onedirectionloove

Louis perspektiv:

Vi träffade Quinn och Frida backstage och sedan gick vi mot bussen. Vi kom in i bussen och jag såg Harry och Alice i soffan framför tv:n. Harry hade sin arm över Alices axlar och Alice lutade sitt huvud på Harrys axel. Tv:n stod på men de båda hade somnat.

 

 

Alices perspektiv:

Jag vaknade med huvudet på Harrys axel. När jag såg upp på honom såg jag att han var vaken och tittade på mig.
- Godmorgon! sa han och jag tittade undrande på honom.
- Godmorgon? sa jag frågande. Har vi sovit såhär hela natten?
Harry nickade och vred och vände lite försiktigt på sin arm som låg bakom min rygg. Jag lutade mig fram och han drog undan armen och skakade den lite.
- Vad gör du? sa jag och han skrattade lite.
- Min arm somnade för ett tag sen, svarade han.
- Men varför väckte du mig inte? sa jag och skrattade lite.
- Nej men, du sov ju så gulligt, sa han tyst och jag log.
- Du är söt, du, sa jag och reste mig upp. Men nu tycker jag att vi äter lite, hur mår du förresten?
- Det känns mycket bättre!
Det var bara jag och Harry som var vakna. Vi satte oss vid bordet och åt och pratade. Det kändes så bra när jag var med Harry. Samtalen bara flöt på, det var ingen pinsam stämning längre och vi hade alltid roligt ihop. Min mobil vibrerade och jag plockade upp den ur fickan och läste sms:et, " Hej Alice! Vilken dag och tid kommer du hem? :) Har du lust att hitta på nåt då? Saknar dig här hemma :)". Sms:et var från Lucas och jag log lite när jag läst det. Jag svarade snabbt " Heej! Kommer hem i övermorgon på em, hittar gärna på något då! Jag saknar dig meed :)".
- Vem messar du med? frågade Harry plötsligt.
- Lucas, sa jag lite tyst men till min förvåning log han.
- Hur går det mellan er två? sa han busigt och blinkade.
   Jag skrattade lite åt honom.
- Det går väl bra, sa jag och log.
   Harry nickade.
- Han verkar vara en bra kille, sa han sedan men det såg inte ut som om han menade det.
   Jag gav honom en menande blick och han tittade oskyldigt på mig. Sedan suckade han.
- Okej, han kanske inte är en favorit precis, jag menar han kysste dig typ andra gången ni träffades, tycker du inte att det verkar som att han typ utnyttjar dig lite eller bara går alldeles för fort fram? sa han och jag blev lite irriterad.
- Du känner inte ens honom, han är jättegullig! sa jag och Harrys svaga leende försvann.
- Jag vet vad han är för kille, sa han och jag kände hur ilskan vällde upp inom mig.
   Harry visste ingenting om Lucas och vad hade han för rätt att komma och lägga sig i?
- Du vet ingenting om Lucas och vad menar du med att du vet vad han är för kille? sa jag upprört.
- Han kommer utnyttja dig Alice det är så tydligt det är bara du som inte ser det! sa han lika upprört tillbaka.
- Varför bryr du dig ens?! sa jag och ställde mig snabbt upp.
- För att jag är... han pausade. Jag är din vän... sa han sedan tyst.
- Var en bra vän då och håll dig utanför det här! sa jag och vände mig om och gick.
   Jag gick ut ur bussen och bort, någonstans, jag visste inte vart jag var på väg. Efter en stund stannade jag och satte mig på en bänk. Jag blev arg över att Harry påstod att Lucas ville utnyttja mig, men jag ville verkligen inte vara sur på Harry. Kanske hade jag inte ens en anledning till att vara det... Han sa ju egentligen bara vad han tyckte och troligtvis gjorde han det för att vara en bra vän och skydda mig men jag behövde ingen som skyddade mig. Efter en stunds tänkande och övervägande bestämde jag mig för att gå tillbaka till bussen och be om ursäkt till Harry för att jag varit otrevlig.

Harrys perspektiv:

Jag satt i bussen och gjorde i princip ingenting. Jag tänkte på vad jag sagt till Alice. Varför hade jag sagt det? Jag ville verkligen inte att Alice skulle vara sur på mig, jag skulle säga förlåt när hon kom tillbaka för att jag betett mig illa. Dörren till ett av rummen öppnades och Zayn kom ut, han såg hur trött ut som helst.
- Vad gör ni här ute, ni typ skriker? sa han lite oroligt.
- Jag och Alice bråkade lite... sa jag och han såg bekymrad ut.
- Vad hände? frågade han och jag suckade.
- Jag sa vad jag verkligen tycker om Lucas...
- Åh, jaha... då förstår jag nog varför hon blev sur, sa han och skrattade lite.
- Men seriöst, han är... jag kom inte på något att säga. Han är inte bra för henne! sa jag sedan och Zayn lyfte på ögonbrynet.
- Vem är bra för henne då, du? sa han och flinade.
   Jag suckade bara åt honom och skakade på huvudet. Dörren till bussen öppnades och jag såg Alice komma in. Jag gav Zayn en menande blick och Alice kom fram till oss.
- Åh juste! sa Zayn. Jag ska gå och... och... öh, sova!
   Han gick snabbt därifrån och varken jag eller Alice kunde låta bli att skratta åt hans dåliga lögn. Alice blev allvarlig igen.
- Harry, jag vill be om ursäkt för...
- Nej, avbröt jag. Det är jag som ska  be om ursäkt, om du gillar honom så måste han vara en bra kille!
   Hon log och kramade om mig. Jag la armarna kring henne, det var här Alice hörde hemma, i min famn.

Kap 26 äntligen ute! Vi vet att det varit dålig uppdatering men vi har haft en stressig vecka! Och hallå en kommentar? Ni får bli bättre på att kommentera! Men tack för den ( skulle vilja kunna säga de) söta kommentaren! :) Så vad tyckte ni? Hände kanske inte så mycket, men lite drama i alla fall ;) Kommentera! :D Rätta mig om jag stavat fel eller nåt, jag är sjukt trött :P