Kapitel 10
Detta har hänt:
- Wow! sa jag när jag såg rosorna i parken. Asså WOW!
- Jag vet!, sa Lucas och vände sig mot mig.
- De är så vackra!
- Du är vackrare, sa Lucas och tog ett steg närmare mig och jag kände mig obekväm, det kändes inte rätt.
- Lucas jag...
- Schhh... avbröt han. Du är så fin, du vet bara inte om det.
Han lutade sig fram och kysste mig.
Alices perspektiv:
Jag la händerna på hans axlar och tryckte bort honom. Jag stirrade på honom och han tittade ner i marken.
- Vad gör du?! utbrast jag.
- Jag... förlåt, det var inte meningen...
- Vadå inte meningen? Så du bara råkade kyssa mig? sa jag upprört.
Jag trodde inte precis att han bara råkat snubbla in i mig "råkat" kyssa mig.
- Nej jag, du... du förstår inte, började han.
- Nej du har rätt, jag förstår verkligen inte, sa jag. Lucas, jag gillar dig, men jag känner dig knappt. Förstår du inte att du går alldeles för fort fram?
- Du är så fin, jag kunde inte motstå, sa han och la sina händer på mina axlar.
Jag backade och han släppte.
- Jag... jag måste gå Lucas, sa jag, vände mig om och gick snabbt iväg.
När jag kommit ut ur parken började jag springa lite och jag kände att tårarna tryckte i ögonvrån. Det var så många tankar som flög runt i huvudet på mig, jag visste inte vad jag skulle tro eller tycka.
Jag kom fram till killarnas hotell. Jag visste inte var varken de eller Quinn och Frida var men jag provade. Jag gick snabbt mot hissen och åkte upp till killarnas våning. Jag knackade på dörren och det dröjde länge innan den öppnades. Harry tittade förvånat på mig.
- Jag trodde inte att du skulle vara tillbaka så tidigt, sa han.
- Nej det... det hände en grej. Är Frida eller Quinn här?
- Ehm, nej, de är ute allihopa.
- Varför följde inte du med? frågade jag förvånat.
- Äh, jag var trött så jag stanna hemma, sa han och tittade ner jag nickade och han fortsatte: Så, vill du komma in eller ska du träffa de andra?
Jag skakade på huvudet.
- Nej, jag orkar inte träffa alla just nu, är det okej om jag kommer in?
- Ja, visst, självklart! sa Harry och lät mig komma in.
Harrys perspektiv:
Jag gick undan för att släppa in henne och stängde sedan dörren. Jag visste inte varför men jag var lite nervös. Det kanske var för att jag inte kände Alice så bra? Hon gick in i det stora vardagsrummet och satte sig med en suck ner på soffan. Jag såg att hon var bekymrad. Istället för sitt vanliga strålande leende hade hon en rynka i pannan och hennes ögon såg lite röda ut, som om hon gråtit.
- Alice? sa jag och satte mig bredvid henne, hon nickade men sa inget. Hur är det? Du verkar bekymrad.
Hon satt bara där och tittade ner i knät. Sedan drog hon ett djupt andetag och började berätta.
- Du vet Lucas, som jag skulle träffa idag?
Jag nickade och av någon anledning gillade jag honom inte, trots att jag aldrig träffat honom.
- Vi gick i Regents park och kollade på rosorna och pratade lite och så... så började han prata om hur fin jag var och sen... kysste han mig.
Jag kände hur jag fick en klump i halsen.
- Han... min röst sprack och jag harklade mig. Han vad?!
- Han kysste mig, sa Alice, mycket tystare den här gången.
- Men han känner dig ju inte ens! sa jag upprört och Alice skakde långsamt på huvudet.
- Nej, jag vet, det är det som är så konstigt. Jag menar jag gillar Lucas, men vi känner ju inte varandra och jag vill bara vara vän med honom... Tror jag, men jag känner honom inte så det är väl en bra sak att börja med, att lära känna varandra alltså.
Jag tittade på henne och nickade långsamt.
- Ja, om du gillar honom så är det väl bra att lära känna honom...
- Jo men jag vet liksom inte, han gillar ju tydligen mig men han går alldeles för fort fram, jag menar, vem kysser någon man inte ens känner?
- Mm, mumlade jag och märkte att jag fick en konstig känsla i magen när Alice pratade om Lucas, det kändes inte bra...
Alice skakade på huvudet.
- Jag orkar inte tänka på det just nu, kan vi inte hitta på något? frågade hon och tittade på mig.
- Öh, jo visst! Vad vill du göra? frågade jag lite förvånat.
- Jag vet inte, kanske se på film eller spela spel? föreslog hon.
