Kapitel 26
Louis perspektiv:
Vi träffade Quinn och Frida backstage och sedan gick vi mot bussen. Vi kom in i bussen och jag såg Harry och Alice i soffan framför tv:n. Harry hade sin arm över Alices axlar och Alice lutade sitt huvud på Harrys axel. Tv:n stod på men de båda hade somnat.
Alices perspektiv:
Jag vaknade med huvudet på Harrys axel. När jag såg upp på honom såg jag att han var vaken och tittade på mig.
- Godmorgon! sa han och jag tittade undrande på honom.
- Godmorgon? sa jag frågande. Har vi sovit såhär hela natten?
Harry nickade och vred och vände lite försiktigt på sin arm som låg bakom min rygg. Jag lutade mig fram och han drog undan armen och skakade den lite.
- Vad gör du? sa jag och han skrattade lite.
- Min arm somnade för ett tag sen, svarade han.
- Men varför väckte du mig inte? sa jag och skrattade lite.
- Nej men, du sov ju så gulligt, sa han tyst och jag log.
- Du är söt, du, sa jag och reste mig upp. Men nu tycker jag att vi äter lite, hur mår du förresten?
- Det känns mycket bättre!
Det var bara jag och Harry som var vakna. Vi satte oss vid bordet och åt och pratade. Det kändes så bra när jag var med Harry. Samtalen bara flöt på, det var ingen pinsam stämning längre och vi hade alltid roligt ihop. Min mobil vibrerade och jag plockade upp den ur fickan och läste sms:et, " Hej Alice! Vilken dag och tid kommer du hem? :) Har du lust att hitta på nåt då? Saknar dig här hemma :)". Sms:et var från Lucas och jag log lite när jag läst det. Jag svarade snabbt " Heej! Kommer hem i övermorgon på em, hittar gärna på något då! Jag saknar dig meed :)".
- Vem messar du med? frågade Harry plötsligt.
- Lucas, sa jag lite tyst men till min förvåning log han.
- Hur går det mellan er två? sa han busigt och blinkade.
Jag skrattade lite åt honom.
- Det går väl bra, sa jag och log.
Harry nickade.
- Han verkar vara en bra kille, sa han sedan men det såg inte ut som om han menade det.
Jag gav honom en menande blick och han tittade oskyldigt på mig. Sedan suckade han.
- Okej, han kanske inte är en favorit precis, jag menar han kysste dig typ andra gången ni träffades, tycker du inte att det verkar som att han typ utnyttjar dig lite eller bara går alldeles för fort fram? sa han och jag blev lite irriterad.
- Du känner inte ens honom, han är jättegullig! sa jag och Harrys svaga leende försvann.
- Jag vet vad han är för kille, sa han och jag kände hur ilskan vällde upp inom mig.
Harry visste ingenting om Lucas och vad hade han för rätt att komma och lägga sig i?
- Du vet ingenting om Lucas och vad menar du med att du vet vad han är för kille? sa jag upprört.
- Han kommer utnyttja dig Alice det är så tydligt det är bara du som inte ser det! sa han lika upprört tillbaka.
- Varför bryr du dig ens?! sa jag och ställde mig snabbt upp.
- För att jag är... han pausade. Jag är din vän... sa han sedan tyst.
- Var en bra vän då och håll dig utanför det här! sa jag och vände mig om och gick.
Jag gick ut ur bussen och bort, någonstans, jag visste inte vart jag var på väg. Efter en stund stannade jag och satte mig på en bänk. Jag blev arg över att Harry påstod att Lucas ville utnyttja mig, men jag ville verkligen inte vara sur på Harry. Kanske hade jag inte ens en anledning till att vara det... Han sa ju egentligen bara vad han tyckte och troligtvis gjorde han det för att vara en bra vän och skydda mig men jag behövde ingen som skyddade mig. Efter en stunds tänkande och övervägande bestämde jag mig för att gå tillbaka till bussen och be om ursäkt till Harry för att jag varit otrevlig.
Harrys perspektiv:
Jag satt i bussen och gjorde i princip ingenting. Jag tänkte på vad jag sagt till Alice. Varför hade jag sagt det? Jag ville verkligen inte att Alice skulle vara sur på mig, jag skulle säga förlåt när hon kom tillbaka för att jag betett mig illa. Dörren till ett av rummen öppnades och Zayn kom ut, han såg hur trött ut som helst.
