frågade jag för att vara säker och Quinn nickade.
- Niall, jag gillar verkligen dig, sa Quinn plötsligt och log mot mig.
- Jag gillar dig också, galet mycket, sa jag. Du är så underbar!
   Jag kramade om henne.
- Du är bara bäst! viskade hon i mitt öra.
   Hon backade lite, nu stod hon mittemot mig och jag såg in i hennes blåa ögon. Jag tog ett steg närmre och tog hennes händer i mina. Hon tog ett litet steg närmre hon med och jag lutade mig mot henne. Vi möttes i en kyss och jag kände hur lyckan rusade genom mig. Det kändes så rätt, att jag stod där med Quinn och hon var min, bara min! Det var så det skulle vara, det skulle vara vi.
  
Fridas perspektiv:

- Kommer hon inte hem snart? frågade Alice för sjunde gången och ja, jag hade räknat.
   Jag suckade.
- Jag vet inte, sluta tjata, muttrade jag.
- Okej men... kommer hon inte hem snart? retades Alice och jag kastade en kudde i huvudet på henne.
   Alice skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta lite jag med.
- Är det något du ska säga till henne eller? frågade jag eftersom jag undrade varför Alice tjatade så mycket.
- Nej, jag vill att hon berättar hur det gick med Niall och så! svarade hon.
   Dörrhantaget trycktes in och Quinn kom in. Hela hon strålade och Frida sprang fram till henne.
- Vad hände? frågade hon ivrigt. Berätta allt!
   Quinn berättade om vad hon och Niall kommit fram till men vi märkte att prata inte hade varit allt de gjort.
- Quiiiiiiinn? sa Alice menande.
- Och så kysste han mig, sa hon och log större än jag någonsin sett henne le.
- Iiiiiih! Alice och jag kastade oss på Quinn och kramade henne.
- Och han är världens gulligaste! sa hon och berättade om hur underbar och söt hon tyckte att han var.
   Jag försökte lyssna men mina tankar vandrade hela tiden iväg till Zayns och min dejt. Det hade varit en underbar kväll. Det jag tänkte på mest var när Zayn lämnade mig vid hotellet efter dejten och jag tänkte tillbajka på den stunden:

  Vi satt i limousinen och Zayn tog min hand i sin.
- Du är utan tvekan den finaste tjejen på denna jord! sa han och såg in i mina ögon.
   Han lutade sig fram och våra läppar möttes i en perfekt kyss.
- Och du är den finaste killen! sa jag när vi avslutat kyssen.

Så vad tycktes om kap 16? :)) Snälla sluta inte kommentera! :( Kommenterar ni bra så kommer ni att få bättre uppdatering också! :) Nästa del kommer troligtvis ut imorn!
Glöm inte att lämna spår efter er! :) <3

Detta har hänt:

- Jag frågar mamma och pappa om du och jag får åka med killarna så ringer Alice sina föräldrar och frågar, sa Quinn och jag log tacksamt mot henne.
   Det kändes skönt att hon nästan tog för givet att jag var en del av deras familj, jag hade ju spenderat väldigt mycket tid hemma hos dem och det kändes som om de var min nya familj.
   Quinn tog fram sin mobil och ringde.

Quinns perpektiv:

Jag hörde signalerna gå fram en efter en. Precis när jag skulle lägga på hörde jag pappas röst i andra änden.
- Hej Quinn! sa han glatt. Jag kom precis in genom ytterdörren och då hörde jag telefonen rigna, det var därför det tog så lång tid att svara.
- Haha, okej pappa, sa jag och samlade mig för den stora frågan.
- Ehm, pappa, började jag. Du vet killarna i One Direction, som jag berättade om att vi träffat och umgåtts lite med?
- Mm, sa pappa och han lät inte så glad längre.
Jag drog efter andan och frågade om touren. Det blev tyst i telefonen en lång stund.
- Pappa? sa jag osäkert. Är du där?
- Ehm, jag är kvar...
Det blev tyst igen men efter en stund hörde jag pappa skratta.
- Quinnie, vad är det för fråga? sa han och jag förstod inte vad han menade.
- Vad menar du? frågade jag osäkert.
- Säger du att ett av de största pojkbanden i Europa har frågat om ni vill följa med på deras tour? sa han och skrattade.
- Du kan få prata med dem själv! sa jag och jag kände att ilskan växte inom mig.
- Tror du att jag ljuger?! fräste jag.
- Lugna ner dig Quinn! sa pappa. Jag vet att du inte ljuger, men att följa med på deras tour? Ni känner dem knappt, det är fem tonårskillar som lever livet. De kommer att uttnyttja er!