- Film! sa jag som tröttnat lite på allt spelande.
- Okej! Ska vi hyra eller?
- Aa, vi har inga bra filmer här, sa jag och vi gick ut för att hyra film.
Fridas perspektiv:
Jag gick bredvid Zayn och han log mot mig. Liam, Louis, Niall och Quinn gick en bit bakom oss. De pratade och skrattade men Zayn och jag gick tysta. Vi behövde inte prata, jag var glad bara jag fick titta på honom. Han la sin arm över mina axlar och jag log mot honom och såg in i hans tindrande ögon.
- Oh my god! Zayn Maaaaaliiiik! hörde vi någon bakom oss skrika, Zayn suckade lite, skrattade och vände sig om mot fanet och log.
- Kan jag jättesnälla få ta en bild med dig? sa hon och såg bedjande ut.
- Självklart! sa Zayn och skrattade lätt.
Jag tog en bild på dem och tjejen fick syn på Liam, Louis och Niall och sprang fram till dem istället.
Zayn skrattade.
- Våra fans är underbara! sa han. Man blir så glad varje gång man träffar ett fan, de är så engagerade och det känns bra att ha en positiv inverkan på någon annans liv!
Jag log mot honom och nickade.
- Men ikväll är det bara du och jag, inga fans, inga paparazzis, sa han och drog mig närmre intill honom.
- Vart ska vi? sa jag nyfiket.
- Det får du se! sa han och log lurigt.
Jag tittade på klockan, 17.32, Zayn hade sagt att han skulle komma förbi hotellet och hämta mig 18.00. Jag ställde mig framför den stora spegeln och granskade mig själv.
- Frida, du är jättefin! sa Quinn. Du behöver inte vara orolig, alls!
Jag log mot henne och snurrade runt i min vita klänning som jag valt ut.
- Wow! sa Alice när hon kom ut från badrummet. Vad fin du är! Åh, jag älskar din klänning, och ditt hår! Waah, dela med dig av din skönhet liksom!
Jag skrattade åt henne.
- Du behöver ingen mer, du är så fin att det räcker och blir över! sa jag till Alice och hon log mot mig.
- Men Alice, nu får du berätta om hur det gick med Lucas! sa Quinn glatt och Alice suckade.
- Eh, jaa det blev ju inte precis som jag tänkt mig... började hon och sedan berättade hon vad som hänt.
- Och jag vet inte vad jag ska tycka eller tro, avslutade hon.
- Men Alice varför har du inte sagt något tidigare?! utbrast Quinn upprört.
- Förlåt, jag vet att jag skulle sagt till er, men det kändes ändå rätt bra efter att jag varit med Harry, det fick mig liksom på andra tankar och sedan har jag inte tänkt på det något mer idag.
- Mhm... mumlade Quinn.
Det blev tyst och vi alla tittade ner utan att säga något.
- Så vad gjorde du och Harry då? sa jag för att bryta tystnaden.
- Vi såg på film och snackade lite och så, sa Alice. Han är riktigt gullig, jättesnäll och det varkade som att han verkligen förstod mig när jag berätta om vad som hänt. Fast i början verkade han rätt upprörd.
- Gillar du honom? sa Quinn och log mot Alice.
- Asså ja, fast nej, bara som vän, och jag måste typ snacka med Lucas...
- Låt honom ta kontakt med dig, sa jag. Om han bryr sig får han ta intsiativet!
Alice nickade lite.
- Jaa, du har nog rätt.
Det knackade på dörren och jag kollade på klockan.
- Hm, Zayn är tidig! sa jag och de tjejerna tittade på klockan och sedan undrande på mig.
Jag gick fram till dörren och öppnade den, men till mim förvåning var det inte alls Zayn som stod i korridoren.
Så kapitel 10! Tack för kommentarerna om vad ni tyckte om Louis och Liam!! Men sluta inte kommentera snälla, det är så tråkigt att logga in på blogg.se och knappt se några nya kommentarer "/ vi blir såååå glada när ni kommenterar på snälla sluta inte! :) Så vem tror ni att det är i korridoren? :)) <3
- Mm, mumlade jag och märkte att jag fick en konstig känsla i magen när Alice pratade om Lucas, det kändes inte bra...
Alice skakade på huvudet.
- Jag orkar inte tänka på det just nu, kan vi inte hitta på något? frågade hon och tittade på mig.
- Öh, jo visst! Vad vill du göra? frågade jag lite förvånat.
- Jag vet inte, kanske se på film eller spela spel? föreslog hon.
- Film! sa jag som tröttnat lite på allt spelande.
- Okej! Ska vi hyra eller?