- Vad gör ni här ute, ni typ skriker? sa han lite oroligt.
- Jag och Alice bråkade lite... sa jag och han såg bekymrad ut.
- Vad hände? frågade han och jag suckade.
- Jag sa vad jag verkligen tycker om Lucas...
- Åh, jaha... då förstår jag nog varför hon blev sur, sa han och skrattade lite.
- Men seriöst, han är... jag kom inte på något att säga. Han är inte bra för henne! sa jag sedan och Zayn lyfte på ögonbrynet.
- Vem är bra för henne då, du? sa han och flinade.
Jag suckade bara åt honom och skakade på huvudet. Dörren till bussen öppnades och jag såg Alice komma in. Jag gav Zayn en menande blick och Alice kom fram till oss.
- Åh juste! sa Zayn. Jag ska gå och... och... öh, sova!
Han gick snabbt därifrån och varken jag eller Alice kunde låta bli att skratta åt hans dåliga lögn. Alice blev allvarlig igen.
- Harry, jag vill be om ursäkt för...
- Nej, avbröt jag. Det är jag som ska be om ursäkt, om du gillar honom så måste han vara en bra kille!
Hon log och kramade om mig. Jag la armarna kring henne, det var här Alice hörde hemma, i min famn.
Kap 26 äntligen ute! Vi vet att det varit dålig uppdatering men vi har haft en stressig vecka! Och hallå en kommentar? Ni får bli bättre på att kommentera! Men tack för den ( skulle vilja kunna säga de) söta kommentaren! :) Så vad tyckte ni? Hände kanske inte så mycket, men lite drama i alla fall ;) Kommentera! :D Rätta mig om jag stavat fel eller nåt, jag är sjukt trött :P
Vi träffade Quinn och Frida backstage och sedan gick vi mot bussen. Vi kom in i bussen och jag såg Harry och Alice i soffan framför tv:n. Harry hade sin arm över Alices axlar och Alice lutade sitt huvud på Harrys axel. Tv:n stod på men de båda hade somnat.
Alices perspektiv:
Jag vaknade med huvudet på Harrys axel. När jag såg upp på honom såg jag att han var vaken och tittade på mig.
- Godmorgon! sa han och jag tittade undrande på honom.
- Godmorgon? sa jag frågande. Har vi sovit såhär hela natten?
Harry nickade och vred och vände lite försiktigt på sin arm som låg bakom min rygg. Jag lutade mig fram och han drog undan armen och skakade den lite.
- Vad gör du? sa jag och han skrattade lite.
- Min arm somnade för ett tag sen, svarade han.
- Men varför väckte du mig inte? sa jag och skrattade lite.
- Nej men, du sov ju så gulligt, sa han tyst och jag log.
- Du är söt, du, sa jag och reste mig upp. Men nu tycker jag att vi äter lite, hur mår du förresten?
- Det känns mycket bättre!
Det var bara jag och Harry som var vakna. Vi satte oss vid bordet och åt och pratade. Det kändes så bra när jag var med Harry. Samtalen bara flöt på, det var ingen pinsam stämning längre och vi hade alltid roligt ihop. Min mobil vibrerade och jag plockade upp den ur fickan och läste sms:et, " Hej Alice! Vilken dag och tid kommer du hem? :) Har du lust att hitta på nåt då? Saknar dig här hemma :)". Sms:et var från Lucas och jag log lite när jag läst det. Jag svarade snabbt " Heej! Kommer hem i övermorgon på em, hittar gärna på något då! Jag saknar dig meed :)".
- Vem messar du med? frågade Harry plötsligt.
- Lucas, sa jag lite tyst men till min förvåning log han.
- Hur går det mellan er två? sa han busigt och blinkade.
Jag skrattade lite åt honom.
- Det går väl bra, sa jag och log.
Harry nickade.
- Han verkar vara en bra kille, sa han sedan men det såg inte ut som om han menade det.
Jag gav honom en menande blick och han tittade oskyldigt på mig. Sedan suckade han.
- Okej, han kanske inte är en favorit precis, jag menar han kysste dig typ andra gången ni träffades, tycker du inte att det verkar som att han typ utnyttjar dig lite eller bara går alldeles för fort fram? sa han och jag blev lite irriterad.
- Du känner inte ens honom, han är jättegullig! sa jag och Harrys svaga leende försvann.