Alices perspektiv:

Det var inte ofta jag såg Quinn arg, men jag visste att hon hatade när folk hade fördomar om andra och jag hade hört hennes pappa säga att killarna skule utnyttja oss. Jag såg att Frida såg irriterad ut och jag kände mig också irriterad. Han kände inte killarna, han hade aldrig ens träffat dem.
Jag tittade på Quinn och hon såg väldigt obekväm ut, jag förstod att hon ville prata med sin pappa ifred.
- Kom Frida, sa jag. Vi går ut och går lite.
Jag gav henne en menande blick och hon förstod.

Vi kom ut på gatan och efter att vi gått ett tag såg vi en liten klunga med tjejer som stod och viftade med papper och ropade. Mitt i klungan stack Liams huvud upp. Jag skrattade lite och vi gick fram mot honom. Efter ett tag hade tjejerna gått och Liam fick  syn på oss.
- Hej tjejer! sa han glatt och kom fram till oss och gav oss varsin kram. Det kändes fortfarande overkligt att någon som Liam Payne skulle ens känna igen mig.
- Hej! sa vi samtidigt.
- Har ni frågat om touren? frågade Liam.
- Quinn snackar i telefon med hennes pappa just nu och det lutar nog mer mot ett nej än ett ja, sa Frida och Liam såg lite besviken ut.
- Har ni snackat med era föräldrar då? frågade han och jag sneglade mot Frida, hon tittade ner i marken och jag visste att det var ett känsligt ämne så jag svarade för oss båda.

          Svar till Isa:

          isa om Kapitel 14:

as bra är det ok om jag tipsar en tjej som skriver en blogg om andra noveller jag tycker nämligen att denna är grym Keep It Up ;)




Självklart är det okej! Men tack så mycket för att du frågar först! :)

Detta har hänt:

Det blev tyst och Niall tittade in i mina ögon.
- Du Quinn, sa Niall efter en stund och jag nickade. Jag tror jag gillar dig.

Quinns perspektiv:

