onedirectionloove

Detta har hänt:

Alla pratade om touren, om när vi skulle åka, vart vi skulle, när vi kom hem och liknande, men jag lyssnade inte särskilt mycket. Det fanns en gnagande känsla inom mig som sa att det var något som inte var bra med Lucas, men jag visste inte vad. Var jag kanske bara avundsjuk? Men vad var jag avundsjuk på egentligen? Gillade jag Alice? Det var många frågor som flög runt i mitt huvud och jag kunde inte svara på hälften av dem. Den största frågan, som jag faktiskt fruktade var om jag hade gått och blivit kär? Det var också den frågan som var svårast att hitta ett svar på.

      



Louis perspektiv:

Jag tittade mot Harry och han såg inte så närvarande ut. Jag trodde att det hade något med Alice att göra. Han hade inte velat prata om det när jag frågade och jag trodde faktiskt att han gillade Alice, så fort någon sa något om Lucas hummade han bara lite och tittade bort och om Alice kom på tal var han plötsligt väldigt intresserad...
- Men då kommer vi förbi klockan 9 på morgonen imorn, så åker vi då, sa Niall och alla nickade.
- Okej, men ska vi typ tillbaka till hotellet och packa, sa Liam.
- Och tagga inför imorn! ropade Zayn och alla skarattade förutom Harry som bara log lite svagt.
   Vi bestämde med tjejerna att vi skulle träffas lite senare, när vi packat klart och vi började gå mot vårt hotell. Jag puffade lite på Harry och han vände huvudet mot mig.
- Vad är det? frågade jag men han skakade på huvudet.
- Inget, muttrade han surt, vilket bara gjorde det ännu mer uppenbart att något faktiskt var fel.
- Sluta nu, jag ser att det är något fel, du kan berätta, sa jag och Harry suckade lite.
- Okej, det är bara det att jag... han tog en liten paus och fortsatte sedan. Jag vet inte... jag vet inte om jag har känslor för Alice, om.. om jag faktiskt är kär och eftersom hon träffar Lucas är det bara lite jobbigt.
   Jag nickade.
- Jag förstår, sa jag. Men du, det löser sig! Tänk inte mer på det nu, fokusera på touren och tänk på hur kul vi kommer att ha!
   Han log lite och jag kände mig också lite gladare.

Liams perspektiv:

" Jag kommer sakna dig, lova att smsa eller ringa varje kväll!" Jag läste smset från Danielle och det högg till i hjärtat när jag tänkte på hur länge sedan det var jag träffade henne sist och att det skulle gå ytterligare en vecka innan jag fick se hennes vackra ansikte igen. Jag svarade snabbt " Jag kommer sakna dig mer! Självklart ringer jag varje kväll!"
   Jag suckade, det var jobbigt att ha ett förhållande där man inte kunde träffas så ofta som man ville, men Danielle var värd det och jag jag gjorde mitt allra bästa för att vårt förhållande skulle fungera så bra som möjligt.

- Hey, Liam! Har du packat klart? hörde jag Zayn ropa från köket.
- Aa, vadådå?
- Vi tänkte gå och käka med tjejerna runt 6 hänger du med?
- Visst!
- Bra, vi går om en halvtimme, ropade Zayn.
   Jag hörde att Niall och Zayn frågade Harry och Louis också. Louis sa att han självklart följde med, men Harry lät mycket tveksammare. Det var något med Harry på sistonde, jag trodde att det hade något med Alice att göra, faktiskt så var jag rätt säker på det. Det syntes rätt tydligt... I alla fall när man kände honom så bra som vi gjorde. Men han verkade i alla fall lite gladare nu när Louis snackat med honom.

Middagen med tjejerna var trevlig, men mina tankar fanns hela tiden hos Danielle. Jag hade skuld känslor för att vi inte träffats på länge, men jag bestämde mig för att när vi kom hem från touren skulle jag bjuda ut henne på en riktigt fin och romantisk dejt.

Quinns perspektiv:

Jag satt bredvid Niall vid bordet och jag såg in i hans ögon. Vi bara satt och tittade på varandra, det behövdes inte mer, det enda jag ville var att vara i hans närhet. Zayn, Louis, Frida och Alice pratade och skrattade men både Harry och Liam verkade lite frånvarande. Jag undrade om de var ledsna och vad det var i så fall.
- Du är så söt när du tänker, viskade Niall i mitt öra och jag kunde inte låta bli att le.
   Niall tog min hand under bordet.
- Du har väl berättat för killarna, viskade jag tyst. Om.. oss.
- Jadå, sa Niall och sedan tittade han undrande på mig. Du har väl också berättat?
   Jag nickade och han log.

   Vi bestämde oss för att gå hem när klockan var halv tio, vi skulle ju upp i tid imorn. Vi kramade om killarna och sa hej då. Sist kramade jag Niall, han höll om mig hårt och jag drog in hans doft. Han släppte taget om mig, fast jag hade mycket hellre stått kvar ett tag till. Han lutade sig fram mot mig och pussade mig först i pannan, sedan på näsan och sedan lätt på munnen. Jag log åt den sötaste pojkvännen i universum och sa motvilligt hej då.
    Hela vägen hem var alla mina tankar på Niall, ingen av mig, Alice eller Frida sa något och jag antog att de tänkte på Zayn och Lucas.
   Livet här i London var så underbart och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Men jag visste att så småningom skulle jag vara tvungen att åka hem och lämna allt. Det värsta var tanken på att lämna Niall.

Kapitel 19, inte så händelserikt men ni ska se att det kommer! ;) Vad tyckte ni om Luois och Liams perspektiv? Jag har inte skrivit så mycket ur deras perspektiv förut men jag hoppas att ni gillade det! Glöm inte att kommentera och gärna följa oss på twitter också!! Vi följer tillbaka ;) Twitternamnen finns i inlägget under, efter kap 18. Fortsätt nu att kommentera och göra oss jätteglada!! :)