- Jag vet vad han är för kille, sa han och jag kände hur ilskan vällde upp inom mig.
Harry visste ingenting om Lucas och vad hade han för rätt att komma och lägga sig i?
- Du vet ingenting om Lucas och vad menar du med att du vet vad han är för kille? sa jag upprört.
- Han kommer utnyttja dig Alice det är så tydligt det är bara du som inte ser det! sa han lika upprört tillbaka.
- Varför bryr du dig ens?! sa jag och ställde mig snabbt upp.
- För att jag är... han pausade. Jag är din vän... sa han sedan tyst.
- Var en bra vän då och håll dig utanför det här! sa jag och vände mig om och gick.
Jag gick ut ur bussen och bort, någonstans, jag visste inte vart jag var på väg. Efter en stund stannade jag och satte mig på en bänk. Jag blev arg över att Harry påstod att Lucas ville utnyttja mig, men jag ville verkligen inte vara sur på Harry. Kanske hade jag inte ens en anledning till att vara det... Han sa ju egentligen bara vad han tyckte och troligtvis gjorde han det för att vara en bra vän och skydda mig men jag behövde ingen som skyddade mig. Efter en stunds tänkande och övervägande bestämde jag mig för att gå tillbaka till bussen och be om ursäkt till Harry för att jag varit otrevlig.
Harrys perspektiv:
Jag satt i bussen och gjorde i princip ingenting. Jag tänkte på vad jag sagt till Alice. Varför hade jag sagt det? Jag ville verkligen inte att Alice skulle vara sur på mig, jag skulle säga förlåt när hon kom tillbaka för att jag betett mig illa. Dörren till ett av rummen öppnades och Zayn kom ut, han såg hur trött ut som helst.
- Vad gör ni här ute, ni typ skriker? sa han lite oroligt.
- Jag och Alice bråkade lite... sa jag och han såg bekymrad ut.
- Vad hände? frågade han och jag suckade.
- Jag sa vad jag verkligen tycker om Lucas...
- Åh, jaha... då förstår jag nog varför hon blev sur, sa han och skrattade lite.
- Men seriöst, han är... jag kom inte på något att säga. Han är inte bra för henne! sa jag sedan och Zayn lyfte på ögonbrynet.
- Vem är bra för henne då, du? sa han och flinade.
Jag suckade bara åt honom och skakade på huvudet. Dörren till bussen öppnades och jag såg Alice komma in. Jag gav Zayn en menande blick och Alice kom fram till oss.
- Åh juste! sa Zayn. Jag ska gå och... och... öh, sova!
Han gick snabbt därifrån och varken jag eller Alice kunde låta bli att skratta åt hans dåliga lögn. Alice blev allvarlig igen.
- Harry, jag vill be om ursäkt för...
- Nej, avbröt jag. Det är jag som ska be om ursäkt, om du gillar honom så måste han vara en bra kille!
Hon log och kramade om mig. Jag la armarna kring henne, det var här Alice hörde hemma, i min famn.
Kap 26 äntligen ute! Vi vet att det varit dålig uppdatering men vi har haft en stressig vecka! Och hallå en kommentar? Ni får bli bättre på att kommentera! Men tack för den ( skulle vilja kunna säga de) söta kommentaren! :) Så vad tyckte ni? Hände kanske inte så mycket, men lite drama i alla fall ;) Kommentera! :D Rätta mig om jag stavat fel eller nåt, jag är sjukt trött :P
Kapitel 25
Detta har hänt:
Plötsligt kände jag att min mobil vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen som såg ut som en ful, grå sten och såg på displayen att det var Liam som ringde.
- Hallå?
- Hej det är Liam! hörde jag i andra änden. Hazza har blivit sjuk, väldigt sjuk. Han är inne på vårdcentralen nu och de tror att det är matförgiftning...
Alices perspektiv:
- Matförgiftning?! sa jag förskräckt.
- Ja, det är inget farligt, han är på vårdcentralen nu och de säger att han nog är bra om en dag eller två, sa Liam och jag pustade ut. Han kommer tyvärr inte kunna vara med på konserterna idag och ujag och killarna måste sticka och öva eftersom vi måste fylla i hans solon och så... Skulle någon av er kunna hålla honom sällskap ikväll? Jag tror att han skulle uppskatta det.
- Visst! sa jag. Självklart, jag kan hålla honom sällskap.