 " Vad sa han?" tänkte jag och tankarna flög runt i huvudet. "Sa han att han gillade mig? Vadå, mer än som vän?"
- Hur menar du? frågade jag tyst och tittade ner i knät.
   Jag kände Nialls hand  på min kind och jag mötte hans blick.
- Mer än som bara en vän, sa han och mitt hjärta slog i dubbelvarv. Jag vet att vi inte känt varandra så länge men jag vill bara vara nära dig, hela tiden. Jag vill kunna säga att du är min och...
- Jag vill vara din, avbröt jag honom och ett stort leende spred sig på hans ansikte.
   Han lutade sig fram och precis innan våra läppar skulle mötas hörde vi att ytterdörren öppnades och killarna ropade i hallen. Niall drog sig snabbt tillbaka och harklade sig.
- Nialler, är du hemma?! hörde jag Louis ropa.
- Ja, vi är här, i vardagsrummet! svarade Niall och jag såg att han suckade lite.
   Louis rusade in i rummet och höll upp ett par blåa skor och sa stolt att han hade köpt dem idag. Han tittade förvånat på mig.
- Åh, hej Quinn!
- Hej!
   Liam och Harry kom in och hälsade de med.
- Så vad har ni gjort? frågade Harry med en busig och misstänksam min.
   Niall tittade osäkert på mig med en frågande blick och jag förstod att han undrade om vi skulle berätta eller inte. Jag ryckte så diskret jag kunde på axlarna och Niall började trevande.
- Eh, jo.. vi har tittat på en film och ätit...
   Jag nickade och tittade på killarna som inte såg så övertygada ut. Jag flyttade försiktigt lite längre ifrån Niall eftersom vi satt väldigt nära varandra. Killarna flinade lite och Niall tittade ner i knät.
- Jaha, ja, sa Louis. Man skulle ju kunnat tro att ni skulle hunnit med lite mer än en film på så lång tid...
   Han fnissade och Harry och Liam hade svårt att hålla sig för skratt. Niall blängde på Louis.
- Om ni ursäktar oss så skulle vi behöva prata lite, sa Niall och pekade på mig.
   Killarna nickade men stod kvar. Niall gav dem en menande blick.
- Åh, jaha! sa Liam.
- Han menar ensamma, sa han sedan tyst till Louis och Harry.
- Åh, ja... såklart, sa Harry och de gick ut.
   Niall skakade på huvudet och skrattade tyst.
  Han blev seriös och jag förstod att han ville prata om hur vi skulle berätta det, och när. Ärligt talat hade jag ingen aning, men självklart ville jag berätta för mina tjejer så fort som möjligt.
- Så det är vi nu, sa Niall tyst och jag såg att han log. Jag nickade och hans leende blev större.
- Men ska vi typ berätta nu? frågade han och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, vad tycker du?
   Niall tänkte efter och hans tänkarmin var hur gullig som helst.
- Ska jag berätta för killarna när Zayn kommer hem och du för Alice och Frida när de kommer hem?
   Jag nickade.
- Det låter bra.
   Niall tittade på klockan och sa  att Zayn och Frida nog skulle komma hem snart.
- Jaa, då ska väl jag kanske gå till vårt hotell då... sa jag,Niall nickade lite och det blev tyst.
   Han lutade sig fram och pussade mig snabbt på kinden.
- Jag kommer sakna dig, viskade han i mitt öra.
- Till imorgon? frågade jag och fnissade lite.
   Han nickade och jag log mot honom.
- Så du kan göra något imorn? frågade Niall och jag nickade. Men du, glöm inte att ringa dina föräldrar och fråga om touren.
- Det ska jag inte, sa jag och reste mig upp. Då går jag, så ses vi imorgon!
   Niall nickade och gick fram mot mig och gav mig en lång kram.

Fridas perspektiv:

Jag öppnade dörren till hotellrummet och möttes av Quinns glada ansikte.
- Hej Frida! hela hon strålade. Berätta allt om dejten!
   Jag tittade undrande på henne och det såg ut som att hon inte kunde sluta le.
- Det ser ut som att du också har något att berätta, sa jag och flinade lite.
   Quinn nickade glatt.
- Det har jag, men det tar vi när Alice kommer hem! Men berätta nu!
- Okej, okej! sa jag och skrattade åt Quinns ivriga min. Det var helt pefekt!
   Jag berättade om min kväll med Zayn, middagen, prommenaden på stranden och hur allting var just perfekt. Efter en stund kom Alice hem och jag berättade gladeligen om allting igen. När jag var klar kom jag på att Quinn sagt att hon haft något att berätta.
- Quinn, du skulle ju berätta något när Alice kom! påminde jag henne om och hon sken upp.
- Ni kommer aldrig kunna gissa! sa hon och log med hela ansiktet. Niall sa att han gilla mig, mer än som vän!
   Både jag och Alice tjöt till, fast det kunde vi ha listat ut själva. Det syntes på både Niall och Quinn att de gillade varandra.
- Och nu är det typ vi! sa hon och vi tjöt ännu högre och kramade om Quinn. 
    Hon blev allvarlig igen.
- Men vi måste ringa våra föräldrar och fråga om vi får följa med på killarnas tour.
   När hon sa det högg det till inom mig. Mina föräldrar skulle inte bry sig, det var nästan bättre att inte ens ringa och fråga än att ringa och troligtvis bli sårad igen och få höra något i stil med " Varför frågar du oss, vi bryr oss inte".
- Jag frågar mamma och pappa om du och jag får åka med killarna så ringer Alice sina föräldrar och frågar, sa Quinn och jag log tacksamt mot henne.
   Det kändes skönt att hon nästan tog för givet att jag var en del av deras familj, jag hade ju spenderat väldigt mycket tid hemma hos dem och det kändes som om de var min nya familj.
   Quinn tog fram sin mobil och ringde.