- Aa, vi har inga bra filmer här, sa jag och vi gick ut för att hyra film.
Fridas perspektiv:
Jag gick bredvid Zayn och han log mot mig. Liam, Louis, Niall och Quinn gick en bit bakom oss. De pratade och skrattade men Zayn och jag gick tysta. Vi behövde inte prata, jag var glad bara jag fick titta på honom. Han la sin arm över mina axlar och jag log mot honom och såg in i hans tindrande ögon.
- Oh my god! Zayn Maaaaaliiiik! hörde vi någon bakom oss skrika, Zayn suckade lite, skrattade och vände sig om mot fanet och log.
- Kan jag jättesnälla få ta en bild med dig? sa hon och såg bedjande ut.
- Självklart! sa Zayn och skrattade lätt.
Jag tog en bild på dem och tjejen fick syn på Liam, Louis och Niall och sprang fram till dem istället.
Zayn skrattade.
- Våra fans är underbara! sa han. Man blir så glad varje gång man träffar ett fan, de är så engagerade och det känns bra att ha en positiv inverkan på någon annans liv!
Jag log mot honom och nickade.
- Men ikväll är det bara du och jag, inga fans, inga paparazzis, sa han och drog mig närmre intill honom.
- Vart ska vi? sa jag nyfiket.
- Det får du se! sa han och log lurigt.
Jag tittade på klockan, 17.32, Zayn hade sagt att han skulle komma förbi hotellet och hämta mig 18.00. Jag ställde mig framför den stora spegeln och granskade mig själv.
- Frida, du är jättefin! sa Quinn. Du behöver inte vara orolig, alls!
Jag log mot henne och snurrade runt i min vita klänning som jag valt ut.
- Wow! sa Alice när hon kom ut från badrummet. Vad fin du är! Åh, jag älskar din klänning, och ditt hår! Waah, dela med dig av din skönhet liksom!
Jag skrattade åt henne.
- Du behöver ingen mer, du är så fin att det räcker och blir över! sa jag till Alice och hon log mot mig.
- Men Alice, nu får du berätta om hur det gick med Lucas! sa Quinn glatt och Alice suckade.
- Eh, jaa det blev ju inte precis som jag tänkt mig... började hon och sedan berättade hon vad som hänt.
- Och jag vet inte vad jag ska tycka eller tro, avslutade hon.
- Men Alice varför har du inte sagt något tidigare?! utbrast Quinn upprört.
- Förlåt, jag vet att jag skulle sagt till er, men det kändes ändå rätt bra efter att jag varit med Harry, det fick mig liksom på andra tankar och sedan har jag inte tänkt på det något mer idag.
- Mhm... mumlade Quinn.
Det blev tyst och vi alla tittade ner utan att säga något.
- Så vad gjorde du och Harry då? sa jag för att bryta tystnaden.
- Vi såg på film och snackade lite och så, sa Alice. Han är riktigt gullig, jättesnäll och det varkade som att han verkligen förstod mig när jag berätta om vad som hänt. Fast i början verkade han rätt upprörd.
- Gillar du honom? sa Quinn och log mot Alice.
- Asså ja, fast nej, bara som vän, och jag måste typ snacka med Lucas...
- Låt honom ta kontakt med dig, sa jag. Om han bryr sig får han ta intsiativet!
Alice nickade lite.
- Jaa, du har nog rätt.
Det knackade på dörren och jag kollade på klockan.
- Hm, Zayn är tidig! sa jag och de tjejerna tittade på klockan och sedan undrande på mig.
Jag gick fram till dörren och öppnade den, men till mim förvåning var det inte alls Zayn som stod i korridoren.
Så kapitel 10! Tack för kommentarerna om vad ni tyckte om Louis och Liam!! Men sluta inte kommentera snälla, det är så tråkigt att logga in på blogg.se och knappt se några nya kommentarer "/ vi blir såååå glada när ni kommenterar på snälla sluta inte! :) Så vem tror ni att det är i korridoren? :)) <3
Kommentarer
Postat av: Anonym
as bra meeer!!
Postat av: Julia
Det borde var olagligt att sluta så där!!!!! :O
skit bra iallafall! Måste ha nästa kapitel! Dör om jag inte får det snart!
Postat av: Virre
Grymt bra del :D
Postat av: Anonym
Jag gissar att det kan vara Lucas.
Grymt bra jag vill ha ett till nu.
Postat av: Kamilla
Sjukt bra kapitel ! Älskar eran Novell, :D
Postat av: Anonym
Jag tror det är Harry, jag vet inte varför jag har bara en konstig känsla om det men skit bra kapitel längtar tills nästa :)
Trackback