- Vad bra, tack! sa Liam. Han kommer nog hem om typ en timme ungefär.
- Okej, då är jag också där om en timme, sa jag och jag sa hej då till Liam.
Frida och Quinn gick en bit längre fram och jag sprang ikapp dem.
- Tjejer, Harry är sjuk och kan inte vara med på konserterna idag så jag håller honom sällskap ikväll, sa jag och Quinn och Frida tittade oroligt på mig.
- Vad är han för sjuk? frågade Quinn och jag berättade vad Liam sagt tidigare.
- Oj, sa Frida.
- Ja, men det är inget farligt, sa jag och hon nickade.
- Vill du att vi också stannar och håller er sällskap? frågade Quinn.
- Nej, det är okej, sa jag. Ta en shoppingdag ni och kolla på killarnas konsert ikväll, jag håller honom sällskap.
Quinn och Frida nickade och vi forsatte att gå i affärerna en stund.
Harrys perspektiv:
Jag gick in i den tysta bussen och gick in i sovrummet och la mig i sängen. Jag var jättetrött och mådde väldigt dåligt, matförgiftning var verkligen ingen höjdare. Plötsligt hörde jag steg utanför rummet och dörren öppnades. Alice stack in huvudet i rummet och log försiktigt.
- Heej, sa hon tyst och gick fram till mig.
- Hej! sa jag och log. Vad gör du här? Ska inte du kolla på konserten?
- Jag håller dig sällskap i stället, sa hon och jag kände hur glad jag blev.
- Vad snäll du är, sa jag och hon log lite.
- Hur mår du? frågade hon och jag svarade att jag var trött och mådde rätt dåligt.
- Vill du kanske se på tv eller något, eller vill du bara vila? frågade hon.
- Vi kan se på tv, sa jag och vi gick ut och satte på tv:n.
Vi zappade mellan kanalerna och stannade på en kanal där " Click" sändes.
- Oh, Click! sa jag förtjust och Alice log.
- Ja, den är jättebra! sa hon.
Louis perspektiv:
Vi gick ut på scenen men det kändes inte riktigt rätt utan Harry. Fansen jublade men jag hörde att flera av dem ropade och frågade om Harry. Liam gick fram till micken.
- Tyvärr kommer inte Harry kunna vara med ikväll eftersom han är sjuk, sa han och ett besviket och oroligt sorl hördes i arenan.
- Men oroa er inte, det är inget farligt, han är snart frisk igen! forsatte Liam.
Vi genomförde konserten men varken publiken eller vi var på topp. Jag var hela tiden orolig för Harry trots att jag visste att han skulle må bra snart.
Vi träffade Quinn och Frida backstage och sedan gick vi mot bussen. Vi kom in i bussen och jag såg Harry och Alice i soffan framför tv:n. Harry hade sin arm över Alices axlar och Alice lutade sitt huvud på Harrys axel. Tv:n stod på men de båda hade somnat.
Kapitel 25! :) Rätt kort del men förhoppningsvis hinner vi lägga upp en imorn också! Fler kommentarer snälla, fler kommentarer leder till bättre uppdatering! ;) Så vad tycks om kap 25? Hinner inte med att ha med bilder nu, men, men... :)
Plötsligt kände jag att min mobil vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen som såg ut som en ful, grå sten och såg på displayen att det var Liam som ringde.
- Hallå?
- Hej det är Liam! hörde jag i andra änden. Hazza har blivit sjuk, väldigt sjuk. Han är inne på vårdcentralen nu och de tror att det är matförgiftning...
Alices perspektiv:
- Matförgiftning?! sa jag förskräckt.
- Ja, det är inget farligt, han är på vårdcentralen nu och de säger att han nog är bra om en dag eller två, sa Liam och jag pustade ut. Han kommer tyvärr inte kunna vara med på konserterna idag och ujag och killarna måste sticka och öva eftersom vi måste fylla i hans solon och så... Skulle någon av er kunna hålla honom sällskap ikväll? Jag tror att han skulle uppskatta det.
- Visst! sa jag. Självklart, jag kan hålla honom sällskap.
- Vad bra, tack! sa Liam. Han kommer nog hem om typ en timme ungefär.
- Okej, då är jag också där om en timme, sa jag och jag sa hej då till Liam.
Frida och Quinn gick en bit längre fram och jag sprang ikapp dem.