Wiho, äntligen kap 14 klart! :) Nu är det bestämt, vi kommer inte att åka bort något mer under lovet så uppdateringen blir nog som vanligt! :)
Vad tror ni Quinns föräldrar säger om touren? Kommentera! :) <3

Nialls perspektiv:

Jag stod mittemot Quinn och såg in i hennes klarblåa ögon. En blond hårslinga hade fallit ner över ögat på henne och jag tog bort den och satte den bakom hennes öra. Hon log lite, jag såg att hennes kinder fick en rödare nyans och hon tittade ner i marken. Jag drog snabbt undan min hand och harklade mig.
- Öh, ska vi gå? frågade jag eftersom jag inte kom på något bättre.
- Ja, visst, svarade hon och vi började gå igen.
Vi gick tysta hela vägen till hotellet och det var rätt pinsam stämning.

Heeej!

   Vi ville bara säga att under jullovet kommer vi inte att kunna uppdatera och skriva på novellen eftersom vi är bortresta och kommer inte att ha tillgång till dator. Vi vet inte riktigt hur länge vi blir borta, men vi vet att vi inte kommer att kunna skriva mellan den 27:e och den 30:e. Vi kanske också är borta mellan den 2:a och 6:e januari, men det är inte bestämt än. Så vi får helt enkelt se hur det blir! :)

   Och snälla sluta inte kommentera! Det är så tråkigt att logga in på blogg.se och inte få läsa en till av era gulliga kommentarer. Så snälla fortsätt kommentera, det gör det mycket roligare att skriva! :) <3

 


   


Detta har hänt:

- Vi är faktiskt framme nu! sa han och vände sig mot mig. Limon stannade och Zayn hoppade ut.
- Vänta! ropade han och stängde dörren och snart öppnades dörren på min sida och jag möttes av Zayns stolta leende jag fnissade lite åt honom och han sträckte fram sin hand. Jag tog den klev ut och han stängde dörren bakom mig. Jag tittade runt och såg att vi befann oss på en vacker, vit strand.
- Vart ska vi? frågade jag och log.
- Dit, sa Zayn och pekade ungefär 50 meter bakom mig. Jag vände mig om och den vackra synen fick mig att dra efter andan.

Fridas perspektiv:

Jag stod bara och tittade, det var så fint! Lysande facklor lyste upp en liten del av stranden runt ett bord som var fint dukat med en vacker utsikt över havet.
- Det är så vackert! viskade jag, Zayn nickade stolt och flätade in sina fingar i mina. Är det du som har fixat allt?
- Jaa, fast det var inte jag som tände facklorna då, svarade han och log.
Jag kramade honom och han höll om mig länge. Det kändes så bra, att stå där i hans famn och känna värmen från hans kropp. Det var här jag hörde hemma, med Zayn. Han släppta taget om mig och tog tag i min hand. Vi gick mot facklorna och bordet mitt på stranden. Han gick fram till en av stolarna och drog ut den åt mig. Jag satte mig och han satte sig på den andra stolen. Precis när han satt sig kom någon bärande på en silverbricka med lock på. Han ställde ner den på  min sida av på bordet och strax efter kom en till kille och ställde ner en likadan på Zayns sida.
- Oxfilé med pommes frites och bearnaisesås, smaklig måltid! sa en av dem samtidigt som han lyfte på locket, sedan gick de därifrån.
- Yummie! sa jag och Zayn skrattade.
- Gillar du det?
- Om jag gör! Typ favoritmaten! sa jag. Hur visste du?
- Jag är bra på att gissa! sa han och log.
   Vi satt länge och åt och pratade om allt möjligt.
- Vill du gå en liten prommenad? frågade Zayn när vi ätit klart.
- Visst! sa jag och vi reste oss. Jag tog av mig skorna och Zayn gjorde samma sak. Vi gick längs strandkanten och vattnet sköljde över våra fötter när vågorna rullade in mot stranden.
   Zayn harklade sig.
- Du, jag och killarna ska på tour snart... han tittade ner i sanden och han tog min hand. Det är inte så länge, bara några dagar, men jag kommer sakna dig så mycket.
- När åker ni? frågade jag och jag kände mig besviken för att jag snart inte skulle få träffa Zayn varje dag.
- Om typ 3,4 dagar, svarade han. Jag har tänkt på hur mycket jag kommer att sakna dig och... jag undrar om du kanske skulle vilja följa med på touren?
   Jag stod tyst en stund och bara stirrade på honom. Ville han verkligen att jag skulle följa med på deras tour?
- Eh, Frida? sa Zayn och viftade med handen framför ögonen på mig.
- Åh, ja, ja visst! sa jag glatt. Men Quinn och Alice då?
- Det är dig jag skulle sakna mest, sa Zayn och blinkade. Men snacka med dem du och se om de vill följa med de också!
- Okej! sa jag och jag kände mig överlycklig. Kunde det bli bättre än att få följa med de fem mest underbara killar på denna jord på deras tour med sina bästa kompisar?

