onedirectionloove

- Vakna tjejer! ropade jag och såg att Alice satte sig upp men Frida reagerade inte ens.
- Jag har gjort pannkakor, tillade jag och som jag väntat mig var Frida plötsligt hur pigg som helst.
- Var det någon som sa pannkakor?! utbrast hon och jag och Alice skratattade åt henne.
   Frida älskade pannkakor och att locka henne med något var nästan det ända sättet att få upp henne på morgonen. Jag la upp pankakorna på tre olika tallrikar och bar dem till Frida och Alice, jag tog själv den tredje och satte mig på Alices sängkant.
- Ooh! Frukost på sängen! utbrast Alice glatt.
- Pannkakor! sa Frida och såg överlycklig ut.
   Jag flinade åt henne och hon högg in på pannkakorna direkt.

Vi sprang runt i rummet som yra hönor, fram och tillbaka och slängde ner kläder i resväskan.
- Vad ska jag ha med mig? frågade Alice för säkert femte gången.
- Typ allt! sa Frida som packat nästan hela sin resväska.
- Men nej, sa jag. Vi ska bara vara borta en vecka ju.
- Ja? sa Frida. En heeel vecka!
   Vi hörde att det knackade på dörren och Alice gick för att öppna.
- Åh hej! sa hon.
- Hej Alice! hörde jag Lucas röst säga.

Alices perspektiv:

Jag blev förvånad när jag såg Lucas i dörröppningen, men jag kunde inte förneka att jag faktiskt blev glad.
- Du... började han. Har du lust att hitta på något?
   Jag tittade på klockan och jag såg att jag hade tid att göra något i en timme eller två. Vi skulle träffa killarna klockan två, nu var den tolv.
- Ja, jag kan göra något ett tag, sa jag och han sken upp.
   Han tittade in i rummet och när han såg hur stökigt det var skrattade han lite.
- Ska ni någonstans eller? frågade han och jag nickade. Vart då och hur länge?
- Vi ska med ett band på deras tour, i en vecka, sa jag och såg att Lucas leende försvann och han såg besviken ut.
- Varför har du inte sagt det? frågade han och tittade ner. Jag trodde vi skulle kunna hänga de här dagarna och typ... lära känna varandra lite och så.
   Jag såg på honom han han var ledsen och besviken och jag kände att skuldkänslorna vällde över mig. Varför hade jag inte sagt något? Jag ville ju lära känna Lucas också och hade jag skickat fel signaler? Det kanske verkade som att jag inte ville träffa honom?
- Jag är ledsen Lucas, började jag. Men jag fick veta igår att jag faktiskt fick åka med dem och då var det lite sent att smsa eller ringa... Men jag träffas jättegärna nästa vecka!
   Han såg lite gladare ut och jag gav honom en snabb kram.
- Jag vill lära känna dig Lucas, försäkrade jag honom om. Du är schysst och jag tror vi kommer bli bra vänner!
- Vänner, upprepade han och nickade. Får jag ställa en lite ehm... kanske konstig och lite känslig fråga?
   Jag nickade.
- Visst..
   Lucas såg lite besvärad ut. Han tog min hand, ledde ut mig i korridoren och stängde dörren. Jag tittade undrande på honom.
- Tror du att vi någonsin... skulle kunna bli mer än vänner?

Wooo, kap 17 ute! :) Jag vet att det var kort kapitel och det hände inte så mycket men bättre än inget right? 
Vad tycker ni om Lucas?! :)
Fortsätt kommentera! Vi blir jätte glada för era fina kommentarer!
Jag ska försöka bli klar med kap 18 till imorn, men jag är inte säker på att det kommer ut imorn :)