- Tjejer, Harry är sjuk och kan inte vara med på konserterna idag så jag håller honom sällskap ikväll, sa jag och Quinn och Frida tittade oroligt på mig.
- Vad är han för sjuk? frågade Quinn och jag berättade vad Liam sagt tidigare.
- Oj, sa Frida.
- Ja, men det är inget farligt, sa jag och hon nickade.
- Vill du att vi också stannar och håller er sällskap? frågade Quinn.
- Nej, det är okej, sa jag. Ta en shoppingdag ni och kolla på killarnas konsert ikväll, jag håller honom sällskap.
Quinn och Frida nickade och vi forsatte att gå i affärerna en stund.
Harrys perspektiv:
Jag gick in i den tysta bussen och gick in i sovrummet och la mig i sängen. Jag var jättetrött och mådde väldigt dåligt, matförgiftning var verkligen ingen höjdare. Plötsligt hörde jag steg utanför rummet och dörren öppnades. Alice stack in huvudet i rummet och log försiktigt.
- Heej, sa hon tyst och gick fram till mig.
- Hej! sa jag och log. Vad gör du här? Ska inte du kolla på konserten?
- Jag håller dig sällskap i stället, sa hon och jag kände hur glad jag blev.
- Vad snäll du är, sa jag och hon log lite.
- Hur mår du? frågade hon och jag svarade att jag var trött och mådde rätt dåligt.
- Vill du kanske se på tv eller något, eller vill du bara vila? frågade hon.
- Vi kan se på tv, sa jag och vi gick ut och satte på tv:n.
Vi zappade mellan kanalerna och stannade på en kanal där " Click" sändes.
- Oh, Click! sa jag förtjust och Alice log.
- Ja, den är jättebra! sa hon.
Louis perspektiv:
Vi gick ut på scenen men det kändes inte riktigt rätt utan Harry. Fansen jublade men jag hörde att flera av dem ropade och frågade om Harry. Liam gick fram till micken.
- Tyvärr kommer inte Harry kunna vara med ikväll eftersom han är sjuk, sa han och ett besviket och oroligt sorl hördes i arenan.
- Men oroa er inte, det är inget farligt, han är snart frisk igen! forsatte Liam.
Vi genomförde konserten men varken publiken eller vi var på topp. Jag var hela tiden orolig för Harry trots att jag visste att han skulle må bra snart.
Vi träffade Quinn och Frida backstage och sedan gick vi mot bussen. Vi kom in i bussen och jag såg Harry och Alice i soffan framför tv:n. Harry hade sin arm över Alices axlar och Alice lutade sitt huvud på Harrys axel. Tv:n stod på men de båda hade somnat.
Kapitel 25! :) Rätt kort del men förhoppningsvis hinner vi lägga upp en imorn också! Fler kommentarer snälla, fler kommentarer leder till bättre uppdatering! ;) Så vad tycks om kap 25? Hinner inte med att ha med bilder nu, men, men... :)
Kapitel 24
Detta har hänt:
Harrys perspektiv:
Varför hade jag försökt kyssa henne? Varför? Det var fel, jag visste ju att hon gillade Lucas men jag kunde verkligen inte släppa tanken på henne och mig tillsammans. Jag hade inte tänkt lika mycket på det när jag träffade Julie men det fanns alltid där i bakhuvudet. Jag la mig i sängen och försökte sova. Efter en liten stund hörde jag Alices steg och jag hörde henne klättra upp i sängen. Jag visste att det skulle bli rätt pinsam stämning mellan oss imorgon men jag ville verkligen inte förstöra vår vänskap på grund av ett dumt misstag. Det var svårt att somna och till och med nu kändes stämningen väldigt spänd. Efter en lång stund somnade jag med både Alice och Julie i tankarna.
Quinns perspektiv:
Jag vaknade av att någon petade på mig. När jag öppnade ögonen såg jag Nialls ansikte bara någon centimeter från mitt. Han log stort och jag kunde inte låta bli att skratta åt synen. Han pussade mig lätt i pannan.
- Godmorgon sötis! sa han och jag log mot honom.
- Godmorgon, sa jag.
- Maka på dig! sa han och jag fnissade och flyttade in närmre väggen.