Quinns perspektiv:

Jag låg i sängen och gjorde i princip ingenting. Frida var ute med Zayn och Alice hade åkt och hälsat på en gammal vän som flyttat till London för ett år sedan. Jag försökte komma på något roligt att göra och jag funderade på att messa Niall, men sen tänkte jag att han var säkert upptagen, men då plingade min mobil till. Jag tog upp den och läste sms:et från Niall " Hej Quinn! Har du lust att hitta på något? Jag är ensam här, Zayn är ju med Frida och  de andra killarna handlar lite... vill du typ beställa pizza och se på film eller nåt?"
   Jag blev så glad att jag hoppade upp och ner i sängen. Jag sansade mig, satte mig ner i sängen och svarade    " Hej Niall! Det gör jag gärna, ska jag komma till ert hotell?" 
   Kort därefter fick jag svar " Great! Ja gör det, jag beställer pizza!" jag skickade ett snabbt "okej!" och gick sedan för att sätta på mina gråa converse.

Dörren öppnades och jag möttes av Nialls stora léende.
- Hej! sa han och gav mig en varm kram.
- Hej! sa jag och kramade tillbaka, han släppte taget om mig fast jag skulle hellre stått kvar så mycket längre.
- Du, vi drar och hämtar pizzan på direkten! sa han och jag log.
- Okej, var ligger pizzerian?
- Typ 5 minuters prommenad härifrån.
- Okej!
   Jag funderade på varför Niall bara frågat mig om jag ville göra något. Han visste ju att Frida var med Zayn, men han visste ju inte att Alice inte var hemma...
- Quinn? sa Niall och skrattade jag vaknade upp ur mina tankar och skakade på huvudet.
- Haha, ehm, aa?
- Vad gillar du för pizza? han fnissade lite och fortsatte. Jag beställde en vesuvio och en hawaii, vilken vill du ha?
- Ehm, jag tar gärna vesuvio, sa jag och skämdes lite över min barnsliga smak.
- Bra, för jag ville ha hawaiin! sa han och jag skrattade.
   Min mobil plingade till och jag såg att jag fått ett sms från Frida: " Hej tjejor! Skulle ni vilja följa med på killarnas tour om några dagar? Zayn frågade mig och vi alla får följa med om vi vill!! :D" jag tittade förvånat på skärmen och undrade om de andra killarna också visste om det.
- Niall?
- Aa? han vände sig mot mig och log sit urgulliga léende.
- Visste du om att Zayn frågat Frida om hon ville följa med på er tour? frågade jag osäkert.
- Ja, eller nej. Alltså han har snackat om att fråga henne med oss och vi sa att det var okej, men jag visste inte att han hade frågat, sa Niall.
- Ehm, okej, sa jag tyst. Visste du att han frågat om jag och Alice ville med också?
   Niall sken upp.
- Va? Nej, det visste jag inte! sa han glatt. Så ni ska med allihopa?
   Han såg förväntansfull ut och jag fnissade lite åt honom.
- Jag måste typ snacka med mina föräldrar först... tror jag, sa jag och tänkte på att jag inte berättat så mycket om killarna för dem. Jag berättade för dem att vi träffade er förut, men jag har inte sagt att vi faktiskt lärt känna er lite och så... jag tror inte de vill att jag åker med på en tour med några som de inte alls känner.
   Nialls uttryck ändrades till ett besviket i stället för ett förväntansfullt.
- Men jag ska göra mitt bästa för att övertala dem! sa jag och han såg lite gladare ut. Om du, eh ni vill att jag följer med alltså.
- Självklart! sa Niall och jag blev alldeles varm inombords.
- Där är pizzerian! utbrast Niall efter att det varit tyst en stund. Han pekade på en skylt som hände ut från en vägg lite längre fram.
   Vi gick in på pizzerian och de som jobbade där kände igen Niall.
- Hej Niall! hörde jag flera av dem ropa.
   Niall skrattade lite och hälsade tillbaka.
- Kommer du hit ofta eller? frågade jag och skrattade.
- Jaa, jag och killarna kommer hit rätt regelbundet, svarade han och skrattade lite han med.
   Vi betalade pizzorna, tog dem och gick mot hotellet.
- Så vad tycker du om London? frågade Niall.
- Jag verkligen älskar det! sa jag lyckligt.
- Jaa, sa Niall och kollade in i mina ögon. Det är verkligen vackert!


Så vad tycks om kap 12? Forsätt kommentera, vi blir hur glada som helst av era kommentarer! :) Det är kommentarerna som gör att det blir roligare att skriva så sluta inte :) <3

Detta har hänt:

Det knackade på dörren och jag kollade på klockan.
- Hm, Zayn är tidig! sa jag och tjejerna tittade på klockan och sedan undrande på mig.
   Jag gick fram till dörren och öppnade den, men till mim förvåning var det inte alls Zayn som stod i korridoren.

Fridas perspektiv:

- Åh, hej Lucas! sa jag förvånat. Jag tittade bak och såg att Alice stelnade till och Quinn tittade undrande på mig.
- Hej! sa Lucas. Eh, är Alice här?
Han såg osäker ut och jag förstod honom, han visste ju inte att vi bodde med Alice eller ens att vi kände henne.
- Ehm, ja hon är här, sa jag och vände mig om mot Alice som reste sig upp och gick mot dörren.
- Hej, sa hon tyst och jag såg att hon undvek ögonkontakt med Lucas.
- Hej Alice, jag skulle vilja prata med dig... ensam, om det går bra?
Alice tvekade mén sedan ryckte hon på axlarna.
- Okej, sa hon och gick ut i korridoren med Lucas och stängde dörren bakom sig.
Jag och Quinn tittade osäkert på varandra och efter bara några minuter kom Alice in igen och jag hörde Lucas steg bort i korridoren.
- Vad sa han? frågade Quinn.
- Han sa förlåt och att han var dum och så... han sa att han verkligen gillade mig men han ville inte mista mig som vän på grund av det här, han ville lära känna mig mer så vi bestämde oss för att vi skulle träffas imorn också, hon tog en paus och drog efter andan, sedan förtsatte hon. Han sa att jag kunde ta med er om jag tyckte att det kändes bättre.
Vi nickade.
- Vill du att vi följer med? frågade jag och Alice nickade.
- Om ni vill allstå! sa hon.
- Självklart, vill du ha med oss så följer vi med! sa jag och Quinn nickade.
Det knackade på dörren igen och jag gick för att öppna.

Zayns perspektiv:

Jag knackade på hotellrumsdörren och kort därefter kom Frida och öppnade. Hon hade en vit, vacker klänning på sig och hennes mörkbruna hår hade hon lockat till korkskruvar. Jag tittade på henne där hon stod och var så vacker.
- Hej på dig med Zayn! sa hon och skrattade när jag märkte att jag stod och tittade på henne med öppen mun utan att säga något.
- Öh, hej! sa jag. Du är jättefin!
Hon tittade ner i marken.
- Tack, du är också jättefin! svarade hon. Du är jättesöt i kostym!
- Haha, tack sötis! sa han och tog min hand i sin.