Niall kröp ner bredvid mig och la armarna om mig. Jag njöt av att bara ligga där bredvid honom när han höll om mig, jag kunde inte tänka mig ett bättre sätt att spendera morgonen på men vi hade inte all tid i världen. Louis kom in i rummet och sparkade Niall lätt på rumpan.
- Aj, vad gör du? sa Niall och låtsades bli sur, det gick inte så bra eftersom han började skratta.
- Jag sparkade dig på rumpan, kände du inte det? sa Louis och log. Förresten ni måste upp och äta frukost!
- Ja, ja, vi kommer snart, sa Niall. Jag måste få mysa lite med min Quinnie!
Jag skrattade och kramade om honom.
- Godmorgon sömntutor! sa Liam när vi kom in i köket. Niall, vi ska vara på arenan om en timme, så du får nog skynda lite.
Niall nickade snabbt och plockade fram frukost.
- Och vad vill min prinsessa ha till frukost? frågade han och jag fnissade.
- Jag tar det som du tar, sa jag och han nickade.
- Då blir det nandos, sa han och jag tittade undrande på honom. Haha, jag driver med dig sötis! Fast det skulle inte sitta helt fel...
Jag skrattade åt honom.
- Herregud Niall, sa jag och plockade fram mjölk och flingor. Nej, du får inte äta nandos till frukost nu blir det flingor.
Alices perspektiv:
Jag stod bredvid Harry i badrummet och borstade tänderna. Han stod där helt tyst och borstade tänderna han också. En spänning låg i luften. Harry spottade och sköljde av tandborsten.
- Asså jag vet att det blev lite konstigt igår och det kanske inte bara går att glömma, men kan vi snälla lägga det bakom oss? sa han och tittade på mig. Jag vill kunna vara med dig utan att det ska bli pinsam stämning och så.
Jag nickade och log svagt.
- Jag också, vi lägger det bakom oss, jag vill inte att det ska förstöra vår vänskap, sa jag och Harry log.
- Okej, bra!
Han gick mot mig med öppna armar men jag såg att han tvekade jag kramade snabbt om honom och jag kände att han slappnade av lite. Det kändes bättre när det blev mer avslappnat. Harry släppte taget om mig och log lite.
Jag, Quinn och Frida bestämde oss för att inte kolla på killarna hela dagen, utan bara på en av konserterna idag. Vi skulle gå ut tillsammans och shoppa lite och bara ta det lugnt. När killarna gick till arenan gick vi i stället mot centrum.
Vi gick i affärerna och efter en stund kom två tjejer fram till oss. De tittade på Frida och granskade henne.
- Är inte du hon som det ryktades om att vara Zayns flickvän? frågade en av dem.
Frida nickade och tittade ner.
- Är det sant? frågade den andra. Eller är det bara rykten?
Frida såg lite nervös ut och hon tvekade lite.
- Det var ett rykte som gick, sa hon osäkert.
- Så det var inte sant? frågade den första tjejen.
Jag såg att Frida tänkte på om hon skulle berätta eller inte men så skakade hon på huvudet.
- Nej... nej vi är bara väldigt bra vänner, sa hon sedan och tjejerna nickade.
- Okej, sa en av dem. Ni skulle i alla fall varit jättegulliga tillsammans!
Den andra tjejen nickade och instämde.
- Tack, antar jag... sa Frida lite tyst.
Tjejerna log och jag tyckte att de verkade väldigt trevliga.
- Eh... skulle man kunna få en bild med dig? frågade en av dem och Frida såg förvånad ut.
- Va? Med mig? hon tittade undrande på tjejerna som nickade ivrigt. Eh, jaa visst...
Jag och Quinn tog bild på tjejerna med Frida och sedan tackade de och gick iväg.
- Okej... sa Frida och vände sig mot oss. Det där var... konstigt.
Jag och Quinn nickade fundersamt.
Plötsligt kände jag att min mobil vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen som såg ut som en ful, grå sten och såg på displayen att det var Liam som ringde.
- Hallå?
- Hej det är Liam! hörde jag i andra änden. Hazza har blivit sjuk, väldigt sjuk. Han är inne på vårdcentralen nu och de tror att det är matförgiftning...
Tack för söta kommentarer! Och förlåt för dålig uppdatering den här veckan, men vi har haft tre prov i skolan plus läxor och grejer... Vad tror ni händer? Kommenteraaaa! :D
Vi fick en fråga om vi skulle ha med någon läsare i novellen, vi har inte tänkt så mycket på det men vill ni det? :)
Hoppas ni gillar kapitel 24! :)
- Aj, vad gör du? sa Niall och låtsades bli sur, det gick inte så bra eftersom han började skratta.
- Jag sparkade dig på rumpan, kände du inte det? sa Louis och log. Förresten ni måste upp och äta frukost!
- Ja, ja, vi kommer snart, sa Niall. Jag måste få mysa lite med min Quinnie!
Jag skrattade och kramade om honom.
- Godmorgon sömntutor! sa Liam när vi kom in i köket. Niall, vi ska vara på arenan om en timme, så du får nog skynda lite.
Niall nickade snabbt och plockade fram frukost.
- Och vad vill min prinsessa ha till frukost? frågade han och jag fnissade.
- Jag tar det som du tar, sa jag och han nickade.
- Då blir det nandos, sa han och jag tittade undrande på honom. Haha, jag driver med dig sötis! Fast det skulle inte sitta helt fel...
Jag skrattade åt honom.
- Herregud Niall, sa jag och plockade fram mjölk och flingor. Nej, du får inte äta nandos till frukost nu blir det flingor.
Alices perspektiv:
Jag stod bredvid Harry i badrummet och borstade tänderna. Han stod där helt tyst och borstade tänderna han också. En spänning låg i luften. Harry spottade och sköljde av tandborsten.
- Asså jag vet att det blev lite konstigt igår och det kanske inte bara går att glömma, men kan vi snälla lägga det bakom oss? sa han och tittade på mig. Jag vill kunna vara med dig utan att det ska bli pinsam stämning och så.
Jag nickade och log svagt.
- Jag också, vi lägger det bakom oss, jag vill inte att det ska förstöra vår vänskap, sa jag och Harry log.
- Okej, bra!
Han gick mot mig med öppna armar men jag såg att han tvekade jag kramade snabbt om honom och jag kände att han slappnade av lite. Det kändes bättre när det blev mer avslappnat. Harry släppte taget om mig och log lite.
Jag, Quinn och Frida bestämde oss för att inte kolla på killarna hela dagen, utan bara på en av konserterna idag. Vi skulle gå ut tillsammans och shoppa lite och bara ta det lugnt. När killarna gick till arenan gick vi i stället mot centrum.
Vi gick i affärerna och efter en stund kom två tjejer fram till oss. De tittade på Frida och granskade henne.
- Är inte du hon som det ryktades om att vara Zayns flickvän? frågade en av dem.
Frida nickade och tittade ner.
- Är det sant? frågade den andra. Eller är det bara rykten?
Frida såg lite nervös ut och hon tvekade lite.
- Det var ett rykte som gick, sa hon osäkert.
- Så det var inte sant? frågade den första tjejen.
Jag såg att Frida tänkte på om hon skulle berätta eller inte men så skakade hon på huvudet.
- Nej... nej vi är bara väldigt bra vänner, sa hon sedan och tjejerna nickade.
- Okej, sa en av dem. Ni skulle i alla fall varit jättegulliga tillsammans!
Den andra tjejen nickade och instämde.
- Tack, antar jag... sa Frida lite tyst.
Tjejerna log och jag tyckte att de verkade väldigt trevliga.
- Eh... skulle man kunna få en bild med dig? frågade en av dem och Frida såg förvånad ut.
- Va? Med mig? hon tittade undrande på tjejerna som nickade ivrigt. Eh, jaa visst...
Jag och Quinn tog bild på tjejerna med Frida och sedan tackade de och gick iväg.
- Okej... sa Frida och vände sig mot oss. Det där var... konstigt.
Jag och Quinn nickade fundersamt.
Plötsligt kände jag att min mobil vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen som såg ut som en ful, grå sten och såg på displayen att det var Liam som ringde.
- Hallå?
- Hej det är Liam! hörde jag i andra änden. Hazza har blivit sjuk, väldigt sjuk. Han är inne på vårdcentralen nu och de tror att det är matförgiftning...
Tack för söta kommentarer! Och förlåt för dålig uppdatering den här veckan, men vi har haft tre prov i skolan plus läxor och grejer... Vad tror ni händer? Kommenteraaaa! :D
Vi fick en fråga om vi skulle ha med någon läsare i novellen, vi har inte tänkt så mycket på det men vill ni det? :)
Hoppas ni gillar kapitel 24! :)
